blifvande soirge-anordnares behjertande. At sjelfva det trestämmiga arrangementet af dess tre visor, fastän alltför moderniseradt, vitt nade om den fina smak, som alltid utmärk förre hofkapellmästaren herr Joh. Berwald, ä en annan sak, som icke hör hit och som v alldeles icke ämna bestrida. En Concertante för 4 principalvioliner a Måurer utfördes af hrr A. Berwald, Randel Meyer och koncertgifvaren. Der fanns myc: Ken Verve i denna komposition, och verver tycktes hafva meddelat sig äfven åt de resp exekutörerne, hvaraf en och annan tycktes blifva så hänförd, att man kunde börja frukte för strängarne på hans violin. En musikälskarinna sjöng ett par Romancer och en Bolero och erhöll ljudligt bifall anonymiteter oaktadt. Hr Arnold ackompagnerade med vanlig talang romansen: PAmor funesto. Mendelsohn-Bartholdys fina luftiga ouverture til Sommarnattsdrömmen föregick första afdeluingen och Webers skogsdoftsångande Friskyttsouverture den sednare.. De höra begge till det slaget som vi ofta få höra, men hvilke man nästan aldrig kan höra för ofta. Både vunno mycket bifall; för Friskyttens var de stormande. t. — Hr A. H. Löfmans soirge 1 går afton ö nedra börssalen bivistades af ett så mångtalig auditorium, som det vackra ändamålet förtjenade. Som förut är nämndt, kommer nemligen hela behållningen af denna soire att anslås till inköp af ett instrument, ämnadt at begagnas vid sångundervisningen i Kungsholms apologistskola. : Ibland de flera intressanta saker; som denna afton förekommo, utmärkte sig Maria Stuarts böm, diktad af henne sjelf kort före sin död, satt i musik på et ämnet värdigt sätt af hr van Boom och sjungen på svenska af hr Löfman med ett flärdfritt musikaliskt föredrag. Maria Stuart skref den på latin. Den börjar sålunda: O, Domine Deus Speravi in te!, c. Men hvarken den ena eller andra texten hade åhöraren att tillgå. Det vore en god sak om hr Mankells efterdöme blefve allmännare följdt, att jemte biljetten bifoga texten till de mindre kända sånger, som ibland förekomma på våra musikaliska nöjen. Ett potpourri öfver melodier af vår egne, odödlige Bellman tycktes innerligt lifva och anslå publiken, isynnerhet melodien till: Movitz blåste .en konsert på tre byttor en qväll sedan balen var sluten. Det ligger en vemodig glädje i dessa toner; man återfinner i dem den der sorgen i rosenrödte, hvarom Tegner talar. Något ovanligt var att höra 8å 10åringar med verklig precision utföra en vacker chör, Jägarens hemfärd af hr Cronhamn, och Hösten, trio af Nordblom. I akustiskt hänseende torde nedra börssalen