Kongressmedlemmarnes middag för Kossuth.
Vi omtalade i vårt tisdagsnummer den mid-
dag, som åtskilliga medlemmar af nordame-
rikanska kongressens båda hus gåfvo för
Kossuth den-7-Jan: Våra läsare erinra sig
att det var mr King, från Alabama, senatens
president, som förde ordet, och att statsse-
kreteraren Daniel Webster vid samma tillfälle
uppträdde såsom talare. Ett nummer af den
amerikanska guvernementstidningen National
Tntelligeneer, som ligger framför oss, innehåller
beskriffiingen om denna fest med en omständ-
lighet; som bäst: visar hvilken vigt man i
Amerika, äfven i sjelfva unionens medelpunkt,
fäster vid den berömda magyarens besök. Vi
såpplera ur detta blad vår föregående under-
rättelse, och meddela efter detsamma det märk-
ligaste af talen.
Presidenten mr King gaf sin toast för Kos-
suth i följande ordalag:
Mina herrar; jag stär nu i beredskap att gifva
eder en. toast, i hvilken hvarje amerikan skall. pä det
bjertligaste instämma... Jag känner och-jag vet, att
metlan Ungerns: frihetsstrid fortgick och dess- flagg
ännusvajade högt; fröjdades vi öfver dess tramgäng
och sörjde öfver dess nederlag för striden. Vi ärade
dem som stredo för sin nationalitet, som stredo för
sin frihet, — som voro beredda att offra allt, äfven
lifvet, för att vinna den. Vi följde vär lysande gäst
i hans dystra landsflykt. Vi voro de första att ropa
honom tillbaka till. det land; som var färdigt att mot-
taga honom med öppna armar, frihetens, oberoendets
och gästfrihetens land. Den toast jag gifver eder är
denna: Ungern; representeradt i vår ärade gästs per-
son, Ungern har genom sina söners dygder och hjel
temod visat sig förtjent af friheten; och. fördenskull
fordra folkens lagar: och på samma gäng den all-
männa rättvisan, att Ungern skall hafva öppet spel
och fria händer att kämpa för sitt-oberoende.
Af Kosssuths svar meddela vi följande ut-
drag? 0 ij :
Vi Ungrare älska den municipala sjelfstyrelsens
princip, och vi hafva en naturlig, fasa för centralisa-
tionens grundsats. Denna tillgifvenhet för den mu-
nicipala sjelfstyrelsen, utan hvilken ingen provinsiell
frihet är möjlig, är ett hufvuddrag i vär national-
karakter. Vi förde den med oss längt bort frän Asien,
för tusen år tillbaka, och vi håfvå bevarat den under
tio ärhundrådens vexlande skickölser. T-t-ot folk har
kanske kämpat och lidit så mycket för aen kristna
civiliserade verlden som vi. Vi klaga icke öfver denna
lott. Den kan synas tung, men den är icke utan sin
ära. Der vär Frälsares vagga stod och der hans he-
liga lära grundades, der herrskar nu en annan tro;
och hela Europas väpnade pilgrimskaror kunde icke
afvända- detta öde frän det heliga rummet, icke dämma
före islamismens bråsande vägor; då de inkräktade på
kusterna af Constantins kristna verldsvälde. Vihäm-
made denna öfversvämning, Mitt folks bröst var den
skans, mot hvilken dess böljor bröto sig. Vi skyd-
dade kristendomen; -på det Luther och Calvin engäng
skulle reformera den. Det var en farlig tid, och ti-
dens faror lade ofta hela min nations förtroende i en
mans-händer; och denna tillit gaf honom makten att
blifva äregirig. Men det finnes ej ett enda exempel
i vär histotia, att en man, som hedrades med sitt
folks förtroende, bedragit detta förtroende genom
maktbegär. Den man, af hvilken rysk diplomati
lyckades att göra en förrädare af folkets förtroende,
han Hade det aldrig, utan betraktades tvärtom altid
med misstroehde. Men han vann nägra segrar, när
segrar voro ögonblickets högsta kraf. I spetsen för
en arme, sattes han af omständigheterna i tillfälle att
ruinera sitt land. Men han hade aldrig folkets för-
troende. Så är äfven han ingen motsägelse mot den
historiska sanningen, att ingen. ungrare, som af sin
nation hedrades med dess förtroende, någonsin af
ärelystnad. förfördes till att-blifva farlig för landets
frihet. Det är en märkvärdig sak, och likväl är det
ingen tillfällighet: det är den logiska följden af in-
stitätionernas inflytande pä nationalkaraäkteren. Vär
nation bar under hela sin historia blifvit uppfostrad i
den municipala sjelfstyrelsens princip, och i ett sär
dant land här ärelystnaden ingen. plats i menniskors
bjertav, emedan den icke har nögot utrymme för sina
ansträngningar: : bir 3
nningen af denoa lära får en ännu tydligare
se genom jemförelsen med ett motsatt histori
ratiop, medborgarekopubg Och republik, — g
alla. dessa olika -experimenter gick centralisatio-
nen säsom en grundton 4 alla Frankrikes institutio-