AUIEEIACS EVR Ey -KSPIERIU 75 RESEVILRe EE EES ESODT TT
genom ett och annat exempel. Enligt den i värtli
stift för totalbetygets bestämmande vedertagna norm
behöfver den graduerade, för erhållande af t. ex. to-
talbetygen laudatur eller cum laude, på sin höjd fem
speciela laudatur eller cum läude, men den ogradue-
rade deremot åtta. Med t. ex. fem laudatur och ad-
mittitur i de öfriga kunskapsarterna erhåller den gra-
duerade laudatur i totalbetyg; med fem laudatur och
admittitur i de öfriga ämnena erhåller deremot den
ograduerade — admittitur. Vid ansökningar till för-
sta klassens pastorater, der lärdom är den förnämsta
meriten, har den graduerade med fem laudatur ett
sostridigt företräde, framför den ograduerade med
sju laudatur!
Vi anhälle underd. ytterligare få tillägga:
att det lagstadgande, som nödgar oss att vid äldre
är taga examen i sjutton olika kunskapsarter, är i hög
grad opsykologiskt, säsom förutsättande en liflighet i
själskrafterna, som vanligen blott finnes under yng-
lingaären. Det är visserligen presterskapets lagliga
rätt att genast vid fyllda 30 ärs älder aflägga de pa-
storala lärdomsprofven; men ytterst få äro dock de
ograduerade och i församlingarne tjenstgörande prest
män, som absolvera dem sä tidigt, och detta af flera
skäl, dem vi tills vidare förbigå, för att endast hän-
visa på det talande factum, att i värt stift för när-
varande finnas ej mindre än 81 — säger ättioen —
prestmän öfver fyratio år, som ännu icke tagit någon
pastoralexamen. Summan af pastoraliter oexamine-
rade, ograduerade prestmän utgör nemligen 136, af
hvilka 18 äro till pastoralexamen oberättigade, såsom
ännu icke 30 är gamla. Återstå 118, af hvilka 37
äro mellan 30 och 40 är gamla, och återstoden, de
nyssnämnda 81, öfver 40 är. Häraf torde synas, att
pastoralexamen sällan bland oss blifver absolverad
förr, än vi hunnit till mannaälderns sednare skifte,
en period, då, af psykologiska skäl, lexläsaingen -bör
inskränkas så mycket som möjligt. Detta leder vär
tanke till ett annat motiv, nemligen
den halfhet, det charlataneri, som alltid mäste ät-
följa en i för mänga serskilda ämnen söndersplittrad
examen. Dä vi tagerför gifvet, att statens syfte med
den anbefallda pastoralexamen icke är det dåraktiga
att erhålla en i så många grader som möjligt förde-
lad skala, för att på håret kunna uppmäta vår dug-
lighet för de pastorala embetsgöromälen, utan det
förnuftiga att stimulera oss till vetenskapliga förvärf,
så synes det oss vara ett stort misstag att ålägga oss
examen i sjutton serskilda ämnen, hvaraf följden
blifver ett litet i hvarje, som möjligen torde förtjena
namn af beläsenhet, men alldeles icke af grundlig
lärdom. Mä examens-anspräken inskränkas till de
theologiska kunskapsarterna, ett fält, der vi framför
allt böra vara hemmastadda, men der vi, med den
stora utbildning dessa kunskapsarter vunnit, aldrig
kunde blifva så orienterade, som presten, synnerligast
i våra dagar, behöfver vara, om den själsverksamhet,
som icke. upptages af talrika embetsäligganden, skall
delas mellan e. sådan mängd at olika kunskapsfor-
dringar, som för närvarande är oss pålagd.
Äfven i nu nämnda embetsäligganden hafve vi ett
skäl att åberopa till stöd för denna vär underd. an-
sökan. För oss, liksom för de fleste andra tjenste-
män, kunna studierna icke blifva annat än bisaker,
icke få nägon annan tid sig tillmätt, än den som
embetsgöromälen lemna öfrig. Hvad nu dessa be-
träffar, sä bestä de för flertalet af oss först ochfrämst
i ett söndagligt predikande, som hvarje gång fordrar
sina två å tre dagars beredelse. Kommer härtill ett
skriftetal, säsom förhällandet är vid hvarje nattvards-
gäng, eller en passionspredikan, säsom förhällandet
är under hvarje vecka i fastlagen, eller en på
annan dag än söndagen infallande helgedag, så-
som Nyärsdagen, Trettondedagen, Maria Bebä-
delsedag, Längfredagen och sä vidare, så upp-
tages hela veckan af det förberedande homiletiska
författareskapet. Härtill kommer nu vidare två da-
gars läsning t veckan med nattvardsungdomen under
tre å fyra månader af året — flere läsa ännu läng-
re, men vi upptage blott hvad som i allmänhet torde
vara förhållandet —; vidare hösten med sina husför-
hör, uppgående i vidsträcktare församlingar till 30,
40, 50, af hvilka hvart och ett upptager en dag; vi-
dare socknebuden och andra oberäkneliga embetsför-
rättningar, såsom vigslar, barndop, kyrkotagningar,
begrafningar, stundom förenade med en och annan
mils resa; vidare de mänga besökande, som vilja tala
med församlingspresten än i ett, än i ett annat ären-
de. Vi hafve här icke upptagit den tillökning i of-
vannämnda göromäl, som blifver en följd af ett vice-
pastors-förordnande; ej heller, hvad komministrarne
serskildt beträffar, den tid, som tages i anspråk af
deras enskilda, ofta nog brydsamma ekonomi, emedan
det redan anförda synes oss vara nog för att ädaga-
lägga, att församlingspresten icke får mycken tid öf-
rig för studier. Icke destomindre äligger det oss här
i Strengnäs stift, att lära oss tala latin och bereda
oss till en examen i sjutton serskilda ämnen, så kärt
oss är att erhälla förslagsrum till pastorat. Ja, icke
nog med att 1786 ärs Konungabref ålägger oss att
taga pastoralexamen i alla de stycken, som vid prest-
examen föreskrifne äro; det stadgar derjemte, att
vida utförligare och fullständigare besked härvid
skall fordras af examinandus, alldeles såsom om pre-
sten, på samma sätt som under sin skole- och aka-
demi-tid, icke hade nägot embete att sköta, utan en-
dast sina studier. Som nu detta icke är förhällan-
det, utan presten verkligen har annat att göra än
skolgossen och studenten, har ett embete att sköta,
som upptager det mesta af hans tid, men icke desto-
mindre är underkastad - examensfordringar, som om
han intet embete hade, så är det mindre att undra
på, om examinatorerna litet emellan få anledning att
klaga att examinanderna ingenting kunna. Men hö-
geligen att beklaga är en lagstiftning, som tramstäl-
ler en äldre och stundom ganska förtjent prestman
under den falska och förödmjukande synpunkten at
en lexläsande skolgosse och tvingar honom att sitta
svarslös och förlägen inför en examinator, ät hvilken
han kunde vara fader. Sådant är lika förödmjukan-
de för den äldre mannen, som det är obehagligt och
besvärande för den finkänslige yngre examinatorn.
Till ytterligare stöd tör denna vär underd. anhäl.
lan utbedje vi oss slutligen att få kasta en och annän
blick på de humanistiska kunskapsarter, i hvilka vi
skole examineras. Den första är det latinska spräket.
Att en examen i ett språk icke kan inskränkas till
ett blott explikationsprof, utan äfven mäste gå in på
grammatikens omräda, är naturligt. Härvidlag mö-
ter dock, hvad oss studerande 40-, 50-, 60-äringar
beträflar, den ledsamma omständigheten, att de latin-
ska språkläror, ur hvilka vi i vär barndom hemtade
vära grammatikaliska kunskaper, för längesedan kom-
mit ur bruk, hvaraf följden för oss blifver en högst
besvärlig ny kurs i en efter helt andra prineiper upp:
ställd lärobok, en kurs som med den i barndomen.
genomgängna knappast har någonting mera gemen-l
samt än deklinations- och konjugationsparadigmerna.
Att detta påstående icke är öfverdrifvet, visar sig äf-
ven vid en flygtig jemnförelse mellan den af oss un-
der våra skolär begagnade grammatikan af Streling
och den af Ellendt, som nu fordras till pastoralexa-
men. Vi våge nu i djupaste underdänighet hemstölla
till E. K. M. huruvida det är billigt att 40, 50, 601
ärs män skola, för vinnande af befordran på sin tjen-
stemannabana, göras beroende af en grammatikas in-
läsande, äfvensom om icke prestmannen skulle kunnal:
använda sin tid på studier mera gagneliga för sig
och embetet än en dylik elementarkurs i latinska
spräkläran. Bland humanistiska kunskapsarter, i hvilka
oss äligger att undergå pastoralexamen,. föreskrifver
kyrkolagen vidare arithmetik, en fordran som tyckes
äsyfta mera värt enskilda gagn i den utvidgade-eko-
-Inomi vi säsom ordinarie pastorer erhålla, än sjelfva
Ikyrkoherdeembetet, hvarpä den skulle vara beräknad,
ty för detta sednare tyckes ett ytterligare förhör i
larithmetiken, än det vid prestblifvandet, vara allde-
es öfverflödigt, då vi på samma förhör anses skick-
lliga att förestå kyrkoherdeembetet och föra de stun-
ldom rätt vidlyftiga och invecklade räkenskaper som
AA BM ö KÖ Fe 3 0 jÖ - ÖV NN FR PP -— - D AN RR rn PA ON
-
l
SN MH Ph J M
ken tre a OR TNA