gelser för qvinkön 100 god, 377 örsvarlig, 137 ringa och 46 ingen kristendomskunskap. Af alla dessa fribeten beröfvade personer hade således 1296 god, 5504 försvarlig, 3607 ringa och 301 ingen kristendomskunskap. Okunniga i läsning uppgifvas 227, hvaribland det jemförelsevis stora antalet af 117: qvinnor, dömde till straftoch arbetsfängelsp; 127 hade lärt att läsa; 38 fångar hade första gängen blifvit delaktige af Herrans Nattvard; 56 hade blifvit beredde till undergående af ådömdt dödsstraff, och af dessa 51 benådade och 5 afrättade; 338 jordfästningar förrättats. Härvid observeras, att fångpredikanternes uppgifter omfatta flera fängelser och fängar än läkarerapporten, hvadan den sednares uppgift om antalet döda icke strider emot presternas om jordfästninarne. År 1850 ha 1259 befriats från straffoch arbetsfängelserna samt kronoarbetskären; nemligen 32 på grund af kunglig nåd, 1091 efter arbetstidens slut, 49 efter förvärfvad arbetsförtjenst till bestämdt belopp, 60 efter erhållet laga försvar och 27 för sjukdom och bristande arbetsförmåga. Om frigifne förbrytares återinträdande på brottets bana upplyser berättelsen, att af de är 1850 till sistnämnde fängvärdsanstalter nykomne 1211 fängar ej mindre än 478 förut varit intagne ä nägon af dessa anstalter. Recidivernas antal bar säledes detta är, likasom de föregående, varit mycket stort. Härtill anser fängvärdsstyrelsen orsaken vara icke blott en förhärdad natur och fängelsestraffets depraverånde inflytande, utan äfven svårigheten för? frigifven fånge och kronoarbetskarl att erhälla arbetsförtjenst, hvilket äfven ädagalägges deraf, att af 603 personer; somär 1850 varit berättigade att lösgifvas från kronoarbetskären, 201 stannat qvar såsom frivillige. Antalet af försvarslöse, som dels vid kronoarbetskären och dels vid straffoch arbetsfängelserna ä Längholmen .och Norrmalm qvarstannat eller ingätt såsom frivillige har utgjort: 87 är 1845; 179 är 1846; 272 är 1847; 202 är 1848; 163 är 1849 och 208 är 1850. Säledes största antalet är 1847 eller det är då spanmälen var dyrast. De nya läns-cellfängelserna ha visat förmånliga resultater: och inom dem ha ordning och disciplin i allmönhet varit goda. Vid cellfängelserna i Stockholm, Carlstad, Christianstad och Linköping ha icke nägra extrajudiciella bestraffningar å fångar förekommit. I länsfängelset i Gefle ha 2, i Fahlun 3, i Wexjö 3 och i Mariestad 4 fångar straftats dels med mörk cell, dels med mistning af sängkläder, för mindre förseelser, såsom oskickligt uppförande, nedsmutsning af cellväggarne, m. m. Från Stockholms läns cellfängelse hade -2rymningar skett och från Linköpings hade 2 brottslingar skaffat sig tillfälle att rymma, just då de skulle intagas ä fängelset. Säsom ett stort hinder emot ensamhetsfängelsets fördelaktiga verkningar framhällas i rapporter från cellfängelserna de olägenheter, som uppstå af fångarnes transporterande till och frän häradshäktena vid ransakningstillfällena, och man beklagar att ännu icke nägon utväg kunnat uppfinnas emot dessa olägenheter. En annan olägenhet vid cellfängelserna förefinnes i svärigheten att förse cellfångar af mankönet med lämpligt arbete. i. Utom förenämnde 8 cellfängelser ha under året kronocellfängelser för Stockholms stad blifvit fullbordade, å Långholmen för mankön och ä Norrmalm för qvinkön. Flera cellfängelsebyggnader voro förevarande är ännu icke färdiga. I äfseende på de gamla länsgemensamhetsfängelserna yttras i berättelsen, att de, enligt hvad en läng tids erfarenhet vitsordat, voro af den beskaffenhet, att nägon egentlig disciplin i dessa fängelser icke är möjlig att införa. . Vidkommande slutligen fångvårdsutgifterna, ha de näturligtvis minskats de sednare åren, då fångantalet nedgätt. Dessa utgifter uppgingo 1847 till-966;792: 14. 11 bko, 1848 till 866,774: 16. 6., 1849 till 885;210: 18. 8, och 1850 till 789,625: 30. 6. ; Denna del at fångvärdsstyrelsens berättelser är e. mellertid den minst begripliga för dem som ej äro närmare invigda i förhällanderna, och ehuru den nu anmälda berättelsen synes oss ega företräden för sina föregångare, ha vi dock för vär del icke funnit den ekonomiska öfversigten så fullständig och tydlig, som kunde: vara önskvärdt. Sä kan man ej begripa, hvarföre skillnaden i omkostnaderna för fästningsfängar skall vara så stor, att då en sådan fånge i Carlskrona för hela äret kostat 69: 42. 9, i Christianstad 74: 33. 8, på Nya Elfsborg 77:36. 4 samti Landskrona 84: 41, 8, uppgår omkostnaden för hvarje fånge ä Carlsten till 128: 44. 6 och i Warberg till 147: 41. 7: — På Längholmen har årsutgiften för en fänge varit 127: 40. 2, i Malmö 109: 29, på Norrmalm 100: 12. 9, i Norrköping 92: 47. 10 och i Götheborg 83: 39, 4, Att omkostnaderna för de qvinliga fångarne på de tre sista ställena äro mindre, är ganska naturligt; men svärare är det att finna anledning till ätskilliga af de andra olikheterna. Den upptagna inkomsten af fångarnes arbeten synes ocksä, utan angifne grunder, vara väl mycket fluktuerande. Den upptogs 1848 till 57,958: 45, 4, 1849 till 136,776: 3. 9 och 1850 till 99,280: 2878 Men vår redogörelse för ifrägavarande berättelse har redan vext till den längd, att-vi anse oss böra sluta ; och uttala vi desto hellre den förhoppning, att hvad som ännu i dessa berättelser kan vara ofullständigt, blir i de kommande afhulpet, som ett ej obetydligt framåtskridande förmärkts i de redan utgifna berättelserna.