Katolik-målet.
Såsom fortsättning på det anförande, hvars
början i sista numret meddelades, androg frö-
ken v. Bogens rättegångsbiträde, kammarherren
baron Cederström, följande:
Dä pu icke blott regeringsformen utan äfven Up-
sala mötes beslut samt öfrige i detta afseende gäl
ande lagar stadga, att den oförändrade augsburgiska
bekännelsen utgör grunden och normen för hvad som
skall förstäs med den rätta evangeliska läran i Sverige,
samt hvarje Konungens embetsman, ja hvarje student
aflagt ed, att den oförändrade augsburgiska bekän-
nelsen skall vara den symboliska bok, som utgör
rättesnöret för hans tro, finnes icke nägon annan auk-
toritet, än just den oförändrade augsburgiska bekän-
nelsen, som eger att afgöra, hvilken lära är den rätta.
Evangeliska läran! Välan då! Jag vädjar till den
awugsburgiska bekännelsen att i detta fall fälla utsla-
set, och i lagens namn protesterar jag deremot, ati
den lära, som vär symboliska bok, den oförändrade
augsburgiska bekännelsen, förklarar vara den rätta
evangeliska läran, må kunna säsom villfarande anses.
Jag häller i min hand ett exemplar af Upsala mö-
tes beslut och den oförändrade augsburgiska bekän-
nelsen, sädan den på Upsala möte antogs, samt af
trycket utgick 1593. Öppnar jag denna bok, sa fin-
ner jag der, hvilka betecknas säsom de der affallit
från den rätta evangeliska läran, och hvilka som den-
samma bekände; och vill jag nu blott utur samma
bok uppläsa följande:
NIonpE ÅRTIKELN.
Om Dopet.
Om Dopet varder lärdt at thet är af nöden till
saligheten och at Guds Näd genom Dopet tillbudhin
och giffven varder. Och at man små barn döpa skal,
hvilke genom Dopet Gudhi öffverantvardadhe, bliffva
aff Gudhi till nädher upptaghna.
Här fördömes the wedherdöpare, som ogilla tket
Dop, som sker med smä barn, och föregiffva att bar-
nen föruthan Dopet kunna salige varda,.
TIONDE ÅRTIKELN.
Om Herrans Nattvard.
Om Herrans nattvard blifver lärdt, att Christi lska-
men och blodh sannerliga äro tillstädes och utbskiftas i
Herrans nattvard allom them som tbär äta och dricka.
Therföre varda och the ogillade och förkastade, som
annorlunda lära.,
Denna tionde artikel visar, att Augsburgiska be-
kännelsen till och med ogillar och förkastar Calvini-
sterne, eller de så kallade Reformerte, men fortgå vi
vidare och komma till sjelfva beslutet af den Augs-
burgiska bekännelsen, så lyder det sälunda:
Beslut.
Thetta är i det närmaste summan på then lära, som
hos oss f rkunnat vorden, aff hvilka man må see,
at tteribland intetär, hvilket icke öfverenskommer medh
then helga Scrifft och med then Christeliga allmänneliga
församling, så och med then Romerska kyrkionne, så
myckit han aff the gamla Scribenter kupnog är. Hvil-
ket ef:er så är döma the ochristligen, hvilka begära,
att vij ibland kättare skola reknadhe bliftva. Men
oenigheten och trättan är om cen hoop missbruk, som
uthban all skäl och grund äro i Guds församling liste-
tiga inkomne, uthi hvilka, om än nägon ätskilligbet
vara borde, likväl the Päveska Bisperna så menniske-
lighe vara, at the för then Troos bekännelse skuld, som
vi nu gjordt haftvom, mätte css och vära lida och
icke förfölja, effter thet att Canones eller den gamie
kyrkiolagen icke så sträng är, at ban på alla råm
kräftser lijka kyrkioseder, ej heller hafva kyrkiostad-
garna nägon tijdh varit lijke utbi alla församlingar.
Och efier thet hos oss mesta parten aff de gumle
kyrk stadgar blifvit flitigt behäldne: Tberföre är ihet
fulskeligen updichjadt, att vi alle Ceremonier och ölle
gamle kyrkioordningar uthi vära församlingar haffva
Ibortlagt. Men thet haffver varit cen almänneligh
klaghan, att nägre missbruk skole hengia 1005 geme-
ne kyrkiostadgar; hvarföre efter thesse missbruk medh
gätt samvet icke kunna. gillas, äro mestedeels för-
ändradhe vordne.n
När ru den Augsburgiska bekännelsen yttrar, ati
intet är, som i Järan skiljer henne frän den kathol