köpmansterm tillåtes mig — är således unge-
färligen densamma.
Han har icke för sig hvad man mer eller
mindre riktigt kallar — intelligenserna. Han
har icke för sig majoriteten af den parisiska
bourgeoisien. I provinserna har han deremot
större delen af denna klass för sig, oaktadt
de orleanska dekreterna.
Han har dessutom för sig landtfolket, stä-
dernas invånare och armåen.
Jag vill ej dermed säga att hela denna skarz
är nöjd med allt som kommer från honom.
Jag har redan förut omtalat att några god-
tyckliga åtgärder hade väckt ond blod i ar-
måen. Jag kan tillägga, att arbetaren, som
ännu tror sig lefva i en republik, tycker myc-
ket illa om titlarne monseigneur, prince pråsi-
dent 0. s. v., men den allmänna sinnesstäm-
ningen är sådan jag beskrifvit den. Den ar-
betande klassen anser presidenten genomtränge
af en viss förfinad och officiell socialism
hvaraf den hoppas mycket. Många hederlig:
handtverkare äro öfvertygade att presidenter
i hemlighet tar råd af Girardin och Proudhon.
Hvad som synes sannolikt är att vi snari
skola få se dekreter, som, i mer eller min-
dre grad, och i en populär syftning modifiera
vårt ekonomiska och financiella system. Ok
trojerna och dryckesskatten skola, såsom mar
tror sig veta, i alla händelser undergå bety
dande jemkningar; ränteskatten skall införas
och allt som kan medföra en förändring eile:
ett nytt system i beskattningen. Några tal:
om en progressiv inkomstskatt.
Dessa utsigter äro oroande. Man behöfve:
icke vara financier, för att begripa huru öm
tålig denna sak är att vidröra, som sätter
dallring så fina och lättrörda strängar. Dess-
utom herrskar i sinnena stor osäkerhet i af
seende på vår ställning till det öfriga Europa.
Den anmärkningen erbjuder sig af sig sjelf.
att om andra makter med sä mycket nöj:
hade åsett akten af den 2 December, skull:
någonting derom synas i vära tidningar och
att de skulle göra mycket väsen deraf — nå-
got som ej skett. De stora politici göra och
omgöra kartan öfver Europa.
Af dessa mer eller mindre klara intryck.
som tränga sig på oss från alla sidor, följe:
stagnation i affärerna. Man väntar, man vil
se sig före. Paris, utan att vara sorgset, är
icke gladt; få baler och lustbarhet. För öf
rigt befinna sig många utmärkta män, mång:
intelligenser af hög ordning, i följe af hän
delserna, liksom på gatan, 1 politisk mening.
Den ena drar sig tillbaka till sin födelsestad.
den andra tiil sin landtegendom, en tredje
flyttar på något ställe i trakten af Paris. Detta
lemnar naturligtvis stora och kännbara luckor
i salongerna, som hämnas deröfver genom et
affekterad tystnad eller föga förbindliga ut-
tryck. För att ännu en gång återkomma til!
legitimisterna, så blifva de i detta afseende
icke efter någon annan. Då presidenten låtit
inställa sin officiella mottagning den 21 Jan.,
derföre att det var Ludvig XVI:s dödsdag,
frågade legitimisterna om man tänkte att göre
sammaledes för den dag, på hvilken hertigen
af Enghien blef skjuten. Detta kan gifva en
föreställning om den bitterhet, som är rådan-
de, åtminstone hos några af dem.
Utan att innehålla alltför många celebriteter,
erbjuda statsrådet och senaten ett temligen
aktningsbjudande utseende. Man måste vänta
och se dem i arbete.
Upprättandet af polisministeren genom de-
kretet af den 2 Januari har icke förundrat
någon. Alla väntade sig det. Icke desto
mindre har dess organisation, hvilken, som ni
vet, är mycket sednare, gjort en stark sensa-
tion. Dessa general-polis-inspektörer, som
med sina blickar omfatta hela Frankrike,
kunna på eget ansvar låta verkställa arreste-
ringar, i händelse af frånvaro, trångmål el-
ler olika meningar, utan prefekternas sam-
tycke eller emot deras vilja; då dekretets text
ger ingen upplysning hvar och när domare-
makten i detta fall träder i verksamhet, och
till och med om den får något att söga, har
man funnit detta hårdt och oroande, om
menskligheten icke mildrar och leder dess
tillämpning.
Sådan är sakernas ordning; med ett ord:
inga faror för ögonblicket; det råder mera
väntan än egentlig oro, men mer oro än till-
fredsställelse. 4. H.