Kongressmedlemmarnes middag för Kossuth. Vi omtalade i vårt tisdagsnummer den middag, som åtskilliga medlemmar af nordamerikanska kongressens båda hus gåfvo för Kossuth den-7-Jan: Våra läsare erinra sig att det var mr King, från Alabama, senatens president, som förde ordet, och att statssekreteraren Daniel Webster vid samma tillfälle uppträdde såsom talare. Ett nummer af den amerikanska guvernementstidningen National Tntelligeneer, som ligger framför oss, innehåller beskriffiingen om denna fest med en omständlighet; som bäst: visar hvilken vigt man i Amerika, äfven i sjelfva unionens medelpunkt, fäster vid den berömda magyarens besök. Vi såpplera ur detta blad vår föregående underrättelse, och meddela efter detsamma det märkligaste af talen. Presidenten mr King gaf sin toast för Kossuth i följande ordalag: Mina herrar; jag stär nu i beredskap att gifva eder en. toast, i hvilken hvarje amerikan skall. pä det bjertligaste instämma... Jag känner och-jag vet, att metlan Ungerns: frihetsstrid fortgick och dessflagg ännusvajade högt; fröjdades vi öfver dess tramgäng och sörjde öfver dess nederlag för striden. Vi ärade dem som stredo för sin nationalitet, som stredo för sin frihet, — som voro beredda att offra allt, äfven lifvet, för att vinna den. Vi följde vär lysande gäst i hans dystra landsflykt. Vi voro de första att ropa honom tillbaka till. det land; som var färdigt att mottaga honom med öppna armar, frihetens, oberoendets och gästfrihetens land. Den toast jag gifver eder är denna: Ungern; representeradt i vår ärade gästs person, Ungern har genom sina söners dygder och hjel temod visat sig förtjent af friheten; och. fördenskull fordra folkens lagar: och på samma gäng den allmänna rättvisan, att Ungern skall hafva öppet spel och fria händer att kämpa för sitt-oberoende. Af Kosssuths svar meddela vi följande utdrag? 0 ij : Vi Ungrare älska den municipala sjelfstyrelsens princip, och vi hafva en naturlig, fasa för centralisationens grundsats. Denna tillgifvenhet för den municipala sjelfstyrelsen, utan hvilken ingen provinsiell frihet är möjlig, är ett hufvuddrag i vär nationalkarakter. Vi förde den med oss längt bort frän Asien, för tusen år tillbaka, och vi håfvå bevarat den under tio ärhundrådens vexlande skickölser. T-t-ot folk har kanske kämpat och lidit så mycket för aen kristna civiliserade verlden som vi. Vi klaga icke öfver denna lott. Den kan synas tung, men den är icke utan sin ära. Der vär Frälsares vagga stod och der hans heliga lära grundades, der herrskar nu en annan tro; och hela Europas väpnade pilgrimskaror kunde icke afvändadetta öde frän det heliga rummet, icke dämma före islamismens bråsande vägor; då de inkräktade på kusterna af Constantins kristna verldsvälde. Vihämmade denna öfversvämning, Mitt folks bröst var den skans, mot hvilken dess böljor bröto sig. Vi skyddade kristendomen; -på det Luther och Calvin engäng skulle reformera den. Det var en farlig tid, och tidens faror lade ofta hela min nations förtroende i en mans-händer; och denna tillit gaf honom makten att blifva äregirig. Men det finnes ej ett enda exempel i vär histotia, att en man, som hedrades med sitt folks förtroende, bedragit detta förtroende genom maktbegär. Den man, af hvilken rysk diplomati lyckades att göra en förrädare af folkets förtroende, han Hade det aldrig, utan betraktades tvärtom altid med misstroehde. Men han vann nägra segrar, när segrar voro ögonblickets högsta kraf. I spetsen för en arme, sattes han af omständigheterna i tillfälle att ruinera sitt land. Men han hade aldrig folkets förtroende. Så är äfven han ingen motsägelse mot den historiska sanningen, att ingen. ungrare, som af sin nation hedrades med dess förtroende, någonsin af ärelystnad. förfördes till att-blifva farlig för landets frihet. Det är en märkvärdig sak, och likväl är det ingen tillfällighet: det är den logiska följden af institätionernas inflytande pä nationalkaraäkteren. Vär nation bar under hela sin historia blifvit uppfostrad i den municipala sjelfstyrelsens princip, och i ett sär dant land här ärelystnaden ingen. plats i menniskors bjertav, emedan den icke har nögot utrymme för sina ansträngningar: : bir 3 nningen af denoa lära får en ännu tydligare se genom jemförelsen med ett motsatt histori ratiop, medborgarekopubg Och republik, — g alla. dessa olika -experimenter gick centralisationen säsom en grundton 4 alla Frankrikes institutio