2ICUSBEn OCK I Synneraet (StesTike, som all-tk
tid föra stora ord i noterna. England tiger,
Frankrike har för närvarande tillräckligt att
göra med sig sjelf, och Ryssland, som förr
tagit oss under armarna, tyckes nu vilja visa
en smula ovilja emot oss.
När man vet, att det holsteinska rid-
derskapet sedan längre tid tillbaka står i
mångahanda relationer med den ryska aristo-
kratien (från Burschenschafternes tid vid de
tyska universiteterna, då den ryska och hol-
steinska adeln alltid höllo tillsammans), samt!
att isynnerhet dess chef, grefve Blome, ståri
nära förbindelse med Nesselrode (hvilket de-j
ras ifriga brefvexling bland annat bevisar), så
kan man fatta de svårigheter, som våra di-
plomater, äfven om desse verkligen vilja tjena
oss, hafva att strida emot, ty motparterna äro
genom sina holsteinska förbindelser såväl un-
derrättade, att sanningen, uppblandad med den
bekanta tyska förvändningskonsten, ibland
kan få ett helt olika utseende i de maktegan-
des ögon.
Saken är nemligen den, att det holsteinska
ridderskapet, som ingenting vann, utan sna-
rare förlorade af den egentliga schleswig-hol-
steinska, resningen, använder alla medel för
att återföra Danmark till det fordna tillstån-
det, till den tid, då detta ridderskap sjelf re-
gerade Danmark, och i synnerhet för att den
bekanta, men så föga tidsenliga nexus so-
cialiso må kunna upprätthållas. Deraf dess
förkärlek för en af ståndets medlemmar, för
en af dess magnater, grefve Carl Moltke,
hvars energi och oböjliga vilja det möjligen
kan lyckas att återföra allt till status quo
ante, och i denna dess strätvan är det den
lätt att få de verksammaste stormakterna att
öfvergå till deras parti.
Detta är således tråden till den intrig, som
söker att göra Carl Moltke till slesvigsk mini-
ster och till den för ögonblicket varande
krisen i ministåren, hvars medlemmar, på ett
enda undantag när, blott högst ogerna se den-
na man i dess midt, Af våra förra yttranden
kan det synas, att vi för vår del blott hafva
hyst föga sympathi för alla ministererna, se-
dan Marsministeren, men vi hafva det oaktadt
hållit på hvarje ministör, likasom vi hålla på
den nuvarande, ty vi veta, att hvarje förän-
Aring skall föra oss ett steg tillbaka och ett
streck till höger, och det redan skedda har
rättfärdigat denna vår tanke.
Huruvida det skall lyckas de nuvarande mi-
Tistrarna att afvända stormen, skola vi låta
vara osagdt; de hittills cirkulerande minister-
listorna, som för öfrigt alla hafva inbegripit
Carl Moltke, antingen såsom slesvigsk mini-
ster, utrikes minister, finansminister, eller som
premierminister (ty det är betecknande för ka-
;pacitaterna från Vancien rgime, att de kunna
:användas öfverallt och till-allt) hafva varit
ihvarandra så motsägande, att intet bestämdt
resultat har deraf kunnat hemtas; det sanna
är väl, att allt ännu stårin suspenso, i det de
hittills hållna ministerkonseljerna icke hafva
fört till något afgörande, och man väntar för
ögonblicket derpå, att Hans Maj:t, som efter
sin sjukdom i dag återvändt till hufvudstaden,
skall sjelf taga initiativet och säga, hvar skå-
pet skall stå, som man säger. Ryktena om
en verklig tronafsägelse äro säkert helt och
hållet utan all grund.
På riksdagen har under den sista veckan in-
tet af vigt passerat, som kan ega interesse för
den svenska allmänheten. Finansutskottet har
nu blifvit färdigt med krigsministerns budget,
och förhandlingarna derom skola börja i mor-
gon. De söndringar, som många i anledning
deraf hafva fruktat emeltan de två statsmak-
:terna, i det den ena förmodas vilja fordra för
mycket och den andra vilja gifva för litet,
;synas icke komma att inträffa; åtminstone vi-
:sar det sig af utskottets betänkande, att äfven
dess mest radikala medlemmar hafva komroit
till en märkvärdig enighet med ministeren.
De starka stormarna denna höst och vinter
hafva förorsakat icke obetydliga skador vid
våra kuster, isynnerhet hafva dessa under nat-1i
ten emellan den 9 och 10 Januari kulmineratg
till den grad, att stora härjningar, hvarom dele
dagligen inlöpande berättelserna meddela, an-la
ställts på Jyllands och Slesvigs vestkust, derit
öfversvämningar hafva inträffat, i det vattnetip
på flere ställen öfverstigit dammarne och in-le
trängt i husen. Att de stormar, som i före-!n
ning med det starka regnandet, hvilket under!g
a
n
8
a fm JM
NEW Pn . —-
en ÅA FR FN 5 AA A og AM AR rt AA KK JR tt KR KA KS AA AN — fr AA KA PR RR RA AA RR NL BR J— vh JA Jr Jr Jr— VA O6dh tt AA AA - I — JM AN — rr JB AR RR d— RA rt RA PA — VR Mg VD
OLM OT Vv mm Ö VW GA
de sednaste åren tyckes utgöra vår vinter,
hvars karakteristiska kännemärke, att kölden så
godt som alldeles fattas, måste göra mycken
skada, äfven hvad åkerbruket angår, är Jätt
begripligt; likasom kommunikationen i landets 1;
inre, isynnerhet i Jylland, hvarest vägarna ännu li
äro mycket dåliga, också derigenom försvåras. f
I vår sednaste skrifvelse omtalade vi, attin
bestyrxelsen för studentföreningen hade utsatts
ett premium för den bästa studentkomedi,b
som då skulle uppföras under loppet af vin-lv
tern. Såvidt vi veta, är censuren af de in-In
lemnade styckena ännu icke fördig men efter 1;
hvad man nu berättar skola arbetena inga-!sg
lunda utmärka sig genom silt innehåll äfvenlg
om priset tillerkännes ett bland dem. Ochld
detta är i och för sig lätt begripligt; ty ärr
det någon som har lust och talang att produ-
cera nögot i ofvannämnda riktning, så yttraris
den sig visst helt naturligt i gerning, utan nå- d
gon yttre inverkan; fattas deremot den inrelg
driffjädern, må man utsätta så många premieriy
man vill, något värdefullt resultat vinnes docka
icke derigenom. Härom vittna tillräckligtn
Tysklands årliga ansträngningar i ofvannämnda
riktning, hvilkas resultat nästan alltid blifverlir
— 0. Vi hafva äfven här hemma för någralfe
år sedan genomlefvat prisuppgifternas period, lc
sora gaf ett likadant resultat. d
fed all aktning för bestyrelsens af student-Ik
föreningen goda vilja, kunna viaf ofvananfördeln
skäl icke anse dess sträfvanden i denna rikt-d
ning för annat än krampaktiga,i det den för- a
sökt att inblåsa hf i den döda leran; vi trold
icke att detta är vägen till att återuppväcka
.dot lif bos studentkären, hvilket på de sed-ej
mare åren afmattats. Man bör påminna sig,js
att förbållanderna hafva förändrat sig ketyd-(o
Yict 3 den sednare tiden; det är icke nu somlal
far