för. fattigdomens utrotande,. Tvärtom är det vår öfvertygelse, att i den mån samhällsmakten delas mellan regering och medborgare, delas äfven ansvaret och pligterna, och att en ny och bättre sedlig ordning inom samhället måste byggas på den enskildes allt klarare medvetande af sina nya pligter och sin förökade ansvarighet. Det är en sådan känsla. som på andra ställen åstadkommit dessa mäktiga föreningar, hvilka, utan att vänta på regeringarne, gå sjelfva till verket att med samhället försona brottet och eländet, och ej blott med kroppslig föda uppehålla den armes fysiska lif, utan genom en djupare art af omtanka söka återställa honom såsom en nyttig och verksam medlem åt samhället. Att något dylikt äfven håller på att utveckla sig hos oss, derom må vi ej förtvifla; men då vi å andra sidan genom en långvarig och ingalunda blid centralisation blifva vande att ej mera kunna hjelpa oss sjelfva, må det vara en billig förhoppning, att de myndigheter, som hålla alla maktens trådar i sina händer, använda hela sitt vidsträckta inflytande, ej blott att genom förordningar åstadkomma partiella lappningar, utan ock bemöda sig att träda ispetsen för allmänna öfvertygelsen, uppmuntra och leda de frivilliga ansträngningar, som göras af enskilda eller af associationer, och derigenom småningom uppfostra en allmän anda, som en gång i sin tur kan blifva dessa myndigheters bästa och pålitligaste bundsförvandt. TURE