dast genom minskad underhållskostnad för de årliga grusningsarbetet. tr — På begäran meddela vi nedanstående: Kongl. Örlogsmannasällskapets belöningsjettoner. Tidn. Najaden ser man huruledes K. Ö. S. öf verlemnat sällskapets belönings-jetton, ätföljd af er smickrande skrifvelse till utgifvaren af Praktisk Väg ledning i navigations-vetenskapen, styrmannen vi flottan W. E. Wireen. Någon större ironi kan ma väl knappast tänka sig, ty utom det att afhandlingen i det skick den nu befinnes, är helt och hället för felad till sitt afsedda ändamål, neml. att vägleda sjö farande, äro de deri upptagna reglor, utan undantag bokstafligen kopierade ur den af framl. kapten E. G af Klint utgifna förtjenstfulla lärokurs i samma äm oen. Hvad de talrika öfningsexemplen beträffar, si kan hvarje matros, jungman eller skeppsgosse, son utexaminerats frän kongl. flottans styrmansskola här städes, prestera en lika stor samling, af nära nof samma exempel. — I den praktiska vägledningen: har utgifvaren glömt att från tit. Klints kurs afskrifv: en del högst nödvändiga reglor, säsom för distanser korrigerande, besticks-korrektion, uppgörande fö en vakt m. fl., hvilket gör att vägledningen blifve derefter. — Hvad dessutom beträffar arbetets pålit lighet, har korrekturläsaren (troligen utgifvaren sjelt helt och hället förgätit den uppmärksamhet han vari skyldig ett dylikt arbete, ty icke nog med att cirk: 60 tryckfel i hvardera afdelningen finnas upptagne är nära nog hvarenda sida behäftad med dylika fel Slutligen saknar arbetet ett för sädana ämnen van ligt register, och dä dertill kommer att hela denn: bok är tryckt på det sänsta makulaturpapper, hvar igenom det är omöjligt begagna den på sjön, tycke förtjensten stä i ett motsatt förhållande till vedermä let. Det fattades blott att bäde korrekturläsaren oci förläggaren fingo hvardera sin belöningsjetton, af K Ö. S., så vore saken i det komplettaste skick. Carls krona ultimo Januari 1852. Semper. — Ett rum i bladet har blifvit begärdt fö nedanstående: Uti en ur Örebro tidning hemtad och i Aftonbl. reproducerad artikel, som innehåller en slags redo. görelse för förhanlingarne vid det s. k. jernvägsmö tet i Örebro under nästl. Dec. månad, berättas, at hr brukspatron Henström vid nämnde sammanträde skulle hafva uppgifvit, att derest jernbanan, på sät: af nägra ifrågaställdes, blefve delad vid Svartå, mec en arm till Christinehamn och en till Mariestad, skulle dessa båda vägarmar blifva vid pass 2 mil längre, än om banan först drages till Hult och derifrår till dessa båda städer, och vägea mellan Christinehamn och Mariestad blifva 5 mil längre, än om dessa städer förenades med en jernväg, som berörde Hult. Och göres, i anledning häraf, uti ofvannämnde artikel den reflexion, att uppgiften, om den är fullt noggrann, synes gifva ett icke ringa stöd åt yrkandet på banans dragande först till Hult. Tit. Henström lärer verkligen hafva lemnat en sädan uppgift, som uti artikeln omförmäles. Men den har dock tillkommit alldeles på fri hand, och har dei lilla felet, att nog mycket afvika frän verkliga förhällandet. Ifrån Svartå till Hult skulle banan blifva enligt ett alternatif 3, och efter ett annat 3!, mil. Vi vilja blott räkna det förra. Ifrån Bäck, der banan skulle afvika, utgör afstäåndet till Mariestad nära 6 mil, och ifrån Hult till Christinehamn 1 mil. Ef ter detta sednare anläggfingssätt blefve säledes banan tilltagen 10 mil. Betraktar man äter det ofvan omförmälda, vid mötet i Örebro framställda, förslaget, skulle banar från Svartå till Christinehamn i den ginaste sträckning, som var i fräga, icke blifva mer än 3!, mil. Frän Svartå till Mariestad är afständet efter landsvägen 6 mil, hvadan jernbanan icke lärer kunna beräknas till mer än 5!, mil. Banan mellan de bäda städerna blefve på detta sätt således tilltagen 9 mil i stället för 11, som Tit. Henström uppgifvit, och kortare än genom ledningen till Hult. Men äfven om banan i bäda fallen blefve lika läng, är det påtagligt, att den föreslagna delningen vid Svartå medförde den väsendtliga fördel, att vid all kommunikation åt Christinehamn, på vägen till Wermland, eller med Mariestad i riktningen åt Götheborg, vägen blefve betydligt kortare, än om banan vore ledd till Hult; och hvilken skilnad i frägan om den sednare kommunikationsleden utgör flera mil. Då rakaste vägen mellan Mariestad och Christinehamn är 7g mil, kan det visst icke bestridas, att vid kommunikation emellan Westergöthland och Wermland, vägen öfver Svartå blefve 1!; mil (icke 5 som hr Henström uppgifvit) längre; men denna kommunikation är väl icke banans hufvudbestämmelse. I valet mellan berörde tillökning på denna led och en vida längre tillökning i kommunikationen. pä vägen till Götheborg, lärer det icke blifva tvifvelaktigt, hvilkendera som mäste anses ega största vigt. — Red. har blifvit amodad meddela föl 1