delse, och framför allt en brottslig kärlek, som genom allt detta göres lycklig... Ar icke detta nog? Hvad vill man väl mera? Eller är kanske icke just allt det der sådant, som företrädesvis plägar anses såsom p,ett godt motiv för en operakompositör,? Ack, jo! Så är det. Och om det för åstadkommandet af ett skönt konstverk är tillräckligt att följa mamsell Wargs bekanta råd: man tager,, och att sedan röra och vispa de anbefallda ingredienserna med behörig tillsats af fioriturer; violiner och trumpeter, till dess bakverket befinnes smakligt nog för att gå i våra bortskämda magar, då förtjenar visserligen äfven denna opera ett sådant namn, då må äfven denna text anses sågom ett godt, ja, såsom ett förträffligt motiv! Men skämt å sido. Vi hafva redan vid ett föregående tillfälle efter det första ähörandet af denna opera på vår scen erinrat, att man blifvit. van -att i afseende på operatexter just icke göra särdeles stora anspråk på dramatisk handling, sann motivering, menskliga karakterer, en sedlig utveckling och i allmänhet sundt förnuft. Men, yttrade vi redan då, sällan eller aldrig, utom på de i detta fall så djupt sjunkna italienska teatrarne, hafva vi sett hvarje fordran på dylika egenskaper till den. grad hånad, sällan eller aldrig en så oädel, så vidrig handling gjord till föremål för en opera. Vi tillade, att tillverkaren af denna libretto dessutom syntes hafva. stulit den hufvudsakliga planen af en annan för sin demoniska fantasi ryktbar författare och sedan af egen uppfinning blott gjort det fula, som han lånat, ännu vida fulare. Trots den i detta afseende skiljaktiga mening, som den ofvannämde insändaren i detta blad behagat uttala, måste vi för vår del fortfarande vidblifva den åsigt, vi redan förut härom yttrat. Att vidare i detalj uppvisa det myckna osammanhängande, omotiverade, vidunderliga och sedligt vidriga i den handling, för hvilken vi nu här ofvan redogjort, anse vi öfverflödigt. Hvarje läsare, som behagar med någon uppmärksarshet följa handlingens gång skall sjelf finna anledningar nog tillkritik, vår peksticka förutan.. Men etter vår insändare sjelf racdgifvit, att libretton till Eden blifvit, såsom han säger, phemtad från Victor Hugos Angelo Malipieriv,