gelser för qvinkön 100 god, 377 örsvarlig, 137 ringa
och 46 ingen kristendomskunskap.
Af alla dessa fribeten beröfvade personer hade så-
ledes 1296 god, 5504 försvarlig, 3607 ringa och 301
ingen kristendomskunskap. Okunniga i läsning upp-
gifvas 227, hvaribland det jemförelsevis stora antalet
af 117: qvinnor, dömde till straft- och arbetsfängelsp;
127 hade lärt att läsa; 38 fångar hade första gängen
blifvit delaktige af Herrans Nattvard; 56 hade blifvit
beredde till undergående af ådömdt dödsstraff, och af
dessa 51 benådade och 5 afrättade; 338 jordfästningar
förrättats. Härvid observeras, att fångpredikanternes
uppgifter omfatta flera fängelser och fängar än lä-
karerapporten, hvadan den sednares uppgift om anta-
let döda icke strider emot presternas om jordfästnin-
arne.
År 1850 ha 1259 befriats från straff- och arbets-
fängelserna samt kronoarbetskären; nemligen 32 på
grund af kunglig nåd, 1091 efter arbetstidens slut,
49 efter förvärfvad arbetsförtjenst till bestämdt be-
lopp, 60 efter erhållet laga försvar och 27 för sjuk-
dom och bristande arbetsförmåga.
Om frigifne förbrytares återinträdande på brottets
bana upplyser berättelsen, att af de är 1850 till sist-
nämnde fängvärdsanstalter nykomne 1211 fängar ej
mindre än 478 förut varit intagne ä nägon af dessa
anstalter. Recidivernas antal bar säledes detta är,
likasom de föregående, varit mycket stort. Härtill
anser fängvärdsstyrelsen orsaken vara icke blott en
förhärdad natur och fängelsestraffets depraverånde in-
flytande, utan äfven svårigheten för? frigifven fånge
och kronoarbetskarl att erhälla arbetsförtjenst, hvilket
äfven ädagalägges deraf, att af 603 personer; somär
1850 varit berättigade att lösgifvas från kronoarbets-
kären, 201 stannat qvar såsom frivillige.
Antalet af försvarslöse, som dels vid kronoarbets-
kären och dels vid straff- och arbetsfängelserna ä Läng-
holmen .och Norrmalm qvarstannat eller ingätt såsom
frivillige har utgjort: 87 är 1845; 179 är 1846; 272
är 1847; 202 är 1848; 163 är 1849 och 208 är 1850.
Säledes största antalet är 1847 eller det är då span-
mälen var dyrast.
De nya läns-cellfängelserna ha visat förmånliga re-
sultater: och inom dem ha ordning och disciplin i all-
mönhet varit goda. Vid cellfängelserna i Stockholm,
Carlstad, Christianstad och Linköping ha icke nägra
extrajudiciella bestraffningar å fångar förekommit.
I länsfängelset i Gefle ha 2, i Fahlun 3, i Wexjö 3
och i Mariestad 4 fångar straftats dels med mörk cell,
dels med mistning af sängkläder, för mindre förse-
elser, såsom oskickligt uppförande, nedsmutsning af
cellväggarne, m. m. Från Stockholms läns cellfän-
gelse hade -2- rymningar skett och från Linköpings
hade 2 brottslingar skaffat sig tillfälle att rymma,
just då de skulle intagas ä fängelset.
Säsom ett stort hinder emot ensamhetsfängelsets
fördelaktiga verkningar framhällas i rapporter från
cellfängelserna de olägenheter, som uppstå af fån-
garnes transporterande till och frän häradshäktena vid
ransakningstillfällena, och man beklagar att ännu icke
nägon utväg kunnat uppfinnas emot dessa olägenheter.
En annan olägenhet vid cellfängelserna förefinnes i
svärigheten att förse cellfångar af mankönet med
lämpligt arbete. i.
Utom förenämnde 8 cellfängelser ha under året
kronocellfängelser för Stockholms stad blifvit fullbor-
dade, å Långholmen för mankön och ä Norrmalm för
qvinkön. Flera cellfängelsebyggnader voro förevarande
är ännu icke färdiga.
I äfseende på de gamla länsgemensamhetsfängelserna
yttras i berättelsen, att de, enligt hvad en läng tids
erfarenhet vitsordat, voro af den beskaffenhet, att nä-
gon egentlig disciplin i dessa fängelser icke är möj-
lig att införa. .
Vidkommande slutligen fångvårdsutgifterna, ha de
näturligtvis minskats de sednare åren, då fångantalet
nedgätt. Dessa utgifter uppgingo 1847 till-966;792:
14. 11 bko, 1848 till 866,774: 16. 6., 1849 till 885;210:
18. 8, och 1850 till 789,625: 30. 6. ;
Denna del at fångvärdsstyrelsens berättelser är e.
mellertid den minst begripliga för dem som ej äro
närmare invigda i förhällanderna, och ehuru den nu
anmälda berättelsen synes oss ega företräden för sina
föregångare, ha vi dock för vär del icke funnit den
ekonomiska öfversigten så fullständig och tydlig, som
kunde: vara önskvärdt. -
Sä kan man ej begripa, hvarföre skillnaden i om-
kostnaderna för fästningsfängar skall vara så stor,
att då en sådan fånge i Carlskrona för hela äret
kostat 69: 42. 9, i Christianstad 74: 33. 8, på Nya
Elfsborg 77:- 36. 4 samti Landskrona 84: 41, 8,
uppgår omkostnaden för hvarje fånge ä Carlsten till
128: 44. 6 och i Warberg till 147: 41. 7: — På
Längholmen har årsutgiften för en fänge varit 127:
40. 2, i Malmö 109: 29, på Norrmalm 100: 12. 9,
i Norrköping 92: 47. 10 och i Götheborg 83: 39, 4,
Att omkostnaderna för de qvinliga fångarne på de tre
sista ställena äro mindre, är ganska naturligt; men
svärare är det att finna anledning till ätskilliga af de
andra olikheterna.
Den upptagna inkomsten af fångarnes arbeten sy-
nes ocksä, utan angifne grunder, vara väl mycket
fluktuerande. Den upptogs 1848 till 57,958: 45, 4,
1849 till 136,776: 3. 9 och 1850 till 99,280: 2878
Men vår redogörelse för ifrägavarande berättelse
har redan vext till den längd, att-vi anse oss böra
sluta ; och uttala vi desto hellre den förhoppning, att
hvad som ännu i dessa berättelser kan vara ofullstän-
digt, blir i de kommande afhulpet, som ett ej obe-
tydligt framåtskridande förmärkts i de redan utgifna
berättelserna.