bland de älskvärda, menar författaren, somlv
g decision i saken, liksom de tappraste bland x
de tappra i en batalj, der fältherrarnas talang r
3 ömse sidor synes vara lika stor och om-
ständigheterna lika gynnande. l
De afgörande damerna. som bestämma öf-f
ver regeringssätt och lagar hos ett bildadti
folk, t. ex. hos oss, äro isynnerhet de sort, d
dansa på börsbalerna, i amaranthen och in-
nocensen och i den högre söcieteten, och det
bevekande skälet är, att prinsar och furstar
kunna nalkas dem och säga dem några vän-
liga och artiga ord, och derigenom binda dem
vid sin triumfvagn. xOch våra damer), säger
följetonisten, som behöfva ett hof, för att
glänsa, som endast bland furstinnor välja sitt
ideal, och ej finna sig smickrade af andra
artigheter, än prinsars, de skulle ej vara mo-
narkiskt sinnade?! — — — —
Dessa tankstreck skola naturligtvis betyda
mycket mer, än det sagda; de skola häntyda
på en så ofantlig dragningskraft af känslan i
samma riktning, att författaren funnit för godt
att nedlägga sin penna och blott antyder i ett
ne teckenspråk sin: öfversvallande pa-
thos.
Ja så, min ädle herr kammarjunkare, detta
är således er tanke om de svenska damerna?
Vi äro visserligen icke bemyndigade att föra
deras talan mot ert vackra sofisteri; men vi
tro likväl, att hvar och en, som stått i något
förhållande till ädla, bildade och renhjertade
qvinnor, måste ha en slags rättighet att taga
deras försvar emot ett sådant frivolt och min-
dre välbetänkt skämt. Hvarföre skulle just
de bildade qvinnorna i ett land kunna betrak-
fas såsom ett medel för fåfängan och äregi-
righeten att belägga folket med fjettrar? Ty
alia monarkier äro ju på långt när icke kon-
stitutionella stater med fria författningar, utan
tvertom äro ju många, der ingen slags poli-
tisk frihet får finnas?
Jon, säger ni, det råder för nära slägtskap
emellan thronens purpur och purpurn på de
skönas kinder, att de ej skulle göra gemen-
sam sak för bibehållandet af ett herravälde,
som ytterst hvilar på kärlekens gudomliga
rätt !
Förlåt, herr kammarjunkare, här har ni sagt
en liten fadaise. Kärlekens gudomliga rätt, om
ordet icke oriktigt skall användas, måste hän-
tyda på någonting verkligt sannt och godt,
och säledes kan och bör frasen endast använ-
das, när frågan är om det menskliga i sitt
förhållande till den högsta religiösa och mo-
raliska iden, tänkt såsom en högre person-
lighet, eller i sin jordiska form, såsom ren
menniskokärlek. Ni tänker blott på kärle-
kens sinnliga former, och det kan möjligen
vara elegant, men mindre ästetiskt skönt el-
ler moraliskt sannt.
Att endast göra qvinnan till ett medium
och vehikel för jordiska önskningar och be-
gärelser, och på dem grunda monarkiens be-
stånd och förmåga af försvar, är såsom skönt
taget mindre väl lyckadt, och såsom allvarl
alldeles förkastligt och oanvändbart i en vär-
defull tidnings spalter.!
Qvinnan delar med mannen slägtets goda
och vackra egenskaper; och om hon mera
med känslan, än förståndet i hela dess logi-
ska klyftighet, uppfattar det goda och sanna,
så är dock hennes lif lika så väl helgadt,
som någonsin mannens, åt ljusets högre mak-
ter. Hennes hjerta är egnadt åt det värderika
i lifvet, lika så väl, som mannens tänkande
omdöme; och de bestyr, som henne tillhöra,
äro, fastän inneslutna inom en mindre sfer,
grunden för framgången af mycket af det,
som sedan sker i det allmänna.
Familjelifvets frid och renhet, barnens för-
sta religiösa och moraliska bildning, och de
ädlare drifternas utveckling till sin första blom-
string i deras sinnen, och oändligt mycket
annat godt är till det mesta ett verk af den
ädla och bildade qvinnan, af henne, som ni
behagar göra till ett slags politiskt instrument,
som oupphörligt i vexlande variationer blott
skulle spela triumfsånger för den kungliga
purpurn.
Att ett skämt, när det är hofsamt och tillika
har en karakter af moralisk och sträng rätt-
visa, är fullkomligt på sin plats, när den är
riktigt och väl vald, kan icke nekas, men så
Ivar det just icke här; den kämpande och be-
-Isegrade friheten borde i eder tanke svepas
och klädas till karrikatyr i sin likkista, och
ini inbjöd de bättre qvinnorna till det oädla
bestyret, under försäkran och bedyrande, att
Ide icke cugde till annat, just för sin brist på
ädlare, moraliska egenskaper, än att äflas om
I fleuretter af prinsar och att tjusas af glansen
.Ji palatsets salar. g
Nå, gud bevars, ni mente visst icke illa;
ni blott målade de bättre qvinnorna efter e-
dert tycke, edert eget sinnelag. Men det var
mindre välbetänkt gjordt; ty när man vill af.
teckna verlden i sina verkliga grunddrag, så
får man icke ställa sig framför en spegel och
afteckna sin egen bild, utan man måste ställa
sig framför naturens skönaste bilder i all de-
ras sanning och värdighet, och sedan med en
trogen hand kopiera de dyrbara dragen.
fal
- mm QM AA Frö Di mM Mm nm
— (YO
Hr IA I TN LL Pt Se fu PR END RR Prlön KNR E jrREN PER E EN NE
er AT RR
fd RE AA AE
;JOm de nyare framstegen i sockers till
.) verkning af hvitbetor, samt hvilka för
tl dalar denna tillverknings införande i