nan än den, att han bland en sin aflidne, för stöld straffade sons. qvarlätenskap funnit och sig till godo användt åtskilligt silfver. Häradsrätten har tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit och öfrige under ransakningen inlupne omständigteter gifra vid handen, deribland håradsrätten anser sig böra särskildt nämna den, att ej mindre en långvarig och nära bekantskap egt rum emellan samtlige de fem förstnämnde tilltalade, än äfven att Ekborn och Nej stått till hvarandra på lika förtrolig umgängesfot, — förhällanden, hvilka syubarligen utvisade att brott utgjort dessa personers föreningsband; och hvad nu vidkommer: 1:o0 Carl Johan Pettersson, så, ehuru misstankar emot honom förekommit derom att han varit delaktig i Flisby kyrkostöld, finner häradsrätten dock att han, på grund af den emot honom förekomna bevisning, icke kan fällas till nägot ansvar i åtalade hänseendet. 2:0 Carl Fredrik Pettersson, så är han väl förvunBen att hafva innehaft berörde silfvertacka om 142 lod, utan att till densamma kunna förklara sannolik ätkomst; likväl då någon icke styrkt sig vara rätter egare till samma tacka, kan C. F. Pettersson härför icke ät saken fällas, likasom de i öfrigt mot honom förekomna skäl och liknelser i fräga om ätalade kyrkostölderna och inbrottsstölden på säteriet Edshult icke innefatta bevis; på grund hvaraf häradsrätten kan ådöma CO. F. Pettersson nägot ansvar; men hvad angär ätalade tillgreppet från Bengt Israelsson i Mäålen, så, enär OC. F. Pettersson innehaft ifrägavarande iirän bemälde Bengt Israelsson stulne silfverkappe, och dertill, :säsom tjufvar vanligen pläga, ej gittat uppgifva annan än obekant fängesman, samt sälcdes mäste anses hafva med tjufven nött och gömt; pröfvar häradsrätten, i förmägo af 41 kap. 3 4 missgerningsbalken, rättvist döma honom ÖC. F. Pettersson att för innehafvande af berörde silfverkappe, stå tjufsrätt; likväl och dä, på sätt 1ansakningen utvisar, O. F. Pettersson, som är 1850 blifvit af denna häradsrätt dömd att för andra resan stö:d straffas med 28 dågars fängelse vid vatten och bröd samt att undergå uppenbar kyrkoplikt, icke utstätt nämnde kyrkoplikt förrän en söndag i Februari 1851 och säledes efter den tid han innehaft ifrågavarande silfverkappe; fördenskull förklarar häradsrätten, jemlikt 9 punkten i kongi. förklaringen den 23 Mars 1807, att Jet straff, hvartill C. F. Pettersson genom sitt ofvarnberörde innehafvande af stulet gods nu gjort sig skyldig, mäste anses vara inbegripet under den bestraftaing med högsta kroppsplikt Ö. F. Pettersson för andra resan stöld redan lidit. 3:0 Peter Petersson, 4:0 Samuel Nilsson, och 5:0 Anders Magnus Danielsson, så ehuru besvärande omständigheter emot dem i ätalade hänseenden är förekommit, kan icke heller nägondera af dem til ansvar i målen fällas; samt hväd slutligen beträffar 6:0 Anders Peter Ekborn och 7:0 Jonas Nej, så äro dessa visserligen förvunne att hafra handlat med silfver som de vetat vari: orättfånget, såsom följd hvaraf de mäste anses hafva tjufnad främjat, likväl och dä med full visshet icke kunnat utrönas hvem ifrägavarande silfver: rätteligeb villhörer, ty fipner häradsrätten sig tvungen att, oaksadt allt hvad Ekborn dch Nej till last i målet ligser, förklara, det de ej kunna till något ansvar i mälet fällas. Dock varder Ekborn för begånget försök till sjelfmord och utfärdande af felaktigt embetsbetyg tillika med Nej, som af Ekborn utverkat omförmälde betyg, hvilket blifvit begagnadt af en för :redje resan stöld sakfälldperson, hänvisade till vederoörlig domstol att för dessa brott ränsakas och dömas. Hvad beträffar de hos Carl Johan Petersson anhållna penningar, hvartill han afstätt eganderätten, jemte det CO. F. Pettersson och Ekborn fränvunne ilfver,utgörande tillhopa 331 lod, sä, enär inger aärtill styrkt sig vara laglig egare, varder, utan afseende på det af hr öfverkommissarien och ridd. Bergsren väckta anspråk af en del af silfret, ofvanberörde penningar och silfver härmed tillerkändt EK. M:t och ronan, som har satt till de af äklagarne inkallade vittnen i mälet, hvilka haft 3 mil och derutöfver till inget, utgifva skjuts och vagnlega efter en häst för iramoch äterresan samt 16 sk. banko för hvarje i vittnesärende tillsatt dag. Dock varder utslaget, jemlikt 23 kap. 5 rättegängsbalken, understäldt K. Maj:ts och Rikets Götha hofrätts pröfning. (Tidn. Hvad Nytt? )