Article Image
äfvensom B:s uppgift att han var resande samt han artiga och ogenerade sätt att vara, hos H. aflägsnad all tanka på åtteded kunde vara Stotjuf. Bther tid, dä någon handeb ej blef utaf; badå-bhustru Henr lin, på Blomqvists begäran, tagit den. ena ringen så som pant mot ett län af 3 rdr bko, derför B.intagi nägon förtäring. När sedermera poliskonstaplarne an kommit och gripit Blomqvist, hade Heurlin, först di nnderfättad om förhällandet, lemnat alla de upplys ningår hon kunnat samt till:dem öfverlemnat ringer Utan lösen, derpå hon icke heller nu gjorde nägo anspråk, -Hvad:silfverskedarne beträftade hade Heur lin icke med dem tagit nägon befattning och ej hel jer sett att Bl. vid tillfället innehaft nägra sådana ;Tillfrågad om anledningen hvarför Bl. under sir förra bekännelse just uppgifvit Heurlins krog och sag att han der lemnat både ringarne:och silfret, förkla. rade Bl., att Andersson -och Olsson för honom omtalat, att de lemnat dylika. saker till Heurlin; hvarföre BI. begagnat denna uppgift och sålunda beljugit sig sjelf. .-Och vidhöll för öfrigt Bl. sitt nekande, änskön ordföranden föreställde honomy att: han genom sin re: dan inför, protokollet afgifna: och för honom justerade bekännelse, .medde omständigheter som. dessutom styrkte densamma, vore fulleligen öfvertygad om. sin brottslighet. : För justering af protokollet uppsköts mälet ytterligare. till. nästa thorsdag, då, ifall hinder ej mötte, utslag derutisskulle afkunnas.. — 460 CR I dag förevår åter å rädstufvurättens fjerde afdelning ransakningen med f. kronoarbetskarlarne Sandberg öch Lundgren, tilltalade för mordet åhandelsbokhäållafen Brissran:; Chefen å Rindön hr major Ennes, fångpredikanten derstädes Roselius samt fanjunkaren Ek hördes säsom vittnen; hvarefter -Sanderg förehölls alla sina underransakningen gjorda stridiga uppgifter; hvarom vidare om mändag. r — I gär fortsattes uti poliskammaren ransakning med, för ränet från skomakaregesällen Envall) häk tade Wiberg, Andersson och Löfgren: Poliskommissarien. Jäderin hade af Löfgren fätt upplysning att Envalls paraply blifvit af Wiberg aflemmadt till häktade Anderssons moder, boende ä Kindstugatan. Dä kommissarien infunnit sig uti. A:s bostad, hade såvälhon som dess båda minderäriga döttrar nekat att de eimottagit nägot paraply, men slutligen anträffades det. Oaktadt det nu är styrkt, att Wiberg försält Envalls rock och sjelf emottagit penningarne för densamma och derefter inbjudit: Andersson och Löfgren påtraktering å en krog, kalläd Blå dörrarne, fortfar han att. fräckt heka: till all delaktighet i den föröfvade väldsbrägden, Wibergs moder, som är äkareenka, var äfven ganska fräck i sin berättelse, och sökte på allt sätt hjelpa sin brottsliga son, men afbröts uti sina lögnaktiga uppgifter utaf hr Polismästarens yttrande: Tig! jag vill ej höra mer, ty jag hör att ni ljuger.., Hustru Kallin, äfvensom skrädderiarbetaren Ekblom, sökte äfven på allt möjligt sätt freda Löfgren från delaktighet. Målet remitterades till :domatol ock qvarsitta alla de tre tilltalade i häkte. — Uti poliskammären förekom i gär ransakning med fyra timmermän, hvilka på angifvelseaf quartersmannen vid-Stora värfvet, Johan Glader, tid efter annanstulit 9 lisp: gjutne metallspik äfvensom kopparplåtar. Blott en af de tilltalade erkände sitt brott; men de öfriga nekade. Kopparslagaren Johan Englund; 80 år gammal och boende äJungfrugatan på Ladugårdslandet, hade köpt en del af tjufgodset, äfvensom lumpsamlerskan Johanna Lindberg, boende i huset n:0o:36 vid Glåsbruksgatan, för. 12sk: preskip. köpt. den stulne spiken, Glader uppgaf att. densamma i inköp köstade 1 rår b:co. pr sklp. Ransakningen uppsköts tills om tisdag och de tilltalade tillätos-att tills vidare vistas på fri fot, 0 S ! — Under eldsvådan i Schulzenheimska huset natten till sistl, gärdag, inträffade den olyckshändelsen, att en-till namnet ännu ökänd karl, som i Blasiikolmshamnen skolat hemta vatten, halkade uti då träppor, som leda frän hamnskoningen ner till strömmen; och drunknade. Karlen blef straxt derefter ur sjön uppta. gen, ock försök gjordes att äterkalla honom till hifi vet, men förgäfves. Han befanns hafva på sig ett brandtecken, bestäende af en messingsplåt med inkriftt: :Sprutpumpare n:o 14.,

17 januari 1852, sida 4

Thumbnail