matjord och klappersten under åtagen förbindelse
lemna de på åsen förekommande fornlemningar
orörda på platsen, har antiqvitets-akademien anmodat
hist. leetor Wetter att besigtiga nämnde äs. Af be-
rättelsen härom upplyses hufvudsakligen, att densam-
ma löper genom flera byars egor, längs efter sjön
ens norra strand; att såväl på äsens kam som
dess sluttningar finnas i stor mängd uppresta s. k.
bautastenar och runda stensättningar samt upphöjnin-
gar, som ännu bära namn af kungshögen eller kung
Haralds graf, Sköldmöbacken o. s. v.; att ä den del
af äsen, som Andersn önskar bortgräfva, finnas 6
bautastenar, af hvilka 4 äro kullfallna, samt en håla
och 2:ne i sednare tider gjorda genomgräfningar,
och hade lector W., på den grund att detta stycke
af äsen redan är till nägon del förstördt, samt att
äsen hindrar vattnets aflopp från ett äkerfält, förme-
nat, att ansöknivgen må kunna bifallas med det vil-
kor, att, sedan äsen blifvit bortgräfd, alla minnes-
stenarne på planen efter densamma uppresas. Der-
emot hade K:s befallningshafvande för egen del bland
annat anfört, att de märkliga och vidt bekanta forn-
lemningarne å Sjöby och angränsande byars egor
voro nära förbundna med talrika, ej blott för det
gamla Wärend, utan jemväl för fäderneslandets-hi-
storia i allmänhet vigtiga sägner, hvarföre ock ät-
skilliga forskare velat söka lokalen för Brävalla slag
i dessa trakter; att då den historiska grunden för
dessa sägner ännu icke pä ett tillfredsställande sätt
blifvit utredd, det vore af så mycket större vigt, att
fornlemningarne i ett oförändradt skick bevaras ät
efterkommandes forskningar; att stenarnes uppresande
på bottnen af den bortgräfda äsen skulle för detta
ändamäl vara utan gagn, och slutligen att de ekono-
miska skäl Andersen för sin ansökning andragit, icke
syntes förtjena synnerligt afseende, enär, om dessa
kunde anses giltiga, sannolikt icke mera någon forn-
lemning skulle kunna frid!ysas, i följd af hvilket allt
K:s befallningshafvande, pi srund af ofvan äberopade
förordning, hemställt, om .j X. M:t skulle finna skäl
förordna, att ifrågavaraude fornlemningar, såsom i
antiqvariskt och historiskt afseende märkvärdiga, böra
oförändrade bibehällas. Och har, enligt Sv. T., vid
föredragning häraf, K. M. icke funnit skäl att till
ofvanberörde ansökning lemna bifall.
— Theol. fakulteten i Lund har i utlåtande öfver
de sökande till. dogmatiska protessionen föreslagit: -1:o
adjunkten Sundberg, 2:0 adjunkten Flensburg, 3:0
docenten Olbers.
— er
