samhetsbevis skänkt sin-välgörarinna en liten
helgonbild;-som- hon sjelf förut hade till eget
beskydd burit ;kring sin, hals, samtlofvat räd-
darinnan, att denna bild skullesbeskydda henne
i alla farligheter. :Tio år vöro nu förflutna
sedan dess, men ännu hade Elaisa icke åter-
sett sin välgörarinna. jzfa Jab
- Alla , åbörarne gripasyo efter -åhörandet :al
denna berättelse; af nyshänryckning. och be-
undran för Elaisa, mani vet ieke så noga hvarför.
Hvilken engel; Blaisa!
Syracusa fann i dig!
utropas enhälligt, och kavaljererne och da-
merna hasta att med: sång och dans sitt nit
och glädje röja, såsom redan fru Lenngren
föreskrifvit i-sitt bekanta recept för en opera
i tre akter.
Glädjen rör på sina vingar,
Dansen vidgar sina ringar,
Sjungom högt vär drottoings lof! ...
Eärlek håller här sitt hof...
Vi hafva härmed så troget. och. ordagrannt
som möjligt redogjort för de tvenne första
scenerna. Det är icke just vårt. fel, om lä-
saren härunder icke skulle- hafva blitvit inta-
gen af det glada .;kärlekshofyet.
Men vi vilja förskona både oss sjelfva, och
våra läsare för en lika omständlig redogörelse
för de återstående : scenerna. . För den. huf-
vudsakliga tråden af handlingen böra vi emel-
lertid redogöra. I då
En af kavaljererna i kärlekshofvet är gref-
vehs sekreterare, Brunoro. Äfven han är kär,
men hans. kärlek är försmådd. Han kokar
derföre af harm och andas blott hämd. Mar
får väl icke så noga reda på, hvem som äl
det egentliga föremålet för denna kärlek, om
det är Elaisa, såsom det till. en början vil
synas, eller om det är grefvens gemål Bianca
såsom hans sätt att. handla och : hämnas: se
dermera gör mera sannolikt; Men, lika godt
Brunoro, som af Viscardo; helsas såsom er
gammal vön från fordna ärofullare dagar, få
af denne förtroende. om hans hemliga låga
och. när Viseardo härunder äfven visar honon
ett porträtt af sin okända sköna, igenkänne: