HH 1 alltl alllidl, al UCL velnliad fOnNalandet.
att franska folket då ännu icke var färdigt
att återställa republiken, eller som mången
ännu i dag torde anse ögonblickets svaghet
hos styrelse och befälhafvare för enda orsa-
I ken till Carl X:s och Ludvig Filips fall.
De, hvilka gjort sig mödan att taga kän-
nedom om tilldragelserna och tänka öfver
dem, torde dock temligen allmänt vara ense
-Iderom att hvad nu i Frankrike timat, hänty-
-Ider på ett grundfel i samhällsordningen: ett
fel, som måste undanrödjas, innan någon sty-
relse, vare sig republikansk eller monarkisk,
der kan vinna stadga; samt att det är i detta
fel, men ej i den olika habiliteten hos de sty-
rande och hos dem, hvilka vilja sätta sig i
deras ställe, förklaringen måste sökas öfver
sådana hvälfningar som Frankrike i våra da-
gar undergått. Och de mäns leder, hvilta
kommit till denna öfvertygelse, förstärkas
stundligen af dem, som tröttnat vid speku-
Tlationer öfver habiliteten och andra förkla-
Hringsgrunder af samma halt.
I Men frågas, hvari omförmälda fel i fran-
Iska samhällsordningen består? då röjes, att
Ide, hvilka äro ense, att ett sådant fin-
Ines, alldeles icke icke ense war det är att
finna.
Hvarje regering, säga somliga, är omöjlig
i Frankrike, så länge man der äflas att bibe-
I hålla en centralisation, hvilken på regeringen
I hvälfver ansvaret för, snart sagdt, hvar indi-
vids, hvar associations, hvar orts motgångar.
Och i svaret ligger sanning, ehuru deremot
kan erinras, att till och med en genomgri-
pande decentralisation skulle vara otillräcklig
latt gifva en regering i Frankrike stadga.
Hvarje regering, svara andra, är omöjlig i
Frankrike, så länge religionens makt der icke
är långt större, än nu.
Och i detta svar ligger, utan tvifvel, san-
ningen, hel och fullständig, så framt man
verkligen menar den religion, Christus lärde,
och hvilken bjuder att älska sin nästa såsom
sig sjelf och göra andra hvad man af dem
önskar sig. Ty om de ledande männen i
Frankrike varit genomträngda af denna reli-
gion, skulle de, för bibehållandet af sin makt,
icke haft af nöden, hvarken den centralisation
eller den stora, väpnade styrka, och den tryc-
kande beskattning, som förlamat Frankrikesl
makt till den grad, att Raudot (de V Yonne) .
kunnat sätta i fråga, huruvida den stund är
aflägsen, då en fransk hjelte, efter fruktlösa
ansträngningar, skall ropa: finis Francice.
Hvad denna djupa otro kostat Frankrike,
i jemförelse med det deraf mindre lidande
Stor-Britannien, och huru naturligt den genom
förtrycket leder till sådana skakningar, som
vi varit vittnen till, antydde Michel Chevalier
redan 1848, i det adertonde af sina bref om
arbetets organisation, på ett så öfvertygande
sätt, att vi ej kunna afhålla oss ifrån att er-
inra om hans ord:
Brittiska regeringen, yttrade han, ,har, i
samverkan med parlamentet, sedan lång
tid tillbaka, sysselsatt sig med-förbätringen
af de arbetande klassernas belägenhet. Den
började dermed några år efter fredens åter-
ställande, — — — — — — —
)
I ett tal den 18 Februari 1848, vid bud-
pr framläggande, uppläste det nuvarande
abinettets chef, lord John Russell, en uträk-
ning, enligt hvilken, från 1823 till nyssnämn-
da dag, de oundgängligaste förnödenheterna
blifvit befriade från afgifter till ett belopp af
10,543,672 Pund Sterling; och likväl var upp-
giften ofullständig, — — — — —
I samma tal beräknar lord John Rusell till
1 milliard (noga räknadt, 39,705,344 Pund
Sterling, eller 1 milliard 2,550,000 francs)
beloppet af de minskningar, skatterna i Eng-
land efter freden undergått, då man utom
räkningen lemnar den nya inkomstskatten,
hvilken stiger till 125 å 130 millioner, men
endast träffar de välmående klasserna b).
I Frankrike har skattelindringen varit vida
mindre. Efter freden kan den icke beräknas
till mer än 173 millioner, af hvilka 92 under
restaurationen, och 81 under 1830 års rege-
ringssätt. Och man måste härifrån ändock
afdraga de förhöjningar, som å andra skatter
ägt rum. Dessa beräknas för de 18 sista åren
af hr Lacave Laplagne till 40 millioner. För
restaurationen äro de också betydligan. —
— Således har Frankrike emot de 1200 å
1300 millioner, hvarmed engelska styrelsen
(då minskningen i spanmålstullen tages ibe-
räkning) minskat skattebördorna, icke att upp-
visa mer än, kanske 50 millioner. — Man be-
höfver icke många facta af detta slag, för att
förklara, hvarföre, på andra sidan kanalen, fol-
ket i allmänhet och arbetsklassen i synnerhet,
vägrar till att lyssna till omstörtningsförslagn c).
Detta tadel af franska statshushållningen
var naturligtvis riktadt mot den styrelse, hvil-
ker: de nästförutgångna åren i sina händer
haft Frankrikes öde, nemligen monarkien och
isynnerhet Julimonarkien, hvars sednare år
voro synnerligen utmärkta genom statsutgif-
ternas förökande (d). Man vet icke, huru föga
5) Englands statsutgifter utgjorde:
b År 1816: 65,169,771 . St.
1817: 55,281,238
1820: 54,457,247
1830: 49,078,108
1840: 49,169,552
1850: 50,130,872
Särskildt stego utgifterna,
för armeen
År 1817: till 9,718,066 St.
1820: 8,944,814
1830: 6,991,163
1840: 6,890,267
1850: 6,571,888
för geniecorpsen och artilleriet (ordonnance)
År 1817: till 1,417,648 St.
Tv Ir rv
1820: 1,092,292
1830: 1,;613,908
1840: 1,631,640
1850: 2,400,777
och för flottan :
År 1817: 6,473,063
1820: 6,387,799
1830: 5,309,606 ,
1840: 5,597,511
1850: 6,501,076
Jemför detta förhållande mellan äldre och nyare
(I Lr (å
FTP RK vote EE JE UED rf. AV ie ENE - VR AL TEE PR TR