xemplar och -hvar sjunkande stjerna försvinner dagen ter den gätt ner, denna parisiska konsthandel har ckså hastigt blifvit berörd -af. händelserna den! 2 )ecember. Louis Napoleons bild är .mångfaldigad i n massa statuetter i olika ställningar och attributer. ä ett ställe ser man. honom: i sällskap med hans nkel, kejsaren; och dennes son, hertigen at Reiehtadt; på ett annat stå -hans mor--och mormor som eskyddande genier; på ett ställe är Kam till häst, på tt annat omgifven af allegoriska illustrationor, som fse hans sista seger; — kort, den återfödda napoeontiska sera firas på alla sätt af dem, somrantingen ysa fillgifvenhet för den store kejsarens namn, eller ;cksä böja sig för händelsernas makt. På en annah ida söker man förgäfves spåren efter Februari-herore eller af bjeltarne från Juni-dagarne. Lamartine ir ställd atsides, Cavaignac synes också sticka fråm ir nägon vrå af konsthandlarens atelier, men ingen vf dem står främst som de förut syntes. Louis Phiips och hertigen af Orleåns porträtter, få icke synas, och ännu mindre den revolutionära stäten, det förbjuder censuren, ty pariser-censuren sträcker sigl. icke blott till tidningar och bokpressen i allmänhet, — Borstarvens M har spelat en framträdande rölVikejsar Napoleons Ef.-Der utgjorde be syhnelsebokstafven i namnen på 6 hans marskalkar: Murat, Moncey, :Massena, -Mortier, Matdonald och Marmont, och på 26 divisionsgeneraler: Mäibker, Måncune, Marulezj Marcansin, Marcognet, Margaron; Måison, Marchand; Mathieu; Menou, Meunier, Menard, Merle, Merlin, Mermet, Milhaud, Miollis, Molitor, Montbrun, -Morand I och II; Morlot, Morin, Monnet, Mouton, Mounier. Napoleons första batalj var vid Montenotte, Hans sista vid Mont S:t Jean (Waterlod): Dessutom vann han bataljerna vid Millesimo; Mondovi, Marengo, Moskowa, Montmirail och Mouterau. Milano var den första och Moskwa den sista hufvudstad som han intog; äfven i Madrid intågade hän triumferande; denna stad och Moskwa voro hufvädkällorna -till hans förderf. Moreat, Mallet och pater Moriz, såsom han plägade kalla Talleyrand, beredde honom faror. -Murats affall kostade honom Italien. Montesgien var hans första kammarherre, Marchand hans kammartjenare, Montholonhans ledsagare till S:t Helena. Tre af hans ministrar hettejMarot, Mollien, Montalivet; och Malmaison var hans sista uppehällsort i Frankrike. : — Furst Metternich har i Wien, liksom förut, nu öppnat sina salonger för alla stora verldens notabiliteter. Oaktadt sin höga älder-af 80 är, är bavj! ytterst liflig och berättar gerna: Han har i känt de agerande personerna från den första. franska revolutionens tid: Barnave, Mitabeau; Mauryms fli; och har ofta intressanta anekdoter; att förtälja om;dem. Han har slutat sina memoirer, hvilka skola utkomma först efter hans död: De äro skrifnå på fransyska af furstens gemål efter hans diktamen. fat FOGLARNES NÄSTEN AF CHATEAUBRIAND: Hi En beundransvärd styrelse uppenbarar sig för oss, då vi betrakta foglarnes bon. Hvem kan väl hafva sinne och öga för denna försyrens godhet, som gif-b ver en sorglös och svag varelse förutseende och idoghet, utan att känna sitt hjerta stämdt att tillbedja och lofprisa verldens allvise.styresman. Så snart träden utvecklat sina första blad, begynna tusen små arbetare sitt trägna arbete. Nägral, anbringa halmsträn i remnorna af en förfallen mur,!, andrafasthäfta. sina bräckliga byggnader på listenia öfver ettkyrkfönster; på ena hället -ströfva: nägra omkring på marker och ängar försatt vid tillfällela Spppnappa ett tagelstrå ellef-en ulltapp; på ettannatia häll uppträda Smä timmermän, som: med behändig-1s het korslägga qvistar-i-trädenstoppar, för att:der-T näst lemna rumvät en skara af spinnerskor, som konstfullt anbringa det från tistlarne heriitade silket.1I ett ögonblick-höja sig tusental-af:palatser, och hvarti; och ett palats är ett fogelbö. I hvart: och: ett:afdem, försiggå hänryckande förvandlingar; ur ett glärsandej: ägg framtittar en liten dusklädd varelse; snart förvandlar sig dunet till fjädrar; den lillalärer sig afir sin moder att lyfta sig i höjden, och kastar nu från! taket af nästet sin första blick på den omgifvandel! naturen. : Förbryllad och betagen af synen störtar un-h gen tillbaka in i boet till de nyfikna syskonen, som ännu icke sett detta skädespel. På en uppmuntrande 1 vink af föräldrarne flyger han för andra gängen uppl: ur sin gömma, och luftens unga konung, hvars huf; vud ännu smyckas af barndomens krona, har redan mod att med dristig blick betrakta himlens omätligali hvälfning, granarnas böljande toppar och de gräs-I klädda afgrunderna vid foten afifäderne-eken. Och dock — i samma ögonblick som skogarna glädja sig åt att få emottaga sina nya invänare,; segnar måhända icke längt bort en gammal. utlefvad fågel, hvilken vingarne neka sin: tjenst, ned till jorden vidt en porlande bäck, och väntar der, ensam och öfvergifven, döden i närheten af samma böljor, som lyssnade till hans första kärlekssänger, och i skuggan af samma träd, som ännu bära hans bo och hans melodiska afkomma. Det är här stället att fästa uppmärksamhet på en annan lag i naturen. De mindre foglarnes ägg bära vanligen hanens mest framståendefärger. Domherren: bygger gerna i hagtornen, stickelbärsbusken och smäbuskaget i våra trädgårdar; dess ägg skifta i samma färger som öfre delen af ryggen. Jag erinrar mig en gäng hafva funnit ett sådant bo gömåt midt i en törnrosbuske;: det liknade en perlemoskäl med fyra blåaktiga perlor. Öfver boet hängde en af morgonens dagg fuktig ros. På en buske i grannskapet satt hanen orörlig, som en blomma af purpur och azur. Det hela speglade sig i den klara ytan af en lugn damm, med ett skuggrikt valnötsträd som tjente till bakgrund för scenen, och bakom hvilket också morgonrodnaden började att höja sig. MNatirens upphofsman gaf mig i denna lila bild en föreställning om den hänförande skönhet, med hvilke: han i så rikt mätt smyckar sina skapelser; På Hos de större foglarne är:lagen-för äggens färg mindre tillförlitlig: I allmänhet kan man-äntaga att ägget är hvitt hos de arter, hvilkas hanar hafva flera honor, eller som icke hafva några karakteriserande färger. De arter, som bygga sina bon på hafsbräd. den, äfvensom de som bygga i trädtopparne, hafva som oftast blägröna ägg, så att de på visst sätt bära färgen af: de:elementer som omgifva dem... Vissa foglar, som bygga bon i tornen, lägga ägg, gröna såsom den slingrande murgrönan :eller röda såsom murens tegelstenar. Det torde väl derefter gälla säsom regel, att fogeln på sitt ägg efterlemnar en symbol af sina seder och sin bestämmelse; Vid blotta äsynen af detta bräckliga minnesmärke kan man ofta säga, hvilket folk det har tillhört, och huru detta folks drägt, seder och skick varit beskaffade; om det tillbragte. sitt lif under farorna på bafvet eller om det under lyckligare vilkor förde ett stilla herdelif; om det var civiliseradt eller vildt, dal-eller bergbebyggare. Skogarnes fornforskare. stöder sin vetenskap på säkrare grunder än städernas:-en bladlös eller mossbeväxt ekstubbe förkunnar ofta längt klarare hvem som gaf dem växt; än en sönderfallen pelarc kan angifva sin byggmästare. Bland menniskorn: äro grafvarna bladen i deras historia; naturen der emot behöfver hvarken marmor eller -granit, för at föreviga sin skrift. Tidens tand har från de stolt pyramiderna bortfrätt de egyptiska -kohungarnes äts böcker, men hear icke förmätt att utplåna en end: bokstaf af den historia, som denregyptiska Ibis bä ingrafd på skalet af sitt ägg. Rättelser: I thorsdagsbladet,3:dje sidan, 3:djesp., 47 r. ned ifrån, står: äro för allmänliga, läs: förallmänliga r. 18 nedifrån står: hvilka; läs: hvilken; ri 1 stör torde mycket, läs: torde likväl; 4:de sp., r. 115 nec ifrån står: :, läs: i; 5:te sp., 25:te r. uppifrån stå iräkade, läs: räkade. j HANDELS-UNDERRÄTTELSER.