Med politiken är det här på platsen ganska !
stilla. Departementscheferna sysselsätta sig ;
med de kuranta regeringsärendena, och att
några större frågor kommit under betraktande :
hå vi icke erfarit. Tillsättningen af biskops-!
platsen i Calmar har nu hvilat så länge, att!
hvar och en inser, det orsaken till dröjsmålet :!
cke gerna kan vara politisk, utan sannolikt!
srefinnes i någon financiel svårighet att förse:
ien blifvande biskopen med inkomster under!
nådårstiden, hvilken svårighet minskas ju ;
äsgre man dröjer med tillsättningen. Något
ntresse för denna fråga förnimmes ej vidare. ;
Om den ena eller andra ledamoten i nuva-l:
ande konselj flyttas eller icke flyttas till bi.l
skopsembete eller annan befattning, torde ickel
ubbå den politiska likgiltigheten.
Man kan således säga, att vi för närvarandel
ga en sådan lugn sinnesförfattning, hvaraf
eagelska premierWinistern lord John Russellj
hemtat en anledning att föreslå sin reformbill,
och det är skada, att det nu ej är riksdag,!
så art det politiska lugnet äfven hos oss
kunde bringa de större politiska reformerna
till utfögande; men då ingen vill hafva ur-
tina riksdag, är det ej värdt att tänka på den
saaen.
Medan politiken hvilar stiger intresset Törl
åtskilliga allmänna ekonomiska frågor nästan
dagligen, undantagande de dagar, då socie-
tetslifvets förströelser mera uteslutande syssel-
sätta den allmänna uppmärksamheten. Man
inhemtar med deltagande underrättelserna om
de flera nya jernvägsförslag, som väckas i
landet. Man emotser med stor nyfikenhet
jernvägskommittens betänkande angående Kö-
ping-Örebro-Hult-vägen, hvilket dagligen vän-
tas färdigt. Man lyssnar gerna till de många
förslagen om inrättande af filialbanker, och
med hvarje dag mognar opinionen för en större
bankreform. Man börjar inse att en eller till
och med flera privata bankinrättningar skulle
äfven i hufvudstaden kunna göra stor nytta.
Men vi skulle önska att man under denna
lugnets period äfven ville egna tankarne åt
de flera vigtiga sociala reformer, som vår tid
erfordrar; och vi behandla derföre gerna dessa
rågor när tillfälle dertill erbjuder sig.
Ett domstolsbeslut rörande tillämpning af
husagan föranleåde oss således härom dagen
att yttra några ord om detta barbari;. och en
sedermera till redaktionen från en anonym
författare insänd uppsats förer oss i dag åter
på en fråga, som rörer husbönder och tjenare.
Nämnde uppsats, för hvars innehåll vi ej
anse nödigt att lemna en fullständigare redo-
görelse, går derpå ut, att förhållandena mel-
Jan husbönder och tjenstehjon skulle vinna
betydligt, om dessa icke vore for längre tid
bundne vid hvarandra genom lag. En hus-
bonde, som haft den olyckan att få en dålig
tjenare, måste, om det är i landsorten, be-
hålla honom året ut, och i hufvudstaden ett
balft år, och likaledes är tjenaren nödsakad
att stadna qvar i tjensten, äfven om han
skulle röna den mest orättvisa och hårda be-
handling. Att i dessa fall anlita lagen är för-
enadt med så mycket besvär, omgång och
obehag, att det endast i yttersta nöden kan
tillgripas.
De olägenheter, som häraf uppstå, skulle,
enligt nämnde författares åsigt, afbjelpas, om
legoaftalen mellan husbönder och tjenare finge,
hvad tjenstetiden vidkommer, upprättas efter
ömsesidigt godtfinnande, med rättighet å ömse
sidor, att efter en kortare uppsägningstid af åtta
eller högst fjorton dagar, kunna blifva hvar-
andra qvitt. Derigenom skulle både husbön-
der och tjenare nödsakas, att emot hvarandra
jakttaga ett godt uppförande, och å ingendera
sidan skulle man kunna trotsa den andre ge-
nom det en gång oåterkalleligen för en längre
tid afslutade aftalet. Fortsatta förnärmelser
skulle icke å någondera sidan kunna ega rum,
emedan de då föranledde uppsägning, och så-
dana upprörande förhållanden, som nu ej säl-
Jan förekomma i polismål mellan husbönder
och tjenare, skulle förebyggas. Särskildt
framhålles, att den qvinliga delen af tjenste-
hjonsklassen skulle i en dylik uppsägnings-
ms SERENA ONES TOG KONER