ret rn Rear ha Janette
handlingar, han skulle rösta för den dagord-
ning, som var föreslagen af hr v. Eyner,
hvilken förklarade lagligheten af de åtgärder,
för hvilka pressen blifvit offer, tvifvelaktig,
men med tillägg, att kammaren icke kunde
utdömma frågan såsom rättsfråga eller afhjelpa
olägenheterna af den ovisshet, som egde rum
i afseende på lagens tolkning i konstitutionell
väg, och föreslog sålunda antagande af denna
dagordning. — Motsägelsen häri visar er hvad
mannen och hans parti gå för. Också skyn-
dade sig ministeren, lycklig att finna denna
lena och beqväma opposition, att förena sig
med centerns amendement, utan att fästa sig
vid att detta amendement lemnade ovidrörd
frågan om kammarens behörighet att uttala
en åsigt om administrationens handlingar, en
behörighet, som officiella bladet hade så ener-
giskt bestridt. Man förstår lätt, att en ytter-
ligare dementi af dess egna åsigter icke kunde
kosta en minister: särdeles mycket, som har
oktrojerat en statsförfattniug, för att få rifva
sönder den bit för bit, som har önskat unio-
nen i Erfurt och Preussens supremati, för att
lemna Tyskland åt Österrike, som förenat sig
med de konstitutionella för att håna och gäcka
dem, så snart man trodde sig ej längre be-l
höfva deras bistånd.
Man måste se det förakt, hvarmed styrel-
relsen behandlar lagstiftande makten. Då hrl
Simson hade försvarat kammarens rätt att hysa
en åsigt, yttrade Manteuffel, att han ej ville
vägra kammaren att hålla sina monologer. Sty-
relsens kommissarie, hr Scheerer, affälling från
liberalismen, (vid parlamentet i Frankfurt hade
han föreslagit denna revolutionära församling
att förklara sig permanent), hade yttrat uti
utskottet, att om kammaren antoge vensterns
förslag, skulle hon göra det på egen risk och
fara. Då hr Scheerer hade hört förebråelser
mot sig att hafva hotat kammaren, hade han
den oförskämdheten att säga: patt varna barn,
som leka med eld, är icke hotelsers. Korte-
ligen, statskuppen af den 2 Dec. har förvri-
dit hufvudet på de preussiska byråkraterna.
De iakttaga nu icke längre någon måtta och
skona knappt de liberala och halfkonstitio-
nella former, hvilka vanligen junkerpartiet före-
brår dem att hafva bragt i dagen.
Innan jag nämner något om den konstitu-
tionella vestern måste jag anmärka, att den
högra centern i andra kammaren, hvars ka-
raktersstyrka och motståndskraft jag nyss
skildrat, icke bör helt och hållet förblandas
med fraktionen af samma namn i första kam-
maren, som har till chef hr v. Rethmann-
Hollweg och till organ Preussisches Wochen-
blatt. Det är hr v. Radowitzs gamla bataljon,
stockkonservativa i afseende å inre politiken,
gående hand i hand i många vigtiga frågorl
med junkerpartiet, men fiendtliga mot mini-:
steren på den utländska politikens område,
hvilken de önska mera nationell, mera liberal!
och oberoende af de absolutistiska hofvens!
inflytande.
Det finnes icke venster i detta ords egent-
liga betydelse uti andra kammaren, sedan de-
mokratien, då allmänna valrätten måste gifva
vika för oktroyerade vallagar, vägrade att del-
taga i valen. De konstitutionelle bilda en
slags venstra center, som. icke har särdeles
djupa rötter i allmänna opinionen. Denna
förebrår de liberala, att icke hafva förstått få-
fängligheten af alla unionsförhoppningar, och
att hafva uppoffrat sjelfstyrelsens principer för
federativstatens -bedrägliga ideal, denna tyska
enhetens andra upplaga till bourgoisiens bruk.
De konstitutionella sjelfva inse det ofantliga
fel de begått, då de förenade sig med en sty-
relse, som betjenat sig af dem för att i allt
lugn återgå i reaktionens strömfåra och slut-
ligen kasta dem öfver bord.
De kraftfulla personligheterna i liberalismens
leder hafva icke ens det närvarande ögon-
blickets erfarenhet för att skilja sig ifrån dettal:
parti som för stunden begär ordning till hvadl!
pris som helst, äfven med risk att i morgon!1
få oordning. Straxt efter dagarne i Erfurt!
hafva de småningom närmat sig den mode-l.
rata demokratien, med hvilken de snart skolal)
sammansmälta, utom i några underordnade
punkter uti hvad som utgör de sansade och
praktiska demokraternas programm. I kam-
maren har denna fraktion, innefattande så att
säga den radikala liberalismen, ännu icke myc-
ken styrka; den saknar talare och fruktar att
framkalla en för tidig splittring i vensterns
leder. Majoriteten af det liberala partiet vid-
blifver nemligen, med all sin kraftiga opposi-
tion i öfrigt emot styrelsen, sina konstitutio-
nelt monarkiska ideer, hvilkas realiserande den
tror vara möjligt i Tyskland -och Preussen.
Sedan nära ett år har Constitutionelle Zeitung
varit organ för dessa liberale; sedan 8 dagar
har dock denna tidningsredaktion, uttröttad
af de strider den hade att föra emot majori-
teten af sitt parti, dragit sig tillbaka och Con-
stitutionelle Zeitung tillhör åter de gamla li-
berala. Dessa hafva under dessa sednaste da-lJ
gars debatter varit hvad de alltid varit: till-
räckligt käcka i orden, men rädda att bränna
sina skepp och bryta en gång för alla med
de doktriner, som äro falska i sin grund och
som landet ej mer vill höra talas om. Också
är allmänhetens likgiltighet för kammarens
öfverläggningar ytterlig. Folkets instinkt anar,
att det skenkonstitutionella systemet nått sitt
slut och att man måste till en början åter-
komma till den omaskerade absolutismen, för
att sedermera vinna den sjelfstyrelse, som 1848
bort gifva oss, men som då förlorades genom
oerfarenhet och öfverdrifter.
Af tidningarna erfar ni resultatet af den dis-
kussion, som tjenat mig till utgångspunkt för
att teckna de politiska partierna. Amende-
mentet af Eynern, utgånget ifrån högra centern,
bar blifvit antaget med en pluralitet af 21 rö-
ster.
Samma dag antog första kammaren det han-
noverska septemberfördraget, under uttryck af
sin önskan, att de handelspolitiska grundsat-
ser, som hittills tjenat till grundval för Zoll-
verein, måtte bibehållas, hvilket med andra
ord vill säga, att Preussen skulle liksom till-
förene lovera emellan det österrikiska skydds-
systemet och de stora frihandelsprinciper, som
OC OAESTIR 14 BPT DEE I EE. PNESSTE Ante BASE. 1 BANSEtE riter PU T-0P
l
1
q
TS