delse, och framför allt en brottslig kärlek,
som genom allt detta göres lycklig...
Ar icke detta nog? Hvad vill man väl mera?
Eller är kanske icke just allt det der sådant,
som företrädesvis plägar anses såsom p,ett godt
motiv för en operakompositör,? -
Ack, jo! Så är det. Och om det för åstad-
kommandet af ett skönt konstverk är tillräck-
ligt att följa mamsell Wargs bekanta råd: man
tager,, och att sedan röra och vispa de an-
befallda ingredienserna med behörig tillsats
af fioriturer; violiner och trumpeter, till dess
bakverket befinnes smakligt nog för att gå i
våra bortskämda magar, då förtjenar visserli-
gen äfven denna opera ett sådant namn, då
må äfven denna text anses sågom ett godt,
ja, såsom ett förträffligt motiv!
Men skämt å sido. Vi hafva redan vid ett
föregående tillfälle efter det första ähörandet
af denna opera på vår scen erinrat, att man
blifvit. van -att i afseende på operatexter just
icke göra särdeles stora anspråk på dramatisk
handling, sann motivering, menskliga karak-
terer, en sedlig utveckling och i allmänhet
sundt förnuft. Men, yttrade vi redan då, säl-
lan eller aldrig, utom på de i detta fall så
djupt sjunkna italienska teatrarne, hafva vi
sett hvarje fordran på dylika egenskaper till
den. grad hånad, sällan eller aldrig en så oä-
del, så vidrig handling gjord till föremål för
en opera. Vi tillade, att tillverkaren af denna
libretto dessutom syntes hafva. stulit den huf-
vudsakliga planen af en annan för sin demo-
niska fantasi ryktbar författare och sedan af
egen uppfinning blott gjort det fula, som han
lånat, ännu vida fulare.
Trots den i detta afseende skiljaktiga me-
ning, som den ofvannämde insändaren i detta
blad behagat uttala, måste vi för vår del fort-
farande vidblifva den åsigt, vi redan förut
härom yttrat. Att vidare i detalj uppvisa det
myckna osammanhängande, omotiverade, vid-
underliga och sedligt vidriga i den handling,
för hvilken vi nu här ofvan redogjort, anse
vi öfverflödigt. Hvarje läsare, som behagar
med någon uppmärksarshet följa handlingens
gång skall sjelf finna anledningar nog tillkri-
tik, vår peksticka förutan..
Men etter vår insändare sjelf racdgifvit, att
libretton till Eden blifvit, såsom han säger,
phemtad från Victor Hugos Angelo Malipieriv,