blifvande soirge-anordnares behjertande. At
sjelfva det trestämmiga arrangementet af dess
tre visor, fastän alltför moderniseradt, vitt
nade om den fina smak, som alltid utmärk
förre hofkapellmästaren herr Joh. Berwald, ä
en annan sak, som icke hör hit och som v
alldeles icke ämna bestrida.
En - Concertante för 4 principalvioliner a
Måurer utfördes af hrr A. Berwald, Randel
Meyer och koncertgifvaren. Der fanns myc:
Ken Verve i denna komposition, och verver
tycktes hafva meddelat sig äfven åt de resp
exekutörerne, hvaraf en och annan tycktes
blifva så hänförd, att man kunde börja frukte
för strängarne på hans violin. En musikäl-
skarinna sjöng ett par Romancer och en Bo-
lero och erhöll ljudligt bifall anonymiteter
oaktadt. Hr Arnold ackompagnerade med
vanlig talang romansen: PAmor funesto. Men-
delsohn-Bartholdys fina luftiga ouverture til
Sommarnattsdrömmen föregick första afdel-
uingen och Webers skogsdoftsångande Fri-
skyttsouverture den sednare.. De höra begge
till det slaget som vi ofta få höra, men hvilke
man nästan aldrig kan höra för ofta. Både
vunno mycket bifall; för Friskyttens var de
stormande. t.
— Hr A. H. Löfmans soirge 1 går afton ö
nedra börssalen bivistades af ett så mångtalig
auditorium, som det vackra ändamålet förtje-
nade. Som förut är nämndt, kommer nemli-
gen hela behållningen af denna soire att an-
slås till inköp af ett instrument, ämnadt at
begagnas vid sångundervisningen i Kungsholms
apologistskola. : Ibland de flera intressanta sa-
ker; som denna afton förekommo, utmärkte
sig Maria Stuarts böm, diktad af henne
sjelf kort före sin död, satt i musik på et
ämnet värdigt sätt af hr van Boom och sjun-
gen på svenska af hr Löfman med ett flärd-
fritt musikaliskt föredrag. Maria Stuart skref
den på latin. Den börjar sålunda:
O, Domine Deus
Speravi in te!, c.
Men hvarken den ena eller andra texten hade
åhöraren att tillgå. Det vore en god sak om
hr Mankells efterdöme blefve allmännare följdt,
att jemte biljetten bifoga texten till de mindre
kända sånger, som ibland förekomma på våra
musikaliska nöjen.
Ett potpourri öfver melodier af vår egne,
odödlige Bellman tycktes innerligt lifva och
anslå publiken, isynnerhet melodien till:
Movitz blåste .en konsert på tre byttor en qväll
sedan balen var sluten.
Det ligger en vemodig glädje i dessa toner;
man återfinner i dem den der sorgen i ro-
senrödte, hvarom Tegner talar.
Något ovanligt var att höra 8- å 10-
åringar med verklig precision utföra en vac-
ker chör, Jägarens hemfärd af hr Cron-
hamn, och Hösten, trio af Nordblom.
I akustiskt hänseende torde nedra börssalen