Kära barns, sade Herv skrattande, kom-
mer du ej ihåg att det blott är tvenne år för-
flutna sedan vi skiljdes.n :
pBlott två år!. återtog den unga flickan;
;men jag tycker att två år kan vara en-an-
senligt lång tid.v
Mycket för lång, visserligen, min. älskade
syster, men inte nog läng tid för att göra en
ung man gråhårig.,
Nå! så mycket bättre, fast jag trodde så,
sade Andrea med en liten surmulen mine.
Derpå brast hon ut i ett gapskratt, kastade
ännu en gång sin arm om brodrens hals och
stödde sig sedan mot hans arm för att. gå
upp till byn, Gamla fröken hade skyndat sig
att taga Beilabs arm, likasom för att afböja
hvarje artighetsförsök, som den republikanske
officeren kunde hafva haft den djerfheten att
vilja våga. .
På några stegs afstånd ifrån dem, satt den
bretagnske vägvisaren på en båtreling, och
höll sin dotters hand i sina händer, under det
ban talade till henne på sina förfäders gamla
språk. Alixs något judiska skönhet lånade
ett särdeles behag och elegans åt hennes na-
tionaldrägt. Det fullkomligt regelbundna an-
sigtet, lifvadt af tvenne stora eldiga svarta
ögon, syntes förtjusande infattadt uti en bre-
tagask hufvudbonad, hvars trenne hvita snib-
bar voro hopknutna och höjde sig öfverst på
bjessan. Intet i Alixs gång eller hållning
röjde den förvirring och tafatthet som vanli-
gen påträffas hos qvinnor af ringare stånd.
Herv6 kunde ej bindra sig-från att obser-
vera med hvilken yppighet den mest under-
ordnade af hans leksystrar hade hållit alla löf-
ten på en tillväxande skönhet, men denna
skönhet höll ej profvet i bredd med. Bellahs.
hvilken likväl var ungefär samma slags typ a
skönhet, men mildrad genom en den omsorgs-
fullaste själsodling; det var samma värdighet,