AUIEEIACS EVR Ey -KSPIERIU 75 RESEVILRe EE EES ESODT TT genom ett och annat exempel. Enligt den i värtli stift för totalbetygets bestämmande vedertagna norm behöfver den graduerade, för erhållande af t. ex. totalbetygen laudatur eller cum laude, på sin höjd fem speciela laudatur eller cum läude, men den ograduerade deremot åtta. Med t. ex. fem laudatur och admittitur i de öfriga kunskapsarterna erhåller den graduerade laudatur i totalbetyg; med fem laudatur och admittitur i de öfriga ämnena erhåller deremot den ograduerade — admittitur. Vid ansökningar till första klassens pastorater, der lärdom är den förnämsta meriten, har den graduerade med fem laudatur ett sostridigt företräde, framför den ograduerade med sju laudatur! Vi anhälle underd. ytterligare få tillägga: att det lagstadgande, som nödgar oss att vid äldre är taga examen i sjutton olika kunskapsarter, är i hög grad opsykologiskt, säsom förutsättande en liflighet i själskrafterna, som vanligen blott finnes under ynglingaären. Det är visserligen presterskapets lagliga rätt att genast vid fyllda 30 ärs älder aflägga de pastorala lärdomsprofven; men ytterst få äro dock de ograduerade och i församlingarne tjenstgörande prest män, som absolvera dem sä tidigt, och detta af flera skäl, dem vi tills vidare förbigå, för att endast hänvisa på det talande factum, att i värt stift för närvarande finnas ej mindre än 81 — säger ättioen — prestmän öfver fyratio år, som ännu icke tagit någon pastoralexamen. Summan af pastoraliter oexaminerade, ograduerade prestmän utgör nemligen 136, af hvilka 18 äro till pastoralexamen oberättigade, såsom ännu icke 30 är gamla. Återstå 118, af hvilka 37 äro mellan 30 och 40 är gamla, och återstoden, de nyssnämnda 81, öfver 40 är. Häraf torde synas, att pastoralexamen sällan bland oss blifver absolverad förr, än vi hunnit till mannaälderns sednare skifte, en period, då, af psykologiska skäl, lexläsaingen -bör inskränkas så mycket som möjligt. Detta leder vär tanke till ett annat motiv, nemligen den halfhet, det charlataneri, som alltid mäste ätfölja en i för mänga serskilda ämnen söndersplittrad examen. Dä vi tagerför gifvet, att statens syfte med den anbefallda pastoralexamen icke är det dåraktiga att erhålla en i så många grader som möjligt fördelad skala, för att på håret kunna uppmäta vår duglighet för de pastorala embetsgöromälen, utan det förnuftiga att stimulera oss till vetenskapliga förvärf, så synes det oss vara ett stort misstag att ålägga oss examen i sjutton serskilda ämnen, hvaraf följden blifver ett litet i hvarje, som möjligen torde förtjena namn af beläsenhet, men alldeles icke af grundlig lärdom. Mä examens-anspräken inskränkas till de theologiska kunskapsarterna, ett fält, der vi framför allt böra vara hemmastadda, men der vi, med den stora utbildning dessa kunskapsarter vunnit, aldrig kunde blifva så orienterade, som presten, synnerligast i våra dagar, behöfver vara, om den själsverksamhet, som icke. upptages af talrika embetsäligganden, skall delas mellan e. sådan mängd at olika kunskapsfordringar, som för närvarande är oss pålagd. Äfven i nu nämnda embetsäligganden hafve vi ett skäl att åberopa till stöd för denna vär underd. ansökan. För oss, liksom för de fleste andra tjenstemän, kunna studierna icke blifva annat än bisaker, icke få nägon annan tid sig tillmätt, än den som embetsgöromälen lemna öfrig. Hvad nu dessa beträffar, sä bestä de för flertalet af oss först ochfrämst i ett söndagligt predikande, som hvarje gång fordrar sina två å tre dagars beredelse. Kommer härtill ett skriftetal, säsom förhällandet är vid hvarje nattvardsgäng, eller en passionspredikan, säsom förhällandet är under hvarje vecka i fastlagen, eller en på annan dag än söndagen infallande helgedag, såsom Nyärsdagen, Trettondedagen, Maria Bebädelsedag, Längfredagen och sä vidare, så upptages hela veckan af det förberedande homiletiska författareskapet. Härtill kommer nu vidare två dagars läsning t veckan med nattvardsungdomen under tre å fyra månader af året — flere läsa ännu längre, men vi upptage blott hvad som i allmänhet torde vara förhållandet —; vidare hösten med sina husförhör, uppgående i vidsträcktare församlingar till 30, 40, 50, af hvilka hvart och ett upptager en dag; vidare socknebuden och andra oberäkneliga embetsförrättningar, såsom vigslar, barndop, kyrkotagningar, begrafningar, stundom förenade med en och annan mils resa; vidare de mänga besökande, som vilja tala med församlingspresten än i ett, än i ett annat ärende. Vi hafve här icke upptagit den tillökning i ofvannämnda göromäl, som blifver en följd af ett vicepastors-förordnande; ej heller, hvad komministrarne serskildt beträffar, den tid, som tages i anspråk af deras enskilda, ofta nog brydsamma ekonomi, emedan det redan anförda synes oss vara nog för att ädagalägga, att församlingspresten icke får mycken tid öfrig för studier. Icke destomindre äligger det oss här i Strengnäs stift, att lära oss tala latin och bereda oss till en examen i sjutton serskilda ämnen, så kärt oss är att erhälla förslagsrum till pastorat. Ja, icke nog med att 1786 ärs Konungabref ålägger oss att taga pastoralexamen i alla de stycken, som vid prestexamen föreskrifne äro; det stadgar derjemte, att vida utförligare och fullständigare besked härvid skall fordras af examinandus, alldeles såsom om presten, på samma sätt som under sin skoleoch akademi-tid, icke hade nägot embete att sköta, utan endast sina studier. Som nu detta icke är förhällandet, utan presten verkligen har annat att göra än skolgossen och studenten, har ett embete att sköta, som upptager det mesta af hans tid, men icke destomindre är underkastad examensfordringar, som om han intet embete hade, så är det mindre att undra på, om examinatorerna litet emellan få anledning att klaga att examinanderna ingenting kunna. Men högeligen att beklaga är en lagstiftning, som tramställer en äldre och stundom ganska förtjent prestman under den falska och förödmjukande synpunkten at en lexläsande skolgosse och tvingar honom att sitta svarslös och förlägen inför en examinator, ät hvilken han kunde vara fader. Sådant är lika förödmjukande för den äldre mannen, som det är obehagligt och besvärande för den finkänslige yngre examinatorn. Till ytterligare stöd tör denna vär underd. anhäl. lan utbedje vi oss slutligen att få kasta en och annän blick på de humanistiska kunskapsarter, i hvilka vi skole examineras. Den första är det latinska spräket. Att en examen i ett språk icke kan inskränkas till ett blott explikationsprof, utan äfven mäste gå in på grammatikens omräda, är naturligt. Härvidlag möter dock, hvad oss studerande 40-, 50-, 60-äringar beträflar, den ledsamma omständigheten, att de latinska språkläror, ur hvilka vi i vär barndom hemtade vära grammatikaliska kunskaper, för längesedan kommit ur bruk, hvaraf följden för oss blifver en högst besvärlig ny kurs i en efter helt andra prineiper upp: ställd lärobok, en kurs som med den i barndomen. genomgängna knappast har någonting mera gemen-l samt än deklinationsoch konjugationsparadigmerna. Att detta påstående icke är öfverdrifvet, visar sig äfven vid en flygtig jemnförelse mellan den af oss under våra skolär begagnade grammatikan af Streling och den af Ellendt, som nu fordras till pastoralexamen. Vi våge nu i djupaste underdänighet hemstölla till E. K. M. huruvida det är billigt att 40, 50, 601 ärs män skola, för vinnande af befordran på sin tjenstemannabana, göras beroende af en grammatikas inläsande, äfvensom om icke prestmannen skulle kunnal: använda sin tid på studier mera gagneliga för sig och embetet än en dylik elementarkurs i latinska spräkläran. Bland humanistiska kunskapsarter, i hvilka oss äligger att undergå pastoralexamen,. föreskrifver kyrkolagen vidare arithmetik, en fordran som tyckes äsyfta mera värt enskilda gagn i den utvidgade-eko-Inomi vi säsom ordinarie pastorer erhålla, än sjelfva Ikyrkoherdeembetet, hvarpä den skulle vara beräknad, ty för detta sednare tyckes ett ytterligare förhör i larithmetiken, än det vid prestblifvandet, vara alldees öfverflödigt, då vi på samma förhör anses skicklliga att förestå kyrkoherdeembetet och föra de stunldom rätt vidlyftiga och invecklade räkenskaper som AA BM ö KÖ Fe 3 0 jÖ ÖV NN FR PP -— D AN RR rn PA ON l SN MH Ph J M ken tre a OR TNA