— Den för någon tid sedan i tidningarne
meddelade notisen att förste hofstallmästaren
IBraunerbjelm: begärt afsked från sina befatt-
mingar såsom chef för stuteriöfverstyrelsen och
sstyrelsen för stamholländerierna, har föranledt
ett par korrespondenter i landsorten att fästa
wår uppmärksamhet på den vigt dessa befatt-
mingar kunna ega samt det intresse hvarmed
:man .emotser deras återbesättande, i fall för-
:ste hofstallmästaren B. verkligen kommer att
från dem afgå.
Något har väl i sednare tider blifvit gjordt
fför hästkulturens befrämjande, men den står
.-emellertid på en ganska låg ståndpunkt. Hvad
:som i denha väg verkar mera än den alltför
obetydliga omtanka som visat sig hos stuteri-
styrelsen, är det enskilda intresset för saken,
hvilket på åtskilliga ställen framträdt i privata
föreningar eller s. k. hingstföreningar,. Men
statens stutezier borde; om icke göra dessa
föreningar öfverflödiga, åtminstone lemna åt
ihästafveims förbättrande i hela landet en fullt
ändamålsenlig grundläggning. Detta är dock
icke förhållandet.
Då fråga är att utse någon lämplig person,
för att taga om hand högsta vården om nämnde
hushållsgren, skulle man väl uteslutande se
på de egenskaper, som här äro nödvändiga
och nyttiga; men beklagligtvis har man i detta
som så många andra fall trott det vara nöd-
wändigt, att kandidaten till chefskapet öfve
stuterierna skulle vara en man med någon
högre rang, . Insigterna i ämnet och intresset
för detsamma ha först efteråt kommit i be-
traktande.
Nu vore det väl, om man kunde se saken
från en annan synpunkt, så att den. verkliga
dugligheten för befattningen blefve- den afgö-
rande. Detta är också hvad våra landsorts-
korrespondenter önska.
Men om det är i sin ordning att man till
chef för stuteri-väsendet utser någon skicklig
person, utan allt afseende på den rang han
förut innehar i hofvets eller statens tjenst, är
detta ännu mera fallet med styresmannen för
ladugårdsskötseln. Dertill kan icke behöfvas
någon högre hofembetsman, utan helt rätt och
slätt någon som i grund förstår sig på saken.
Förbättringen af kreaturs-racerna är af den
högsta vigt för vår landthushållning och detta
erhåller dagligen ett tillbörligare erkännande,
- samma gång som man inser att landtbru-
et väsendtligen beror af ladugårdsskötseln.
Den enskilda omtankan har i detta fall redan
förvärfvat sig stora förtjenster och representa-
tionen har äfven med välvilja omfattat saken;
men hvad sem skulle kraftigt bidraga till dess
befordrande, vore om regeringen till styres-
man för dessa angelägenheter, utan alla an-
dra konsiderationer, utsåg den person som vi-
sat sig ega de största insigterna och erfaren-
heten i ämnet, förenade med ett lifligt intresse
för detsamma.
Hvem som i detta fall är rätta mannen vilja
vil ej utpeka; men.anse oss böra tillägga, att
man kan i allmänhet taga för gifvet, att de
som för egen räkning drifva större landthus-
hållning och kreatarsafvel, icke äro serdeles
passande för de allmänna befattningen, just
emadan de ärv för mycket fästade vid mäk-
ti Få enskilta intressen. :
Om en fal; duglig person erhåller sist-
nämnåt Afrpdrag, kommer han icke endast att
direkte gagna den goda saken, utan äfven in-
direkte, genom det större inflytande en sådan
person kan utöfva på det enskilta deltagan-
det. Rikets Ständers välvilja skall också ökas,
om de erhålla förhoppning att något verkligt
nyttigt derigenom beredes.
- mn valröäee. a Ad AR ER RR RE AR RE