full svenska uttala fördömelse öfver svensk-
heten, finner man flerstädes. Vi meddela föl-
jande stycke såsom ett vackert erkännande af
Sveriges förtjenster om det finska folket. Det
är ur Claes Flemings till den högfärdiga Rad-
mer som yrkat på det finska språkets utro-
tande:
nEr Pythia-vishet manar Er, min furste,
Att förespå tillintetgörelsen
Af allt hvad Finland egt och skattar heligt,
Dess språk, dess gudalära och dess lag,
Samt denna friket, hvilken adlat bonden
Sä längt som sagan minns, till. menniska ,
Och som gör Finlands folk inunder allt
Sitt lidande, sin brist, sin nöd och ringhet
Dock afundsvärdt för dessa starka horder,
Som, slafvar sjelfva, dertill göra andra
on ledas af magnater, som sin kung
örakta lika djupt som sina trälar.
Med vördnad skäden de exempel Sverige
På denna kust ställt upp till efterföljd.
Det icke handlat likt banditen, som
Antänder strandens koja, för att sen
Vid lägan värma sig en enda qväll
Och ej besinnar, att en natt skall komma
Med kulen.storm, som kastar fram bebofvet
Att söka skydd inunder kojans tak
Och luta hufvudet :mot tryggadt läger.
Ej. Svensken gjort liksom den öfversvämning
Hvarom vi nyss berättat, hvilken sveper
Sin platta yta på hvar olikhet,
Som förr gaf lifvets former, färgers skiftning
Åt lind och kulle, äng och land och tegar.
Ni tror, att denna dygd var blott en svaghet,
Ej mäktande att trycka stämpeln på
Hvar yttring af ett skiftrikt lif hos folken
Som nacken böjt för Svenska vapnens tyngd.
Jag nekar ej, att Svenska folkets målsmän,
Som fört med ord och svärd nationens talan,
Väl sjelfva insett vanskligheten af
Försök att plåna ut det som naturen
På djupa sinnens grund i sekler präglat.
Men jag tror dock att detta vikingslynne,
Som älskar segrens sång på ombytt kust,
Och ifrån.skiljda klippor nya genljud
På stormens brus och vapnens klang har gätt
Igen i dessa Svenska kungars själ,
Som funnit mer behag i färgrik mängfald
Hvari sitt lif en trädgärds blomster yttra,
Än i likformigheten af en öken,
Som eko ger åt rop från tomma sinnen.
— Af Norsk Tidskrift for Videnskab og Lit-
teratur, . utgifven af riksarkivarien Lange, har
omsider 2:dra häftet af 1851 års årgång ut-
kommit. Det innehåller en längre artikel af
F. Brandt: framställning af de förändringar,
som Norges. dömande institutioner i äldre: ti-
der undergått. Derefter följer en anmälan af
Tregders Grekisk Formlere til Skolebrug
(af J. E. Thaaser) och norsk bibliografi från
den 1 Juni till den 21 December förlidet
år. Häftet slutar med ett tillkännagifvandel
från utgifvaren till tidskriftens abonnenter, som
beklagligen ger anledning att befara tidskrif-
tens upphörande; icke genom brist på abons
nenter, utan i saknad af litterärt understöd.
Det är dateradt den 18 December förlidet år
och lyder sålunda:
I det jag genom andras biständ ändtligen ser mig
i ständ att utsända: ett häfte af tidskriften, mäste jag
bedja dess:abonnenter förlåta den längsamhet, hvar
med utgifvandet gått framät under det sednaste äret.
Pen grundar: sig till en stor del på mitt långvariga
vistande i Köpenhamn under detta och förlidet: är,
och omdetta-.hade, varit, det, enda hindret för ett
punktligt utgifvande, så kunde jag nu lofva det bä-
sta, då mitt uppdrag uti Danmark är. fulländadt.
Men den väsentligaste svärigheten är och har alltid
varit att erhälla litterär hjelp, och denna har på den
sednaste tiden aftagit så mycket, att jag ser mig nöd-
sakad att upphöra med denna tidskrifts utgifvande,
så snart de ännu bristande 2 häftena af 5:te ärgån-
gen utkommit. ,
Det är först efter läng motsträfvighet och blott efter
moget öfvervägande som jag uppgifver ett företag,
som :har mött så stort och i mänga delar visst oför-
tjent deltagande, och det utan att ekonomiska pgrun-
der föranleda upphörandet, ty tidskriften har sä stor
afsättning, att dem rundligen betäcker alla kostnader.
Men ökade embetsgöromäl och min önskan att under
den närmaste framtiden använda mina icke särdeles
många: fristunder till fortsättande af egna studier,Å
skola hindra mig frän att i större utsträckning lemna
bidrag till stidskriften, ocwW det bar hittills icke lyc-
kats. mig att förmå någon annan att öfvertaga dess
utgifvande. Att fortsätta den i så kallade tvingfria
häften, anser jag jemngodt med att förbereda dess
långsamma bortdöende, hvilket jag sä väl för abon-
nenternas som för tidskriftens och min egen skull bör
undvika.
- Men å andra sidan skulle det visserligen vara gagne
ligt,om en sädan allmän organ för norsk vetenskaplig
Het: kunde bestå och jag är derföre icke utan hopp
om, att hvad jag här upplyst om -. min föresats att
upphöra med tidskriftens utgifvande och om dess eko-
nomiska ställning, kunde förmå nägon annan dertill
lämplig man att försöka dess fortsättande, hvartill jag
i sädant-fall erbjuder allt det biständ, som jag efter
omständigheterna kan lemna: å
-Emedlertid skall jag sträfva att så snart som möj-
ligt få de följande häftena utgifna och innan ärgån-
gen slutas underrätta mina abonnenter om tidskriftens
upphörande eller möjliga fortsättande.
Det vore i hög grad önskligt; om någon af
de män, som under de sednaste åren lemnat
så många värdefulla bidrag till tidskriften, kunde
besluta sig att öfvertaga dess. utgifvande, då
densamma är den enda organ, genom hvilken
man: kan följa utvecklingen af Norges. litte-
ära lif. Det är fullkomligt i sin ordning,
att yngre och friskare litterära krafter aflösa
de- äldre, och. Christiania: bar ju ingen brist
på dylika krafter.
Landtbruk.
Om artificiel kläckning af kycklingar. Art. II.
Cantelos method.
- Hr Cantelo, som förevisade sin method un-