bland de älskvärda, menar författaren, somlv g decision i saken, liksom de tappraste bland x de tappra i en batalj, der fältherrarnas talang r 3 ömse sidor synes vara lika stor och omständigheterna lika gynnande. l De afgörande damerna. som bestämma öf-f ver regeringssätt och lagar hos ett bildadti folk, t. ex. hos oss, äro isynnerhet de sort, d dansa på börsbalerna, i amaranthen och innocensen och i den högre söcieteten, och det bevekande skälet är, att prinsar och furstar kunna nalkas dem och säga dem några vänliga och artiga ord, och derigenom binda dem vid sin triumfvagn. xOch våra damer), säger följetonisten, som behöfva ett hof, för att glänsa, som endast bland furstinnor välja sitt ideal, och ej finna sig smickrade af andra artigheter, än prinsars, de skulle ej vara monarkiskt sinnade?! — — — — Dessa tankstreck skola naturligtvis betyda mycket mer, än det sagda; de skola häntyda på en så ofantlig dragningskraft af känslan i samma riktning, att författaren funnit för godt att nedlägga sin penna och blott antyder i ett ne teckenspråk sin: öfversvallande pathos. Ja så, min ädle herr kammarjunkare, detta är således er tanke om de svenska damerna? Vi äro visserligen icke bemyndigade att föra deras talan mot ert vackra sofisteri; men vi tro likväl, att hvar och en, som stått i något förhållande till ädla, bildade och renhjertade qvinnor, måste ha en slags rättighet att taga deras försvar emot ett sådant frivolt och mindre välbetänkt skämt. Hvarföre skulle just de bildade qvinnorna i ett land kunna betrakfas såsom ett medel för fåfängan och äregirigheten att belägga folket med fjettrar? Ty alia monarkier äro ju på långt när icke konstitutionella stater med fria författningar, utan tvertom äro ju många, der ingen slags politisk frihet får finnas? Jon, säger ni, det råder för nära slägtskap emellan thronens purpur och purpurn på de skönas kinder, att de ej skulle göra gemensam sak för bibehållandet af ett herravälde, som ytterst hvilar på kärlekens gudomliga rätt ! Förlåt, herr kammarjunkare, här har ni sagt en liten fadaise. Kärlekens gudomliga rätt, om ordet icke oriktigt skall användas, måste häntyda på någonting verkligt sannt och godt, och säledes kan och bör frasen endast användas, när frågan är om det menskliga i sitt förhållande till den högsta religiösa och moraliska iden, tänkt såsom en högre personlighet, eller i sin jordiska form, såsom ren menniskokärlek. Ni tänker blott på kärlekens sinnliga former, och det kan möjligen vara elegant, men mindre ästetiskt skönt eller moraliskt sannt. Att endast göra qvinnan till ett medium och vehikel för jordiska önskningar och begärelser, och på dem grunda monarkiens bestånd och förmåga af försvar, är såsom skönt taget mindre väl lyckadt, och såsom allvarl alldeles förkastligt och oanvändbart i en värdefull tidnings spalter.! Qvinnan delar med mannen slägtets goda och vackra egenskaper; och om hon mera med känslan, än förståndet i hela dess logiska klyftighet, uppfattar det goda och sanna, så är dock hennes lif lika så väl helgadt, som någonsin mannens, åt ljusets högre makter. Hennes hjerta är egnadt åt det värderika i lifvet, lika så väl, som mannens tänkande omdöme; och de bestyr, som henne tillhöra, äro, fastän inneslutna inom en mindre sfer, grunden för framgången af mycket af det, som sedan sker i det allmänna. Familjelifvets frid och renhet, barnens första religiösa och moraliska bildning, och de ädlare drifternas utveckling till sin första blomstring i deras sinnen, och oändligt mycket annat godt är till det mesta ett verk af den ädla och bildade qvinnan, af henne, som ni behagar göra till ett slags politiskt instrument, som oupphörligt i vexlande variationer blott skulle spela triumfsånger för den kungliga purpurn. Att ett skämt, när det är hofsamt och tillika har en karakter af moralisk och sträng rättvisa, är fullkomligt på sin plats, när den är riktigt och väl vald, kan icke nekas, men så Ivar det just icke här; den kämpande och be-Isegrade friheten borde i eder tanke svepas och klädas till karrikatyr i sin likkista, och ini inbjöd de bättre qvinnorna till det oädla bestyret, under försäkran och bedyrande, att Ide icke cugde till annat, just för sin brist på ädlare, moraliska egenskaper, än att äflas om I fleuretter af prinsar och att tjusas af glansen .Ji palatsets salar. g Nå, gud bevars, ni mente visst icke illa; ni blott målade de bättre qvinnorna efter edert tycke, edert eget sinnelag. Men det var mindre välbetänkt gjordt; ty när man vill af. teckna verlden i sina verkliga grunddrag, så får man icke ställa sig framför en spegel och afteckna sin egen bild, utan man måste ställa sig framför naturens skönaste bilder i all deras sanning och värdighet, och sedan med en trogen hand kopiera de dyrbara dragen. fal mm QM AA Frö Di mM Mm nm — (YO Hr IA I TN LL Pt Se fu PR END RR Prlön KNR E jrREN PER E EN NE er AT RR fd RE AA AE ;JOm de nyare framstegen i sockers till .) verkning af hvitbetor, samt hvilka för tl dalar denna tillverknings införande i