sl RE te RR EN ÅRE
pä, att hon icke rimligen kunnat utyisa just de bo-
dar, i hvilka stöld blifvit föröfvad, utan att hafva va
vit deri delaktig, vidhöll sin förklaring, att hon vis-
serligen icke stulit eller sett Berg stjäla nägot.
Sedan Rylander fätt till Rättens förmak afträda,
förmälde Berg, att Rylander en dag i slutet af Ok-
tober mänad hemkommit med 5 alnar ylletyg, hvil-
ket hon sagt sig hafva fätt af en lärftskramhandlare.
Nägra: dagar derefter hade hon hemfört en paraply
och flere-stycken bomullstyg och shirting, hvilka hop
omtalat sig hafva stulit. Hustru Berg hade af Ry-
lander emottagit och i en kista undangömt samt se-
dermera ä assistansen belänat de stulna sakerna. Se-
dart hustru Berg förmärkt, att Rylander så väl lyc-
kades uti sina olofliga företag, hade hon i Rylanders
sällskap begifvit sig till. lärftskramhandl. Söderholms
vid Vesterlånggatan belägna bod, der Rylander i Bergs
närvaro tillgripit en shawl och ett dussin strumpor:
Rylander deremot vidhöll sin förra uppgift och för-
klarade alla Bergs uppgifter osanna. För flere upp-
lysningars erhällande uppsköts mälet till den 5 Fe-
bruari. :
— Genom, utslag denna dag har Rädstufyurätten:
3:e afdelning pröfvat grundläggaren Lars Johan Sjö-
berg saker till laga ansvar för det han måndagen d.
28 sistl. Juli dels inne å krogen uti huset mM 5 vid
Lilla Qvarngränden tilldelat artillerikonstapeln Lilje-
blad en örfil och å gatan utanför nämnde krog från-
ryckt Liljeblad hans påähafde epäletter och dermed
tillfogat honom ett slag i hufvudet samt sparkat be-
nom, dels ock slagit artilleristen Mattsson och vagn-
makaren Hedlund; men ransakningens fullföljd öfver-
lemnades till Krigsrätten vid Kongl. Svea Artilleri.
— Timmermannen Per Olsson, tilltalad ej mindre
för det han frän traktören Pierre Bichard, dä denne
i äkdon färdats till sitt hemvist ä Stallmästaregärden,
mändagen den 15 sistlidne December tillgripit tvenne
tygstycken. och en shawl m. m;, som legat förvarade
baktill i äkdonet, än ock för stöld af tvänne koppar-
flaskor, dömdes denna dag at Rädstufvurättens tredje
atdelnihg att för första resan stöld böta 30 rdr bko
eller undergå nio dagars fängelse vid vatten och bröd
samt en söndag stå uppenbar kyrkoplikt i Adolf Fre-
driks kyrka.
Utslag i Ekbornska .silfvermålet.
Af ransakningen inbemtas beträffande:
1:0 . Carl Joh. Pettersson, som blifvit straffad för
andra resan stöld: att ban vid häktandet, kort efter
Földgn vid Flisbo kyrka, innehatt ätskilliga Rikets
Ständers och Smälands-privatbanks sedlar, till valör
och utseende öfverensstämmande med de i nämnde
kyrka stulna, samt för dessas ätkomst ej nöjaktig!
kunnat redogöra, utan i stället afstätt eganderätten
till desamma.
2:o Carl Fredrik Pettersson, likaledes straffad för
andra resan stöld: att den från honom anhällna silf
vertackan, vägande 142 lod, utmärkte stark förgyll-
ning och grenar af kronor, samt säledes gäfve stor
anledning förmoda densamma vara nedsmält kyrko-
silfver, helst C. F. Pettersson för ätkomsten dertill
ej kunnat nöjaktigt redogöra; att berörde tacka noga
inpassade uti en hos tilltalade Petter Pettersson på-
träffad degel, som C. F. Pettersson erkänt sig hafva
begagnat för nedsmältning af messing; att vid uti C.
F- Petterssons hemvist anställd ransakan efter tjuf-
gods, i en der bredvid varande stenmur påträffats,
bländ -ånnat. misstänkt gods, dels 144 st. sådane min-
dre kopparmynt, som vid stölden i Flisby kyrka blif-
vit tillgripne, dels ock ätskilliga silfverpupper; att C.
F. Pettersson hvarken velat vidkännas berörde koppar-
myät eller silfverpupper; att vid samma ransaknings-
tillfälle blifvit anträftad en från Bengt Israelsson i
Mälen stulen silfverkappe,, den C.F. Pettersson väl
föregifvit sig hafva köpt i ett bodständ på marknad i
Ekesjö, men hvars ä stämpeln af C. F. Petterssor
anbragte streckar synbarligen utvisade att ban sök!
göra den oigenkänlig för egaren; att, på sätt vittne:
Otto Nilsson från Hesterlid -berättat, OC. F. Petters
son, under det han från länshäktet varit rymd och
samtidigt stölden ä säteriet Edshult skett, blifvit
orten af vittnet sedd och då befunnen innehafva en
myckenhet penningar, bestående, bland annat, af röda
och gula sedlar, och att C. F. Pettersson om ätkom-
sten dertill ej kunnat redogöra annorledes än att han
uppgifvit sig hafva förtjenat samma penningar medelst
skärning af glas samt lagning af koppar och messing.
3:o0 Peter Petersson, som äfven undergätt bestraff-
ning för andra resan stöld: att den hos honom funna
omförmälda degel passat till silfvertackan, som hos
C. F. Pettersson anhällits; att, enligt Peter Ståls i
Kongseryd vittnesmäl, Peter Petersson för denne för-
klarat, att fångsten i de flesta kyrkorna varit obe-
tydlig,; att Peter Petersson för vittnet Anders Johans-
son i-Brakefall likasom på skryt yttrat att han vore
så skicklig i tjufnadsyrket, att han kunde öppna hvad
slag af läsar som helst, och med en kännares visshet
redogjort om förloppet af en och annan af ätskilliga
stölder; samt slutligen att Peter Petersson erkänt sig
bafva haft det af Samuel Danielsson i Boaryd om-
vittnade yttrandet, att han egde vetskap om tjuf-
varne hvilka föröfvat de många på sednare tiden i
orten inträffade kyrkostölderna.
4:o Samuel Nilsson, straffad för första resan stöld:
att han, enligt Peter Stäls vittnesmål, skall vid ett
tillfälle vintern är 1851, då han af vittnet begärt att
få låna penningar, gjort vittnet hänvisning på betal-
ning af stulet kyrkosilfver, under yttrande: de få
först hafva marknad på sig; att Samuel Nilsson emot
sitt nekande är, genom Sven Petterssons och Johan
Johanssons i Kongseryd sammanstämmiga vittnesbe-
rättelser, Ööfvertygad att kort efter stölden i Flisby
hafva innehaft en mängd smärre kopparmynt, bestä-
ende af säväl enstyfrar som runstycken, och slutli
gen, beträffarde åtalade stölden af bränvin hos Joh.
Christian Samuelsson i Näs, att vittnet Anders Peter
Carlsson i Grimmestorp intygat, att Samuel Nilsson
skali med bemälde Samuelsson träftat förlikning om
ifrägavarande tillgrepp.
5:0 Anders Magnus Danielsson: att vittnena Johan
Petersson och Jonas Blom i Nyaby enstämmigt inty-
gat, att Anders Magnus Danielsson för dem erkänt,
det han varit en at dem, hvilka föröfvat stölden i
Flisby kyrka, och att Anders Magnus Danielsson, här-
öfver hörd, förklarat att, derest han haft ett sådant
erkännande, detta då skett i rusigt tillständ.
6:0 Anders Peter Ekborn :. att han tidigt på mor-
gonen den 25 April sistlidet är hos guldsmeden OC.
4. Svahnberg i Ekesjö till salu utbjudit flera stän-
ger nedsmält silfver, vägande tillsammans 189 lod;
att Ekborn dervid tillvägagätt på ett sätt som gifvit
all anledning misstänka silfrets rätta ätkomst; att
Ekborn genom sitt tvetydiga uppförande, sina vack-
lande och osanna uppgifter på förmiddagen samma
dag inför vittnena stadskassören J. Wickelius och
stadstjenaren Johan Törnberg än vidare förstorat de
mot honom förekomne misstankar; att Ekborn, i an-
ledning häraf tilltalad för delaktighet i på orten be-
gängna kyrkostölderna, inför domstolen ej mindre
vrängt och tvetaligt i anseende till både tiden, sättet
och vilkoren för åtkomsten till berörde silfver, hvar-
till han äfven aflätit eganderätten, uppgifvit sig hafva
ätkommit detsamma af tilltalade Jonas Nej, än ock
efter envist förnekande erkänt sig likaledes af Nej
tvenne gånger förut hafva tillhandlat sig nedsmält
silfver, första gängen, sommaren 1850, 37 lod, och
andra gången, hösten derpå, omkring 100 Jod, hvil-
ket silfver Ekborn sedermera aflåtit till gu!dsmeds-
gesällen Rheborg i Stockholm; att slutligen Ekborns
hela beteende under Yransakningen, likasom hans den
9 December 1850 till bemälde Rheborg aflåtna, för
rätten i bestyrkt afskrift företedda handbref, synbar-
ligen utvisade att Ekborn varit i vetskap derom, att
det silfver Nej utbjudit och Ekborn sig tillhandlat,
varit stulet.
7:0 Jonas Nej: att Nej vidgätt det han till Ekborn
afyttrat ifrågavarande 189 lod silfver, ehuru Nejs vid
gärskilda tillfällen inför rätten afsifna berättelser om !
närmare förloppet dervid bäde m 3a bvarandra och
stå i strid till Ek i :