Katolik-målet. Såsom fortsättning på det anförande, hvars början i sista numret meddelades, androg fröken v. Bogens rättegångsbiträde, kammarherren baron Cederström, följande: Dä pu icke blott regeringsformen utan äfven Upsala mötes beslut samt öfrige i detta afseende gäl ande lagar stadga, att den oförändrade augsburgiska bekännelsen utgör grunden och normen för hvad som skall förstäs med den rätta evangeliska läran i Sverige, samt hvarje Konungens embetsman, ja hvarje student aflagt ed, att den oförändrade augsburgiska bekännelsen skall vara den symboliska bok, som utgör rättesnöret för hans tro, finnes icke nägon annan auktoritet, än just den oförändrade augsburgiska bekännelsen, som eger att afgöra, hvilken lära är den rätta. Evangeliska läran! Välan då! Jag vädjar till den awugsburgiska bekännelsen att i detta fall fälla utslaset, och i lagens namn protesterar jag deremot, ati den lära, som vär symboliska bok, den oförändrade augsburgiska bekännelsen, förklarar vara den rätta evangeliska läran, må kunna säsom villfarande anses. Jag häller i min hand ett exemplar af Upsala mötes beslut och den oförändrade augsburgiska bekännelsen, sädan den på Upsala möte antogs, samt af trycket utgick 1593. Öppnar jag denna bok, sa finner jag der, hvilka betecknas säsom de der affallit från den rätta evangeliska läran, och hvilka som densamma bekände; och vill jag nu blott utur samma bok uppläsa följande: NIonpE ÅRTIKELN. Om Dopet. Om Dopet varder lärdt at thet är af nöden till saligheten och at Guds Näd genom Dopet tillbudhin och giffven varder. Och at man små barn döpa skal, hvilke genom Dopet Gudhi öffverantvardadhe, bliffva aff Gudhi till nädher upptaghna. Här fördömes the wedherdöpare, som ogilla tket Dop, som sker med smä barn, och föregiffva att barnen föruthan Dopet kunna salige varda,. TIONDE ÅRTIKELN. Om Herrans Nattvard. Om Herrans nattvard blifver lärdt, att Christi lskamen och blodh sannerliga äro tillstädes och utbskiftas i Herrans nattvard allom them som tbär äta och dricka. Therföre varda och the ogillade och förkastade, som annorlunda lära., Denna tionde artikel visar, att Augsburgiska bekännelsen till och med ogillar och förkastar Calvinisterne, eller de så kallade Reformerte, men fortgå vi vidare och komma till sjelfva beslutet af den Augsburgiska bekännelsen, så lyder det sälunda: Beslut. Thetta är i det närmaste summan på then lära, som hos oss f rkunnat vorden, aff hvilka man må see, at tteribland intetär, hvilket icke öfverenskommer medh then helga Scrifft och med then Christeliga allmänneliga församling, så och med then Romerska kyrkionne, så myckit han aff the gamla Scribenter kupnog är. Hvilket ef:er så är döma the ochristligen, hvilka begära, att vij ibland kättare skola reknadhe bliftva. Men oenigheten och trättan är om cen hoop missbruk, som uthban all skäl och grund äro i Guds församling listetiga inkomne, uthi hvilka, om än nägon ätskilligbet vara borde, likväl the Päveska Bisperna så menniskelighe vara, at the för then Troos bekännelse skuld, som vi nu gjordt haftvom, mätte css och vära lida och icke förfölja, effter thet att Canones eller den gamie kyrkiolagen icke så sträng är, at ban på alla råm kräftser lijka kyrkioseder, ej heller hafva kyrkiostadgarna nägon tijdh varit lijke utbi alla församlingar. Och efier thet hos oss mesta parten aff de gumle kyrk stadgar blifvit flitigt behäldne: Tberföre är ihet fulskeligen updichjadt, att vi alle Ceremonier och ölle gamle kyrkioordningar uthi vära församlingar haffva Ibortlagt. Men thet haffver varit cen almänneligh klaghan, att nägre missbruk skole hengia 1005 gemene kyrkiostadgar; hvarföre efter thesse missbruk medh gätt samvet icke kunna. gillas, äro mestedeels förändradhe vordne.n När ru den Augsburgiska bekännelsen yttrar, ati intet är, som i Järan skiljer henne frän den kathol