köpmansterm tillåtes mig — är således ungefärligen densamma. Han har icke för sig hvad man mer eller mindre riktigt kallar — intelligenserna. Han har icke för sig majoriteten af den parisiska bourgeoisien. I provinserna har han deremot större delen af denna klass för sig, oaktadt de orleanska dekreterna. Han har dessutom för sig landtfolket, städernas invånare och armåen. Jag vill ej dermed säga att hela denna skarz är nöjd med allt som kommer från honom. Jag har redan förut omtalat att några godtyckliga åtgärder hade väckt ond blod i armåen. Jag kan tillägga, att arbetaren, som ännu tror sig lefva i en republik, tycker mycket illa om titlarne monseigneur, prince pråsident 0. s. v., men den allmänna sinnesstämningen är sådan jag beskrifvit den. Den arbetande klassen anser presidenten genomtränge af en viss förfinad och officiell socialism hvaraf den hoppas mycket. Många hederlig: handtverkare äro öfvertygade att presidenter i hemlighet tar råd af Girardin och Proudhon. Hvad som synes sannolikt är att vi snari skola få se dekreter, som, i mer eller mindre grad, och i en populär syftning modifiera vårt ekonomiska och financiella system. Ok trojerna och dryckesskatten skola, såsom mar tror sig veta, i alla händelser undergå bety dande jemkningar; ränteskatten skall införas och allt som kan medföra en förändring eile: ett nytt system i beskattningen. Några tal: om en progressiv inkomstskatt. Dessa utsigter äro oroande. Man behöfve: icke vara financier, för att begripa huru öm tålig denna sak är att vidröra, som sätter dallring så fina och lättrörda strängar. Dessutom herrskar i sinnena stor osäkerhet i af seende på vår ställning till det öfriga Europa. Den anmärkningen erbjuder sig af sig sjelf. att om andra makter med sä mycket nöj: hade åsett akten af den 2 December, skull: någonting derom synas i vära tidningar och att de skulle göra mycket väsen deraf — något som ej skett. De stora politici göra och omgöra kartan öfver Europa. Af dessa mer eller mindre klara intryck. som tränga sig på oss från alla sidor, följe: stagnation i affärerna. Man väntar, man vil se sig före. Paris, utan att vara sorgset, är icke gladt; få baler och lustbarhet. För öf rigt befinna sig många utmärkta män, mång: intelligenser af hög ordning, i följe af hän delserna, liksom på gatan, 1 politisk mening. Den ena drar sig tillbaka till sin födelsestad. den andra tiil sin landtegendom, en tredje flyttar på något ställe i trakten af Paris. Detta lemnar naturligtvis stora och kännbara luckor i salongerna, som hämnas deröfver genom et affekterad tystnad eller föga förbindliga uttryck. För att ännu en gång återkomma til! legitimisterna, så blifva de i detta afseende icke efter någon annan. Då presidenten låtit inställa sin officiella mottagning den 21 Jan., derföre att det var Ludvig XVI:s dödsdag, frågade legitimisterna om man tänkte att göre sammaledes för den dag, på hvilken hertigen af Enghien blef skjuten. Detta kan gifva en föreställning om den bitterhet, som är rådande, åtminstone hos några af dem. Utan att innehålla alltför många celebriteter, erbjuda statsrådet och senaten ett temligen aktningsbjudande utseende. Man måste vänta och se dem i arbete. Upprättandet af polisministeren genom dekretet af den 2 Januari har icke förundrat någon. Alla väntade sig det. Icke desto mindre har dess organisation, hvilken, som ni vet, är mycket sednare, gjort en stark sensation. Dessa general-polis-inspektörer, som med sina blickar omfatta hela Frankrike, kunna på eget ansvar låta verkställa arresteringar, i händelse af frånvaro, trångmål eller olika meningar, utan prefekternas samtycke eller emot deras vilja; då dekretets text ger ingen upplysning hvar och när domaremakten i detta fall träder i verksamhet, och till och med om den får något att söga, har man funnit detta hårdt och oroande, om menskligheten icke mildrar och leder dess tillämpning. Sådan är sakernas ordning; med ett ord: inga faror för ögonblicket; det råder mera väntan än egentlig oro, men mer oro än tillfredsställelse. 4. H.