full svenska uttala fördömelse öfver svenskheten, finner man flerstädes. Vi meddela följande stycke såsom ett vackert erkännande af Sveriges förtjenster om det finska folket. Det är ur Claes Flemings till den högfärdiga Radmer som yrkat på det finska språkets utrotande: nEr Pythia-vishet manar Er, min furste, Att förespå tillintetgörelsen Af allt hvad Finland egt och skattar heligt, Dess språk, dess gudalära och dess lag, Samt denna friket, hvilken adlat bonden Sä längt som sagan minns, till. menniska , Och som gör Finlands folk inunder allt Sitt lidande, sin brist, sin nöd och ringhet Dock afundsvärdt för dessa starka horder, Som, slafvar sjelfva, dertill göra andra on ledas af magnater, som sin kung örakta lika djupt som sina trälar. Med vördnad skäden de exempel Sverige På denna kust ställt upp till efterföljd. Det icke handlat likt banditen, som Antänder strandens koja, för att sen Vid lägan värma sig en enda qväll Och ej besinnar, att en natt skall komma Med kulen.storm, som kastar fram bebofvet Att söka skydd inunder kojans tak Och luta hufvudet :mot tryggadt läger. Ej. Svensken gjort liksom den öfversvämning Hvarom vi nyss berättat, hvilken sveper Sin platta yta på hvar olikhet, Som förr gaf lifvets former, färgers skiftning Åt lind och kulle, äng och land och tegar. Ni tror, att denna dygd var blott en svaghet, Ej mäktande att trycka stämpeln på Hvar yttring af ett skiftrikt lif hos folken Som nacken böjt för Svenska vapnens tyngd. Jag nekar ej, att Svenska folkets målsmän, Som fört med ord och svärd nationens talan, Väl sjelfva insett vanskligheten af Försök att plåna ut det som naturen På djupa sinnens grund i sekler präglat. Men jag tror dock att detta vikingslynne, Som älskar segrens sång på ombytt kust, Och ifrån.skiljda klippor nya genljud På stormens brus och vapnens klang har gätt Igen i dessa Svenska kungars själ, Som funnit mer behag i färgrik mängfald Hvari sitt lif en trädgärds blomster yttra, Än i likformigheten af en öken, Som eko ger åt rop från tomma sinnen. — Af Norsk Tidskrift for Videnskab og Litteratur, . utgifven af riksarkivarien Lange, har omsider 2:dra häftet af 1851 års årgång utkommit. Det innehåller en längre artikel af F. Brandt: framställning af de förändringar, som Norges. dömande institutioner i äldre: tider undergått. Derefter följer en anmälan af Tregders Grekisk Formlere til Skolebrug (af J. E. Thaaser) och norsk bibliografi från den 1 Juni till den 21 December förlidet år. Häftet slutar med ett tillkännagifvandel från utgifvaren till tidskriftens abonnenter, som beklagligen ger anledning att befara tidskriftens upphörande; icke genom brist på abons nenter, utan i saknad af litterärt understöd. Det är dateradt den 18 December förlidet år och lyder sålunda: I det jag genom andras biständ ändtligen ser mig i ständ att utsända: ett häfte af tidskriften, mäste jag bedja dess:abonnenter förlåta den längsamhet, hvar med utgifvandet gått framät under det sednaste äret. Pen grundar: sig till en stor del på mitt långvariga vistande i Köpenhamn under detta och förlidet: är, och omdetta-.hade, varit, det, enda hindret för ett punktligt utgifvande, så kunde jag nu lofva det bästa, då mitt uppdrag uti Danmark är. fulländadt. Men den väsentligaste svärigheten är och har alltid varit att erhälla litterär hjelp, och denna har på den sednaste tiden aftagit så mycket, att jag ser mig nödsakad att upphöra med denna tidskrifts utgifvande, så snart de ännu bristande 2 häftena af 5:te ärgången utkommit. , Det är först efter läng motsträfvighet och blott efter moget öfvervägande som jag uppgifver ett företag, som :har mött så stort och i mänga delar visst oförtjent deltagande, och det utan att ekonomiska pgrunder föranleda upphörandet, ty tidskriften har sä stor afsättning, att dem rundligen betäcker alla kostnader. Men ökade embetsgöromäl och min önskan att under den närmaste framtiden använda mina icke särdeles många: fristunder till fortsättande af egna studier,Å skola hindra mig frän att i större utsträckning lemna bidrag till stidskriften, ocwW det bar hittills icke lyckats. mig att förmå någon annan att öfvertaga dess utgifvande. Att fortsätta den i så kallade tvingfria häften, anser jag jemngodt med att förbereda dess långsamma bortdöende, hvilket jag sä väl för abonnenternas som för tidskriftens och min egen skull bör undvika. Men å andra sidan skulle det visserligen vara gagne ligt,om en sädan allmän organ för norsk vetenskaplig Het: kunde bestå och jag är derföre icke utan hopp om, att hvad jag här upplyst om -. min föresats att upphöra med tidskriftens utgifvande och om dess ekonomiska ställning, kunde förmå nägon annan dertill lämplig man att försöka dess fortsättande, hvartill jag i sädant-fall erbjuder allt det biständ, som jag efter omständigheterna kan lemna: å -Emedlertid skall jag sträfva att så snart som möjligt få de följande häftena utgifna och innan ärgången slutas underrätta mina abonnenter om tidskriftens upphörande eller möjliga fortsättande. Det vore i hög grad önskligt; om någon af de män, som under de sednaste åren lemnat så många värdefulla bidrag till tidskriften, kunde besluta sig att öfvertaga dess. utgifvande, då densamma är den enda organ, genom hvilken man: kan följa utvecklingen af Norges. litteära lif. Det är fullkomligt i sin ordning, att yngre och friskare litterära krafter aflösa deäldre, och. Christiania: bar ju ingen brist på dylika krafter. Landtbruk. Om artificiel kläckning af kycklingar. Art. II. Cantelos method. Hr Cantelo, som förevisade sin method un