examensgrund först i 1786 ärs konungabref,som stadgar att pastoralexamen bör anställas uti alla de stycken som vid prestexamen föreskrifne äro,, och sedan i kyrkolagens föreskrift, att den som vill betjeha Guds församling i presteständet, skall förut utstå ett allvarsamt förhör uti alla de stycken, som vid gymnasier eller akademier föreställas och en prestman nöd, vändige äro till sitt embetes behöriga förrättandehvartill kommer att de i kyrkolagen namngifna discipline philosophicse, blott upptagas exempelvis, men icke säsom ensamt konstituerande den philosophiska delen af prestförhöret. Länpgt ifrån säledes att ega nägot lagligt fog till klagan, vare sig ötver förhöret i psykologien eller öfver det skrifprof som ingår i tentamen i latinska språket, hafva de pastoraliter exa minerade -tvertom allt skäl till. tacksamhet mot sina examinatorer, som förskonat dem frän de öfriga styckena, som vid f. d. fgymnasium föreställas, för att icke tala om de grenar af det menskliga vetandet som endast vid universiteterna representeras. Vi nämne således detta endast för att i djupaste underdånighet fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten af en gräns för examensanspräken, hvilka, enligt kyrkolagen, kunna utsträckas i oändlighet. I denna obegränsade latitud, som gör en närmare och fast bestämning önskvärd, icke blott för demsom skola examineras, utan äfven, som oss synes, för sjeliva examinatorerna, hafve vi troligen att söka en af orsakerna dertill att pastoralexamensämnena i mer än hälften af rikets stift blitvit inskränkta till det theologiska gebitet, och samma omständighet ingifver oss ocksä det hopp, att denna vär underdäniga ansökan om äfnjutande af samma examensförmäner, sem besagda stift redan ega, skall vinna E. K. M:s nädiga bebjertande, och detta så mycket mer som det icke är 1686 ärs kyrkolag, utan kongl. brefvet at d. 21 Aug. 1786, som älägger oss pastoralexamen. — —