var 2879, är 1840 höjt sig till 9423 och 1845 till
6526, hade redan 1847, dä fäångantalet eljest var
ganska högt, nedgätt till 4252 och har 1848 ytterligare
nedgätt till 4089 och 1849 till 3355, hvarefter det
1850 stigit till 3684.
Förändringarne i antalet af de personer som hällits
häktade för undergående af ransakning, fängelse vid
vatten och bröd samt enkelt fängelse, ha deremot
varit mindre. Detta antal uppgick 1835 till 8976,
hvaraf 7503 män och 1473 qvinnor, 1840 till 11,286
hvaraf 9289 -m. och 1997 qv., 1845 till 10,066, hvaraf
8381 -m. och 1685 qv. samt 1850 till 9,;075 hvaraf
7422 m. och: 1653. qv. .
Om vi nu ätergå till den andra klassen af fångar,
eller de som blifvit dömde att hällas vid straff- och
arbetsfäpgelserna samt kronoarbetskären eller såsom
frivillige der intagits, inhemtas af berättelsen, att
lifstidsfångarnes antal 1850 uppgätt från 1353 till
1400; straff-fångarnes på viss tid nedgätt från 1242
till 1201; de försvarslöses likaledes. nedgätt frin 1647
till 1510, men bekännelsefångarnes antal säväl vid
början som slutet af äret varit 6.
Orsaken till minskningen af de försvarlösa fångar-
nes antal finnes, äfven hvad denna klass vidkommer,
väsendtligen i förut åberopade förordning af 1846,
hvarigenom s. k. försvarslösa personer berättigats att
efter viss tids förlopp äterfå friheten, - utan att vara
försedde med laga försvar.
Man kan visserligen antaga, att minskningen i de
försvarslöse fångarnes antal ökat straff-fångarnes, eme-
dan ätskillige af de utsläppte försvarslöse begagnat
friheten att utöfva brott, för hvilka de sedermera
dömts till straff-fängelse: men som minskningen i de
försvarslöse fångarnes antal under quinguennium 1846
—1850 är 1283 och tillökningen i straff-fångarnes
deremot ej mer än 223, skulle fångantalet ändock
härigenom inom denna klass af fängar hafva minskats
med 1060. Orsakerna till minskningen ä ena sidan,
och tillökningen ä den andra, kunna emedlertid vara
mänga flera. .
I afseende på de särskilda orter, hvarest fångarne
varit födde, samt de olika samhällsklasser fångarne
tillhört, inhemtas följande förhällanden.
I förhållande till folkmängden, upptagen efter sed-
naste auinquennie- beräkningen eller för 1845, har
största antalet af siraff- och arbetsfångar samt krono-
arbetskarlar haft Stockholms stad till födelseort, och
näst efter hufvudstaden kommer, på denna brottslig-
hetens skala, Blekinge län, samt vidare rikets öfriga
län i följande ordning: Gottlands, Calmare, Krono-
bergs, Westmanlands, Östergöthlands, Upsala, Neri-
kes, Södermanlands, Götheborgs och Bohus, Skara-
borgs, Stockholms län, Stora Kopparbergs, Jönköpings,
Malmöhus, Christianstads, Hallands, Gefleborgs, We-l:
sterbottens, Elfsborgs, Westernorrlands, Jemtlands, :
Wermlands och Norrbottens län.
De är 1850 nykomne straft- och arbetsfångar samt
kronoarbetskarlar voro 1211, af hvilka 123 voro
födde i Stockholms stad, eller 1 på 717 personer afl:
befolkningen; 102 i Blekinge eller 1 på 1003 per-
soner; 103 i Calmare län eller 1 pä 1904, o. s. v.
i aftagande förhällande ända till Norrbottens län,!
hvarest af 1850 ärs förenämnde fängar blott 1
blifvit född bland 12,647 personer.
Af nyssnämnde fångar och kronoarbetskarlar hade j.
största antalet eller 465 förut tillhört bondeständet:
och dess tjenstebjon, 285 militärer samt stads- och
brandvakter, 271 handtverkare samt deras arbetare
och tjenstehjon, 58 voro sjömän, 56 bruks- och fa-
briksarbeiare samt deras betjente, 12 hvaribland ej
mindre än 7 qvinnor civilstatens tjenstemän och be-
tjente, 12 handlande och deras betjente, 16 andre
privates betjente, 14kringstrykande personer, 1 varit
fattighjon och 21 af okändt yrke. Af hela antalet
voro 1008 män och 203 qvinnor.
Jemföres antalet af de nykomne straff- och arbets-
fängarne samt kronoarbetskarlarne från hvarje yrke
med den folkmängd, som enligt tabellkommissionens
berättelse vid 1845 ärs slut tillhört de särskilda yr-
kena, så finner man, att är 1850 ä straff- och arbets-
fängelserna: eller vid kronoarbetskären intagits:
Af handtverksklassen hvar 253:dje; af militärsta-
ten, inberäknadt de frän värfvade regementerne för
opälitligt uppförande anställde soldater, hvar 285:te,
men utom dem hvar 412;te; af sjömansklassen 1 på
289; af private betjente I på 945; af bruks- och fa-
briksklassen 1 på 1020; af handelsklassen 1 på 1171;
af .de till civilstaten hörande personer 1 på 1375;
af jordbrukande klassen 1 på 2743.
Blånd denna fängpersonal voro 155 gifta, 57 enk-
lingar eller enkor och 999 ogifta, eller af alla gifta
i riket en för hvar 6990:de, af alla enklingar och
enkor en för hvar 3651:ste och af ogifta öfver fem-
ton är en för hvar 922:dre person.
Vidare upplyses att högsta antalet lifstidsfångar,
nemligen 16, ankommit från Kronobergs län; att blott
en sädan fånge ankommit frän hvartdera af Jemt-
lands, Norrbottens och Westmanlands län och icke
någon från Westerbottens; att högsta antalet straf-
fångar på viss tid, nemligen 78 och jemväl de flesta
försvarslöse, 173, blifvit dömde af auktoriteter inom
Stockholms stad; att blott 2 straff-fångar på bestämd
tid ankommit från Westerbottens län och endast en
försvarslös från hvartdera af Jemtlands, Norrbottens,
Stockholms län samt Westerbottens och Westernor-
lands län; att bland utstrukne soldater, som frän värf.
vade regementerne ankommit för att vid krönoarbets-
kärens soldatklass uttjena ingången kapitulation, 18
tillhört Götha och 17 Svea artilleriregemente, samt
lika mänga andra lifgardesregementet, 11 Svea lif-
garde, 10 marinregementet, 6. Stockholms stads mi-
litärkår samt 3 hvartdera af lifgardet till häst, Wen-
des artilleri och Kronprinsens hussarregemente.
Ut: f de ifrägavarande är ankomne straff-fångar hade
3,99 procent blifvit dömde för barnamord eller delaktig-
het deri, 11,,, procent för annat mord och dräp el-
ler delaktigket deri, 10, procent för bruk af lifstar-
ligt vapen, 4,,, procent för rän och röfveri samt ö5,,,
procent för stöld med eller utan inbrott.
Vid jemförelse af de förbrytelser, för hvilka grötre
brottslingar insatts ä straft-fängelserna ären 1849 och
1850, visar sig att då förstnämnde år de för barna.
mord ankomne utgjort 23, för mord och dräp. 44, för
bruk at lifsfarligt vapen 53, har antalet under 1850
uppgått till 25 för barnamörd, 75 för mord och dräp
och 64 för bruk af lifsfarligt vapen; deremot utgjorde
fångar dömde för rän och röfveri 1849 flera än 1850,
eHer förra året 35 och det sednare 26, äfvensom de
för stöld dömde nykomne fängarne då voro 6 mindre
till antalet än föregående äret. a
Redan är 1848 infördes för de till straffarbete på
bestämd tid dömde fångar, som funnos på Långhols
men, den ordning, att de skulle iakttaga tystnad, Från
Oktober 1849 ha fängarne i Malmö hällits till Cna-
handa ordning, som under är 1850 äfven tillämpats
bland straffarbetsfångar på bestämd tid af qvinkön,
samt derefter eger rum för alla dylika fångar ä Läng-
holmen, vid straft-fängelset ä Norrmalm i hufvudsta-
den och i Malmö;
Beträffande sjukvärden meddelar berättelsen att den-
samma är. 1850 ej undergätt nägon menlig förändring
snarare tvärtom, emedan den absoluta mortaliteten
under äret med 26 understigit den för 1849, hvartill
dock ett något förminskadt antal af straft- och arbets-
fångar medverkat. Febrarne, serdeles frossfebrarne
hade aftagit, men andra sjukdomar kommit i stället,
såsom diarrbeer och gastriska lidanden samt på nägra
ställen koppor och kolera,
Under året har i straff-- och arbetsfängelserna, cell-
fängelserna och vid kronoarbetskären de dödas antal
uppgått till 231, de tillfrisknades till 4,932 och de
vid årets slut qvarliggande sjukas till 281. Härat
kommo på cellfängelserna 11 döda, 627 tillfrisknade
och 14 qvarliggande sjuka; 179 döda, 2,457 tillfrisk-
nade och 193 qvarliggande sjuka på straff- och ar.
betsfängelserna, samt 41 döda, 1848 tillfrisknade och
74 qvarliggande, sjuka på kronoarbetskären.
Angående fångarnes kristendomskunskap meddelas,
Att Af Jana I mw ARMhL fara lätltana Ko JA KAT KA ft