IEA 115 7 6 SKW ie ej vara monarkiskt sinnade !a...It
M onarki och republik äro således för erC
åset 0 ett par olika sminkburkar, af hvilkald
en ena blott; innehåller lapis infernalis för
kägg och nustascher, och den andra eller
nopartkien. det skäraste rosendoft för bleknade!
vin aoknder. Således äro vi komna så långt,j-
tt .r aCnarkiens egna anhängare anse den så-ja
om en galanterisak, och dess moraliska ochis
t
t
ist riska betydelse har nedsjunkit till enlt
out toisie emot damerna, till ett behagligt in-t
eri 1ezz0o i det lekande konversationsdramat.
Ni medgifver, att det funnits en bättre tid,e
då gvinnorna voro mäktiga af högre och äd. S
are känslor; när t. ex. Spartanskan sade tillls
sin son, då hon lemnade honom skölden vidls
itbrottet af ett krig: kom igen antingen medl!
ler på denna! Det vill säga, kom aldrig
gen, rain s ON, utan denna, men yäl med den,jS
mm du lefver och segrar, eller också på den ic
terförd utaf andra, i händelse du faller. Äf-!
ven talar ni om Coriolani raoder och maka,C
om räddade Ron? för hats tyftade och ämnet!
vande svärd, när ban drefs i landsflykt förlf
itt aristokratiska öfvermor, och ni behagar!r
alla hans förbrytelse rättmätigs, och såledesl
atur!igtvis hans handling tadelfri; detta är!
108 starkt taladt 1 dex, forntida ståndsandans!
ar .m, men vi Vila ursäkta det i och genom:
eder ställning i samhöller, Ni tet svag,!
ser jag, för edra ärfda företräden, och det
kan få passera; men deraf borde ni icke helt!
-och hållet låta leda er i ertomdöme om qvin-:
norna. Visserligen minnas vi ett uttryck afl:
en parisisk dam vm Lonuis- Napoleon efterl
katastrofen den 2 Dec:: vefter Vi nu hafvaj:
ihonom, så låtom oss bekhfila honom, sadel!
ihon med en viss älskvärd undergifvenhet un-
-der ödets :nycker. Men detta var förmodli-
gen blott ironi, eller också hörde hon till den
lysande :samhällsklassen, som i Faubourg del:
S:t Germain bor i sina palatser entre la court
et le jardin; alldeles afskild från all beröring
med folket och friheten. — — :
Ni målar republiken. förfärligt: strömmar
af blod, konspirationer, förräderier och ohygg-
ligheter af 2la slag äro dess dagliga dekora-
;stioner, då deremot monarkien är den lugna,
breda och djupa flod, vid hvars stränder ci-
wilisationen blomstrar i oändligt vexlande ge-
stalter. Ni tyckes tro, att ingen kultur kan
trifvas i er republik, och det derföre, hr kam-
snarjunkare, att ni studerat er historia något
ensidigt, och nog partiskt sett er omkring i
den närvarande verlden. Ni tror måhända,
att det icke finnes några vackra dalar och
herdeängder bakom den mörka och dystra
skog, som utgör gränsen för ert, visserligen
rätt täcka fädernehem, der ni vext upp bland
små bleknade, feodalistiska id6er till er nu
varande hotande sinnesstämning emot frihe-
tens missbruk.
Ni kan ha rätt; men hvem har sagt, att fri-
heten skall missbrukas beständigt, och att det
är rent af omöjligt, att menniskor omsider
kunna bli menniskor? Ni har icke logiskt och;
psykologiskt gittat bevisa, att detta är nöd-;
wändigt, utan ni supponerar blott, och kom-
mer genom vissa inskränkta omdömens och
satsers uppställning i formen af en slutledning
till ett resultat af en alldeles motsatt beskaf-
fenhet mot en på verkliga förnuftsgrunder ba-
serad slutsats. Men härom vilja vi nu icke
disputera; det skulle bli alltför skolastiskt för
er, och svårmodigt för oss, som icke vilja
väcka hos er någon ledsnad; men vi vilja
blott nämna i förbigående, att all den elegans
och sällskapliga förträfflighet, som nu utgöra
edra ögons tjusande lust i en monarki, , fun-
nos äfven, fastän i olika form, i flera af
forntidens republiker. Byggnadskonst, må-
leri, skulptur, poesi, vältalighet, historia, stats-
kunskap, filosofi och fina seder blomstrade på
ett alldeles förvånande sätt i flera fria stater;
men all denna herrlighet gick under för ett
uppvexande barbari, och derföre tycker ni,
att hela saken är ogörlig. Ni tror, att
om vår Herre icke sätter en furste i spetsen
för menniskorna, så är hans herradöme slut
här på jorden för alltid, och för att bevisa
det, tar ni damerna och deras sympathier till
bjelp, och hoppas på det sättet kunna lyckligt
rö er iland efter er farliga lustresa bland
idgernas skär och klippor. Må vara! Nog
kommer ni-i land hr kammarjunkare, ni går
icke till botten på denna färd, lika litet som
en annan viss lärd man, enligt biskop. Fahl-
crantz omdöme, gjorde det 1å en annan far-
lig sjöresa. Ni har ännu att påräkna ett långt
och blomstrande lif bland edra ätskvärda kruk-
vexter, som utgöra edra salongers prydnad
och stolthet.
Men låtom oss höra ett och annat litet ac-
körd af er stora monarkiska symfoni, som ni
helt nyligen komponerat. Det är qvinnornas
monarkiska konservatism, som ni besynnerli-
gen framhåller i er vackra ästetiska parallel
emellan republik och monarki; Louis Napo-
leon är monarkien, fastän litet förklädd och i
maskeraddrägt, och monarkien är damernas
statsform, säger vår författare, och tyckes se
sig omkring i hela den älskvärda societeten,
hvilkens bifall han är säker att uppfånga.
Och hvarföre, om vi få lof att fråga? . Jo,
monarkien är, att börja med, de olika grada
tionernas statsform; i dem hafva sjelfva da-
merna rang: en öfverstinna år långt mer än
en prostinna, och en fröken högt öfver en
mamsell, Men oaktadt detta kan leda till
litet split och afund vid festiviteter och soi-
råer, så tröstar man sig någorlunda dermec
på de lägte graderna, att man kan tjena up
sig i ett sådant samhälle, och få sina ur-
sprungliga rättigheter restituerade. Prostin-
nans dotter t. ex. kan bli gift med en baron
och en mamsell är i alla fall mycket bättre.
än en jungfru, hon må vara så hygglig som
helst.
Den förnämsta trösten i ett sådant sam.
fundslif blir likväl alltid, att man på samhälls
trappan icke står på det lägsta trappsteget.
Då är hoppet i sanning mindre lifiigt, och
man kan då äfven i en monarki syssla lite
smått I hemlighet med republikanska ideei