var 2879, är 1840 höjt sig till 9423 och 1845 till 6526, hade redan 1847, dä fäångantalet eljest var ganska högt, nedgätt till 4252 och har 1848 ytterligare nedgätt till 4089 och 1849 till 3355, hvarefter det 1850 stigit till 3684. Förändringarne i antalet af de personer som hällits häktade för undergående af ransakning, fängelse vid vatten och bröd samt enkelt fängelse, ha deremot varit mindre. Detta antal uppgick 1835 till 8976, hvaraf 7503 män och 1473 qvinnor, 1840 till 11,286 hvaraf 9289 -m. och 1997 qv., 1845 till 10,066, hvaraf 8381 -m. och 1685 qv. samt 1850 till 9,;075 hvaraf 7422 m. och: 1653. qv. . Om vi nu ätergå till den andra klassen af fångar, eller de som blifvit dömde att hällas vid straffoch arbetsfäpgelserna samt kronoarbetskären eller såsom frivillige der intagits, inhemtas af berättelsen, att lifstidsfångarnes antal 1850 uppgätt från 1353 till 1400; straff-fångarnes på viss tid nedgätt från 1242 till 1201; de försvarslöses likaledes. nedgätt frin 1647 till 1510, men bekännelsefångarnes antal säväl vid början som slutet af äret varit 6. Orsaken till minskningen af de försvarlösa fångarnes antal finnes, äfven hvad denna klass vidkommer, väsendtligen i förut åberopade förordning af 1846, hvarigenom s. k. försvarslösa personer berättigats att efter viss tids förlopp äterfå friheten, utan att vara försedde med laga försvar. Man kan visserligen antaga, att minskningen i de försvarslöse fångarnes antal ökat straff-fångarnes, emedan ätskillige af de utsläppte försvarslöse begagnat friheten att utöfva brott, för hvilka de sedermera dömts till straff-fängelse: men som minskningen i de försvarslöse fångarnes antal under quinguennium 1846 —1850 är 1283 och tillökningen i straff-fångarnes deremot ej mer än 223, skulle fångantalet ändock härigenom inom denna klass af fängar hafva minskats med 1060. Orsakerna till minskningen ä ena sidan, och tillökningen ä den andra, kunna emedlertid vara mänga flera. . I afseende på de särskilda orter, hvarest fångarne varit födde, samt de olika samhällsklasser fångarne tillhört, inhemtas följande förhällanden. I förhållande till folkmängden, upptagen efter sednaste auinquennieberäkningen eller för 1845, har största antalet af siraffoch arbetsfångar samt kronoarbetskarlar haft Stockholms stad till födelseort, och näst efter hufvudstaden kommer, på denna brottslighetens skala, Blekinge län, samt vidare rikets öfriga län i följande ordning: Gottlands, Calmare, Kronobergs, Westmanlands, Östergöthlands, Upsala, Nerikes, Södermanlands, Götheborgs och Bohus, Skaraborgs, Stockholms län, Stora Kopparbergs, Jönköpings, Malmöhus, Christianstads, Hallands, Gefleborgs, We-l: sterbottens, Elfsborgs, Westernorrlands, Jemtlands, : Wermlands och Norrbottens län. De är 1850 nykomne straftoch arbetsfångar samt kronoarbetskarlar voro 1211, af hvilka 123 voro födde i Stockholms stad, eller 1 på 717 personer afl: befolkningen; 102 i Blekinge eller 1 på 1003 personer; 103 i Calmare län eller 1 pä 1904, o. s. v. i aftagande förhällande ända till Norrbottens län,! hvarest af 1850 ärs förenämnde fängar blott 1 blifvit född bland 12,647 personer. Af nyssnämnde fångar och kronoarbetskarlar hade j. största antalet eller 465 förut tillhört bondeständet: och dess tjenstebjon, 285 militärer samt stadsoch brandvakter, 271 handtverkare samt deras arbetare och tjenstehjon, 58 voro sjömän, 56 bruksoch fabriksarbeiare samt deras betjente, 12 hvaribland ej mindre än 7 qvinnor civilstatens tjenstemän och betjente, 12 handlande och deras betjente, 16 andre privates betjente, 14kringstrykande personer, 1 varit fattighjon och 21 af okändt yrke. Af hela antalet voro 1008 män och 203 qvinnor. Jemföres antalet af de nykomne straffoch arbetsfängarne samt kronoarbetskarlarne från hvarje yrke med den folkmängd, som enligt tabellkommissionens berättelse vid 1845 ärs slut tillhört de särskilda yrkena, så finner man, att är 1850 ä straffoch arbetsfängelserna: eller vid kronoarbetskären intagits: Af handtverksklassen hvar 253:dje; af militärstaten, inberäknadt de frän värfvade regementerne för opälitligt uppförande anställde soldater, hvar 285:te, men utom dem hvar 412;te; af sjömansklassen 1 på 289; af private betjente I på 945; af bruksoch fabriksklassen 1 på 1020; af handelsklassen 1 på 1171; af .de till civilstaten hörande personer 1 på 1375; af jordbrukande klassen 1 på 2743. Blånd denna fängpersonal voro 155 gifta, 57 enklingar eller enkor och 999 ogifta, eller af alla gifta i riket en för hvar 6990:de, af alla enklingar och enkor en för hvar 3651:ste och af ogifta öfver femton är en för hvar 922:dre person. Vidare upplyses att högsta antalet lifstidsfångar, nemligen 16, ankommit från Kronobergs län; att blott en sädan fånge ankommit frän hvartdera af Jemtlands, Norrbottens och Westmanlands län och icke någon från Westerbottens; att högsta antalet straffångar på viss tid, nemligen 78 och jemväl de flesta försvarslöse, 173, blifvit dömde af auktoriteter inom Stockholms stad; att blott 2 straff-fångar på bestämd tid ankommit från Westerbottens län och endast en försvarslös från hvartdera af Jemtlands, Norrbottens, Stockholms län samt Westerbottens och Westernorlands län; att bland utstrukne soldater, som frän värf. vade regementerne ankommit för att vid krönoarbetskärens soldatklass uttjena ingången kapitulation, 18 tillhört Götha och 17 Svea artilleriregemente, samt lika mänga andra lifgardesregementet, 11 Svea lifgarde, 10 marinregementet, 6. Stockholms stads militärkår samt 3 hvartdera af lifgardet till häst, Wendes artilleri och Kronprinsens hussarregemente. Ut: f de ifrägavarande är ankomne straff-fångar hade 3,99 procent blifvit dömde för barnamord eller delaktighet deri, 11,,, procent för annat mord och dräp eller delaktigket deri, 10, procent för bruk af lifstarligt vapen, 4,,, procent för rän och röfveri samt ö5,,, procent för stöld med eller utan inbrott. Vid jemförelse af de förbrytelser, för hvilka grötre brottslingar insatts ä straft-fängelserna ären 1849 och 1850, visar sig att då förstnämnde år de för barna. mord ankomne utgjort 23, för mord och dräp. 44, för bruk at lifsfarligt vapen 53, har antalet under 1850 uppgått till 25 för barnamörd, 75 för mord och dräp och 64 för bruk af lifsfarligt vapen; deremot utgjorde fångar dömde för rän och röfveri 1849 flera än 1850, eHer förra året 35 och det sednare 26, äfvensom de för stöld dömde nykomne fängarne då voro 6 mindre till antalet än föregående äret. a Redan är 1848 infördes för de till straffarbete på bestämd tid dömde fångar, som funnos på Långhols men, den ordning, att de skulle iakttaga tystnad, Från Oktober 1849 ha fängarne i Malmö hällits till Cnahanda ordning, som under är 1850 äfven tillämpats bland straffarbetsfångar på bestämd tid af qvinkön, samt derefter eger rum för alla dylika fångar ä Längholmen, vid straft-fängelset ä Norrmalm i hufvudstaden och i Malmö; Beträffande sjukvärden meddelar berättelsen att densamma är. 1850 ej undergätt nägon menlig förändring snarare tvärtom, emedan den absoluta mortaliteten under äret med 26 understigit den för 1849, hvartill dock ett något förminskadt antal af straftoch arbetsfångar medverkat. Febrarne, serdeles frossfebrarne hade aftagit, men andra sjukdomar kommit i stället, såsom diarrbeer och gastriska lidanden samt på nägra ställen koppor och kolera, Under året har i straff-och arbetsfängelserna, cellfängelserna och vid kronoarbetskären de dödas antal uppgått till 231, de tillfrisknades till 4,932 och de vid årets slut qvarliggande sjukas till 281. Härat kommo på cellfängelserna 11 döda, 627 tillfrisknade och 14 qvarliggande sjuka; 179 döda, 2,457 tillfrisknade och 193 qvarliggande sjuka på straffoch ar. betsfängelserna, samt 41 döda, 1848 tillfrisknade och 74 qvarliggande, sjuka på kronoarbetskären. Angående fångarnes kristendomskunskap meddelas, Att Af Jana I mw ARMhL fara lätltana Ko JA KAT KA ft