skulle bekänna sig till den rätta evangeliska läran, samt att den, som derifrån affölle och icke läte sig rätta, borde förvisas frän riket, att: lagstiftaren väl varit i den tro, att den Lutherska läran, sådan der i Sverige efter Upsala mötes beslut vedertagen är, innefattade den rätta evangeliska läran, men attlagstiftaren, som nogsamt egde sig bekant tredje artikeln af den apostoliska trosbekännelsen, jag tror på en helig allmännelig kyrka, icke vägat pästå, att icke nägon annan lära funnes, än den sä kallade Lutherska, hvilken innefattade den rätta evangeliska läran, ty då hade han helt enkelt förklarat, att hvar och en som afföll trän den Lutherska läran borde landsförvisas, i stället att stadga, att den, som affölle från den rätta evangeliska läran, borde med dylikt straft beläggas; hvadan och då lagbudet icke nämner nägot hvarken om Lutheraner, katholiker, greker eller reformerte, ätal ej är tillämpligt, med mindre än förut visas, att den tilltalade aftallit från Evangelii rätta lära. (Slutet följer.)