IEA 115 7 6 SKW ie ej vara monarkiskt sinnade !a...It M onarki och republik äro således för erC åset 0 ett par olika sminkburkar, af hvilkald en ena blott; innehåller lapis infernalis för kägg och nustascher, och den andra eller nopartkien. det skäraste rosendoft för bleknade! vin aoknder. Således äro vi komna så långt,jtt .r aCnarkiens egna anhängare anse den så-ja om en galanterisak, och dess moraliska ochis t t ist riska betydelse har nedsjunkit till enlt out toisie emot damerna, till ett behagligt in-t eri 1ezz0o i det lekande konversationsdramat. Ni medgifver, att det funnits en bättre tid,e då gvinnorna voro mäktiga af högre och äd. S are känslor; när t. ex. Spartanskan sade tillls sin son, då hon lemnade honom skölden vidls itbrottet af ett krig: kom igen antingen medl! ler på denna! Det vill säga, kom aldrig gen, rain s ON, utan denna, men yäl med den,jS mm du lefver och segrar, eller också på den ic terförd utaf andra, i händelse du faller. Äf-! ven talar ni om Coriolani raoder och maka,C om räddade Ron? för hats tyftade och ämnet! vande svärd, när ban drefs i landsflykt förlf itt aristokratiska öfvermor, och ni behagar!r alla hans förbrytelse rättmätigs, och såledesl atur!igtvis hans handling tadelfri; detta är! 108 starkt taladt 1 dex, forntida ståndsandans! ar .m, men vi Vila ursäkta det i och genom: eder ställning i samhöller, Ni tet svag,! ser jag, för edra ärfda företräden, och det kan få passera; men deraf borde ni icke helt! -och hållet låta leda er i ertomdöme om qvin-: norna. Visserligen minnas vi ett uttryck afl: en parisisk dam vm LonuisNapoleon efterl katastrofen den 2 Dec:: vefter Vi nu hafvaj: ihonom, så låtom oss bekhfila honom, sadel! ihon med en viss älskvärd undergifvenhet un-der ödets :nycker. Men detta var förmodligen blott ironi, eller också hörde hon till den lysande :samhällsklassen, som i Faubourg del: S:t Germain bor i sina palatser entre la court et le jardin; alldeles afskild från all beröring med folket och friheten. — — : Ni målar republiken. förfärligt: strömmar af blod, konspirationer, förräderier och ohyggligheter af 2la slag äro dess dagliga dekora;stioner, då deremot monarkien är den lugna, breda och djupa flod, vid hvars stränder ciwilisationen blomstrar i oändligt vexlande gestalter. Ni tyckes tro, att ingen kultur kan trifvas i er republik, och det derföre, hr kamsnarjunkare, att ni studerat er historia något ensidigt, och nog partiskt sett er omkring i den närvarande verlden. Ni tror måhända, att det icke finnes några vackra dalar och herdeängder bakom den mörka och dystra skog, som utgör gränsen för ert, visserligen rätt täcka fädernehem, der ni vext upp bland små bleknade, feodalistiska id6er till er nu varande hotande sinnesstämning emot frihetens missbruk. Ni kan ha rätt; men hvem har sagt, att friheten skall missbrukas beständigt, och att det är rent af omöjligt, att menniskor omsider kunna bli menniskor? Ni har icke logiskt och; psykologiskt gittat bevisa, att detta är nöd-; wändigt, utan ni supponerar blott, och kommer genom vissa inskränkta omdömens och satsers uppställning i formen af en slutledning till ett resultat af en alldeles motsatt beskaffenhet mot en på verkliga förnuftsgrunder baserad slutsats. Men härom vilja vi nu icke disputera; det skulle bli alltför skolastiskt för er, och svårmodigt för oss, som icke vilja väcka hos er någon ledsnad; men vi vilja blott nämna i förbigående, att all den elegans och sällskapliga förträfflighet, som nu utgöra edra ögons tjusande lust i en monarki, , funnos äfven, fastän i olika form, i flera af forntidens republiker. Byggnadskonst, måleri, skulptur, poesi, vältalighet, historia, statskunskap, filosofi och fina seder blomstrade på ett alldeles förvånande sätt i flera fria stater; men all denna herrlighet gick under för ett uppvexande barbari, och derföre tycker ni, att hela saken är ogörlig. Ni tror, att om vår Herre icke sätter en furste i spetsen för menniskorna, så är hans herradöme slut här på jorden för alltid, och för att bevisa det, tar ni damerna och deras sympathier till bjelp, och hoppas på det sättet kunna lyckligt rö er iland efter er farliga lustresa bland idgernas skär och klippor. Må vara! Nog kommer ni-i land hr kammarjunkare, ni går icke till botten på denna färd, lika litet som en annan viss lärd man, enligt biskop. Fahlcrantz omdöme, gjorde det 1å en annan farlig sjöresa. Ni har ännu att påräkna ett långt och blomstrande lif bland edra ätskvärda krukvexter, som utgöra edra salongers prydnad och stolthet. Men låtom oss höra ett och annat litet ackörd af er stora monarkiska symfoni, som ni helt nyligen komponerat. Det är qvinnornas monarkiska konservatism, som ni besynnerligen framhåller i er vackra ästetiska parallel emellan republik och monarki; Louis Napoleon är monarkien, fastän litet förklädd och i maskeraddrägt, och monarkien är damernas statsform, säger vår författare, och tyckes se sig omkring i hela den älskvärda societeten, hvilkens bifall han är säker att uppfånga. Och hvarföre, om vi få lof att fråga? . Jo, monarkien är, att börja med, de olika grada tionernas statsform; i dem hafva sjelfva damerna rang: en öfverstinna år långt mer än en prostinna, och en fröken högt öfver en mamsell, Men oaktadt detta kan leda till litet split och afund vid festiviteter och soiråer, så tröstar man sig någorlunda dermec på de lägte graderna, att man kan tjena up sig i ett sådant samhälle, och få sina ursprungliga rättigheter restituerade. Prostinnans dotter t. ex. kan bli gift med en baron och en mamsell är i alla fall mycket bättre. än en jungfru, hon må vara så hygglig som helst. Den förnämsta trösten i ett sådant sam. fundslif blir likväl alltid, att man på samhälls trappan icke står på det lägsta trappsteget. Då är hoppet i sanning mindre lifiigt, och man kan då äfven i en monarki syssla lite smått I hemlighet med republikanska ideei