dast genom minskad underhållskostnad för de
årliga grusningsarbetet. tr
— På begäran meddela vi nedanstående:
Kongl. Örlogsmannasällskapets belöningsjettoner.
Tidn. Najaden ser man huruledes K. Ö. S. öf
verlemnat sällskapets belönings-jetton, ätföljd af er
smickrande skrifvelse till utgifvaren af Praktisk Väg
ledning i navigations-vetenskapen, styrmannen vi
flottan W. E. Wireen. Någon större ironi kan ma
väl knappast tänka sig, ty utom det att afhandlingen
i det skick den nu befinnes, är helt och hället för
felad till sitt afsedda ändamål, neml. att vägleda sjö
farande, äro de deri upptagna reglor, utan undantag
bokstafligen kopierade ur den af framl. kapten E. G
af Klint utgifna förtjenstfulla lärokurs i samma äm
oen. Hvad de talrika öfningsexemplen beträffar, si
kan hvarje matros, jungman eller skeppsgosse, son
utexaminerats frän kongl. flottans styrmansskola här
städes, prestera en lika stor samling, af nära nof
samma exempel. — I den praktiska vägledningen:
har utgifvaren glömt att från tit. Klints kurs afskrifv:
en del högst nödvändiga reglor, säsom för distanser
korrigerande, besticks-korrektion, uppgörande fö
en vakt m. fl., hvilket gör att vägledningen blifve
derefter. — Hvad dessutom beträffar arbetets pålit
lighet, har korrekturläsaren (troligen utgifvaren sjelt
helt och hället förgätit den uppmärksamhet han vari
skyldig ett dylikt arbete, ty icke nog med att cirk:
60 tryckfel i hvardera afdelningen finnas upptagne
är nära nog hvarenda sida behäftad med dylika fel
Slutligen saknar arbetet ett för sädana ämnen van
ligt register, och dä dertill kommer att hela denn:
bok är tryckt på det sänsta makulaturpapper, hvar
igenom det är omöjligt begagna den på sjön, tycke
förtjensten stä i ett motsatt förhållande till vedermä
let. Det fattades blott att bäde korrekturläsaren oci
förläggaren fingo hvardera sin belöningsjetton, af K
Ö. S., så vore saken i det komplettaste skick. Carls
krona ultimo Januari 1852. Semper.
— Ett rum i bladet har blifvit begärdt fö
nedanstående:
Uti en ur Örebro tidning hemtad och i Aftonbl.
reproducerad artikel, som innehåller en slags redo.
görelse för förhanlingarne vid det s. k. jernvägsmö
tet i Örebro under nästl. Dec. månad, berättas, at
hr brukspatron Henström vid nämnde sammanträde
skulle hafva uppgifvit, att derest jernbanan, på sät:
af nägra ifrågaställdes, blefve delad vid Svartå, mec
en arm till Christinehamn och en till Mariestad,
skulle dessa båda vägarmar blifva vid pass 2 mil län-
gre, än om banan först drages till Hult och derifrår
till dessa båda städer, och vägea mellan Christine-
hamn och Mariestad blifva 5 mil längre, än om
dessa städer förenades med en jernväg, som berörde
Hult. Och göres, i anledning häraf, uti ofvannämn-
de artikel den reflexion, att uppgiften, om den är
fullt noggrann, synes gifva ett icke ringa stöd åt yr-
kandet på banans dragande först till Hult. Tit.
Henström lärer verkligen hafva lemnat en sädan upp-
gift, som uti artikeln omförmäles. Men den har
dock tillkommit alldeles på fri hand, och har dei
lilla felet, att nog mycket afvika frän verkliga för-
hällandet. Ifrån Svartå till Hult skulle banan blifva
enligt ett alternatif 3, och efter ett annat 3!, mil.
Vi vilja blott räkna det förra. Ifrån Bäck, der ba-
nan skulle afvika, utgör afstäåndet till Mariestad nära
6 mil, och ifrån Hult till Christinehamn 1 mil. Ef
ter detta sednare anläggfingssätt blefve säledes ba-
nan tilltagen 10 mil.
Betraktar man äter det ofvan omförmälda, vid
mötet i Örebro framställda, förslaget, skulle banar
från Svartå till Christinehamn i den ginaste sträck-
ning, som var i fräga, icke blifva mer än 3!, mil.
Frän Svartå till Mariestad är afständet efter lands-
vägen 6 mil, hvadan jernbanan icke lärer kunna be-
räknas till mer än 5!, mil. Banan mellan de bäda
städerna blefve på detta sätt således tilltagen 9 mil
i stället för 11, som Tit. Henström uppgifvit, och
kortare än genom ledningen till Hult. Men äfven
om banan i bäda fallen blefve lika läng, är det på-
tagligt, att den föreslagna delningen vid Svartå med-
förde den väsendtliga fördel, att vid all kommunika-
tion åt Christinehamn, på vägen till Wermland, eller
med Mariestad i riktningen åt Götheborg, vägen
blefve betydligt kortare, än om banan vore ledd till
Hult; och hvilken skilnad i frägan om den sednare
kommunikationsleden utgör flera mil. Då rakaste
vägen mellan Mariestad och Christinehamn är 7g
mil, kan det visst icke bestridas, att vid kommuni-
kation emellan Westergöthland och Wermland, vägen
öfver Svartå blefve 1!; mil (icke 5 som hr Henström
uppgifvit) längre; men denna kommunikation är väl
icke banans hufvudbestämmelse. I valet mellan be-
rörde tillökning på denna led och en vida längre
tillökning i kommunikationen. pä vägen till Göthe-
borg, lärer det icke blifva tvifvelaktigt, hvilkendera
som mäste anses ega största vigt.
— Red. har blifvit amodad meddela föl
1