nan än den, att han bland en sin aflidne, för stöld
straffade sons. qvarlätenskap funnit och sig till godo
användt åtskilligt silfver.
Häradsrätten har tagit i öfvervägande hvad sålunda
förekommit och öfrige under ransakningen inlupne
omständigteter gifra vid handen, deribland hårads-
rätten anser sig böra särskildt nämna den, att ej
mindre en långvarig och nära bekantskap egt rum
emellan samtlige de fem förstnämnde tilltalade, än
äfven att Ekborn och Nej stått till hvarandra på lika
förtrolig umgängesfot, — förhällanden, hvilka syu-
barligen utvisade att brott utgjort dessa personers för-
eningsband; och hvad nu vidkommer:
1:o0 Carl Johan Pettersson, så, ehuru misstankar
emot honom förekommit derom att han varit delaktig
i Flisby kyrkostöld, finner häradsrätten dock att han,
på grund af den emot honom förekomna bevisning,
icke kan fällas till nägot ansvar i åtalade hänseendet.
2:0 Carl Fredrik Pettersson, så är han väl förvun-
Ben att hafva innehaft berörde silfvertacka om 142
lod, utan att till densamma kunna förklara sannolik
ätkomst; likväl då någon icke styrkt sig vara rätter
egare till samma tacka, kan C. F. Pettersson härför
icke ät saken fällas, likasom de i öfrigt mot honom
förekomna skäl och liknelser i fräga om ätalade
kyrkostölderna och inbrottsstölden på säteriet Edshult
icke innefatta bevis; på grund hvaraf häradsrätten
kan ådöma CO. F. Pettersson nägot ansvar; men hvad
angär ätalade tillgreppet från Bengt Israelsson i Mäå-
len, så, enär OC. F. Pettersson innehaft ifrägavarande
iirän bemälde Bengt Israelsson stulne silfverkappe,
och dertill, :säsom tjufvar vanligen pläga, ej gittat
uppgifva annan än obekant fängesman, samt sälcdes
mäste anses hafva med tjufven nött och gömt; pröf-
var häradsrätten, i förmägo af 41 kap. 3 4 missger-
ningsbalken, rättvist döma honom ÖC. F. Pettersson
att för innehafvande af berörde silfverkappe, stå
tjufsrätt; likväl och dä, på sätt 1ansakningen utvisar,
O. F. Pettersson, som är 1850 blifvit af denna hä-
radsrätt dömd att för andra resan stö:d straffas med
28 dågars fängelse vid vatten och bröd samt att un-
dergå uppenbar kyrkoplikt, icke utstätt nämnde kyrko-
plikt förrän en söndag i Februari 1851 och säledes
efter den tid han innehaft ifrågavarande silfver-
kappe; fördenskull förklarar häradsrätten, jemlikt 9
punkten i kongi. förklaringen den 23 Mars 1807, att
Jet straff, hvartill C. F. Pettersson genom sitt ofvarn-
berörde innehafvande af stulet gods nu gjort sig skyl-
dig, mäste anses vara inbegripet under den bestraft-
aing med högsta kroppsplikt Ö. F. Pettersson för an-
dra resan stöld redan lidit.
3:0 Peter Petersson,
4:0 Samuel Nilsson, och
5:0 Anders Magnus Danielsson, så ehuru besvärande
omständigheter emot dem i ätalade hänseenden är
förekommit, kan icke heller nägondera af dem til
ansvar i målen fällas; samt hväd slutligen beträffar
6:0 Anders Peter Ekborn och
7:0 Jonas Nej, så äro dessa visserligen förvunne
att hafra handlat med silfver som de vetat vari:
orättfånget, såsom följd hvaraf de mäste anses hafva
tjufnad främjat, likväl och dä med full visshet icke
kunnat utrönas hvem ifrägavarande silfver: rätteligeb
villhörer, ty fipner häradsrätten sig tvungen att, oak-
sadt allt hvad Ekborn dch Nej till last i målet lig-
ser, förklara, det de ej kunna till något ansvar i
mälet fällas. Dock varder Ekborn för begånget för-
sök till sjelfmord och utfärdande af felaktigt embets-
betyg tillika med Nej, som af Ekborn utverkat om-
förmälde betyg, hvilket blifvit begagnadt af en för
:redje resan stöld sakfälld- person, hänvisade till veder-
oörlig domstol att för dessa brott ränsakas och dömas.
Hvad beträffar de hos Carl Johan Petersson an-
hållna penningar, hvartill han afstätt eganderätten,
jemte det CO. F. Pettersson och Ekborn fränvunne
ilfver,- utgörande tillhopa 331 lod, sä, enär inger
aärtill styrkt sig vara laglig egare, varder, utan af-
seende på det af hr öfverkommissarien och ridd. Berg-
sren väckta anspråk af en del af silfret, ofvanberörde
penningar och silfver härmed tillerkändt EK. M:t och
ronan, som har satt till de af äklagarne inkallade
vittnen i mälet, hvilka haft 3 mil och derutöfver till
inget, utgifva skjuts och vagnlega efter en häst för
iram- och äterresan samt 16 sk. banko för hvarje i
vittnesärende tillsatt dag. Dock varder utslaget,
jemlikt 23 kap. 5 rättegängsbalken, understäldt K.
Maj:ts och Rikets Götha hofrätts pröfning.
(Tidn. Hvad Nytt? )