sl RE te RR EN ÅRE pä, att hon icke rimligen kunnat utyisa just de bodar, i hvilka stöld blifvit föröfvad, utan att hafva va vit deri delaktig, vidhöll sin förklaring, att hon visserligen icke stulit eller sett Berg stjäla nägot. Sedan Rylander fätt till Rättens förmak afträda, förmälde Berg, att Rylander en dag i slutet af Oktober mänad hemkommit med 5 alnar ylletyg, hvilket hon sagt sig hafva fätt af en lärftskramhandlare. Nägra: dagar derefter hade hon hemfört en paraply och flere-stycken bomullstyg och shirting, hvilka hop omtalat sig hafva stulit. Hustru Berg hade af Rylander emottagit och i en kista undangömt samt sedermera ä assistansen belänat de stulna sakerna. Sedart hustru Berg förmärkt, att Rylander så väl lyckades uti sina olofliga företag, hade hon i Rylanders sällskap begifvit sig till. lärftskramhandl. Söderholms vid Vesterlånggatan belägna bod, der Rylander i Bergs närvaro tillgripit en shawl och ett dussin strumpor: Rylander deremot vidhöll sin förra uppgift och förklarade alla Bergs uppgifter osanna. För flere upplysningars erhällande uppsköts mälet till den 5 Februari. : — Genom, utslag denna dag har Rädstufyurätten: 3:e afdelning pröfvat grundläggaren Lars Johan Sjöberg saker till laga ansvar för det han måndagen d. 28 sistl. Juli dels inne å krogen uti huset mM 5 vid Lilla Qvarngränden tilldelat artillerikonstapeln Liljeblad en örfil och å gatan utanför nämnde krog frånryckt Liljeblad hans påähafde epäletter och dermed tillfogat honom ett slag i hufvudet samt sparkat benom, dels ock slagit artilleristen Mattsson och vagnmakaren Hedlund; men ransakningens fullföljd öfverlemnades till Krigsrätten vid Kongl. Svea Artilleri. — Timmermannen Per Olsson, tilltalad ej mindre för det han frän traktören Pierre Bichard, dä denne i äkdon färdats till sitt hemvist ä Stallmästaregärden, mändagen den 15 sistlidne December tillgripit tvenne tygstycken. och en shawl m. m;, som legat förvarade baktill i äkdonet, än ock för stöld af tvänne kopparflaskor, dömdes denna dag at Rädstufvurättens tredje atdelnihg att för första resan stöld böta 30 rdr bko eller undergå nio dagars fängelse vid vatten och bröd samt en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Adolf Fredriks kyrka. Utslag i Ekbornska .silfvermålet. Af ransakningen inbemtas beträffande: 1:0 . Carl Joh. Pettersson, som blifvit straffad för andra resan stöld: att ban vid häktandet, kort efter Földgn vid Flisbo kyrka, innehatt ätskilliga Rikets Ständers och Smälands-privatbanks sedlar, till valör och utseende öfverensstämmande med de i nämnde kyrka stulna, samt för dessas ätkomst ej nöjaktig! kunnat redogöra, utan i stället afstätt eganderätten till desamma. 2:o Carl Fredrik Pettersson, likaledes straffad för andra resan stöld: att den från honom anhällna silf vertackan, vägande 142 lod, utmärkte stark förgyllning och grenar af kronor, samt säledes gäfve stor anledning förmoda densamma vara nedsmält kyrkosilfver, helst C. F. Pettersson för ätkomsten dertill ej kunnat nöjaktigt redogöra; att berörde tacka noga inpassade uti en hos tilltalade Petter Pettersson påträffad degel, som C. F. Pettersson erkänt sig hafva begagnat för nedsmältning af messing; att vid uti C. FPetterssons hemvist anställd ransakan efter tjufgods, i en der bredvid varande stenmur påträffats, bländ -ånnat. misstänkt gods, dels 144 st. sådane mindre kopparmynt, som vid stölden i Flisby kyrka blifvit tillgripne, dels ock ätskilliga silfverpupper; att C. F. Pettersson hvarken velat vidkännas berörde kopparmyät eller silfverpupper; att vid samma ransakningstillfälle blifvit anträftad en från Bengt Israelsson i Mälen stulen silfverkappe,, den C.F. Pettersson väl föregifvit sig hafva köpt i ett bodständ på marknad i Ekesjö, men hvars ä stämpeln af C. F. Petterssor anbragte streckar synbarligen utvisade att ban sök! göra den oigenkänlig för egaren; att, på sätt vittne: Otto Nilsson från Hesterlid -berättat, OC. F. Petters son, under det han från länshäktet varit rymd och samtidigt stölden ä säteriet Edshult skett, blifvit orten af vittnet sedd och då befunnen innehafva en myckenhet penningar, bestående, bland annat, af röda och gula sedlar, och att C. F. Pettersson om ätkomsten dertill ej kunnat redogöra annorledes än att han uppgifvit sig hafva förtjenat samma penningar medelst skärning af glas samt lagning af koppar och messing. 3:o0 Peter Petersson, som äfven undergätt bestraffning för andra resan stöld: att den hos honom funna omförmälda degel passat till silfvertackan, som hos C. F. Pettersson anhällits; att, enligt Peter Ståls i Kongseryd vittnesmäl, Peter Petersson för denne förklarat, att fångsten i de flesta kyrkorna varit obetydlig,; att Peter Petersson för vittnet Anders Johansson i-Brakefall likasom på skryt yttrat att han vore så skicklig i tjufnadsyrket, att han kunde öppna hvad slag af läsar som helst, och med en kännares visshet redogjort om förloppet af en och annan af ätskilliga stölder; samt slutligen att Peter Petersson erkänt sig bafva haft det af Samuel Danielsson i Boaryd omvittnade yttrandet, att han egde vetskap om tjufvarne hvilka föröfvat de många på sednare tiden i orten inträffade kyrkostölderna. 4:o Samuel Nilsson, straffad för första resan stöld: att han, enligt Peter Stäls vittnesmål, skall vid ett tillfälle vintern är 1851, då han af vittnet begärt att få låna penningar, gjort vittnet hänvisning på betalning af stulet kyrkosilfver, under yttrande: de få först hafva marknad på sig; att Samuel Nilsson emot sitt nekande är, genom Sven Petterssons och Johan Johanssons i Kongseryd sammanstämmiga vittnesberättelser, Ööfvertygad att kort efter stölden i Flisby hafva innehaft en mängd smärre kopparmynt, bestäende af säväl enstyfrar som runstycken, och slutli gen, beträffarde åtalade stölden af bränvin hos Joh. Christian Samuelsson i Näs, att vittnet Anders Peter Carlsson i Grimmestorp intygat, att Samuel Nilsson skali med bemälde Samuelsson träftat förlikning om ifrägavarande tillgrepp. 5:0 Anders Magnus Danielsson: att vittnena Johan Petersson och Jonas Blom i Nyaby enstämmigt intygat, att Anders Magnus Danielsson för dem erkänt, det han varit en at dem, hvilka föröfvat stölden i Flisby kyrka, och att Anders Magnus Danielsson, häröfver hörd, förklarat att, derest han haft ett sådant erkännande, detta då skett i rusigt tillständ. 6:0 Anders Peter Ekborn :. att han tidigt på morgonen den 25 April sistlidet är hos guldsmeden OC. 4. Svahnberg i Ekesjö till salu utbjudit flera stänger nedsmält silfver, vägande tillsammans 189 lod; att Ekborn dervid tillvägagätt på ett sätt som gifvit all anledning misstänka silfrets rätta ätkomst; att Ekborn genom sitt tvetydiga uppförande, sina vacklande och osanna uppgifter på förmiddagen samma dag inför vittnena stadskassören J. Wickelius och stadstjenaren Johan Törnberg än vidare förstorat de mot honom förekomne misstankar; att Ekborn, i anledning häraf tilltalad för delaktighet i på orten begängna kyrkostölderna, inför domstolen ej mindre vrängt och tvetaligt i anseende till både tiden, sättet och vilkoren för åtkomsten till berörde silfver, hvartill han äfven aflätit eganderätten, uppgifvit sig hafva ätkommit detsamma af tilltalade Jonas Nej, än ock efter envist förnekande erkänt sig likaledes af Nej tvenne gånger förut hafva tillhandlat sig nedsmält silfver, första gängen, sommaren 1850, 37 lod, och andra gången, hösten derpå, omkring 100 Jod, hvilket silfver Ekborn sedermera aflåtit till gu!dsmedsgesällen Rheborg i Stockholm; att slutligen Ekborns hela beteende under Yransakningen, likasom hans den 9 December 1850 till bemälde Rheborg aflåtna, för rätten i bestyrkt afskrift företedda handbref, synbarligen utvisade att Ekborn varit i vetskap derom, att det silfver Nej utbjudit och Ekborn sig tillhandlat, varit stulet. 7:0 Jonas Nej: att Nej vidgätt det han till Ekborn afyttrat ifrågavarande 189 lod silfver, ehuru Nejs vid gärskilda tillfällen inför rätten afsifna berättelser om ! närmare förloppet dervid bäde m 3a bvarandra och stå i strid till Ek i :