har ett par personer, som kalla hvarandra för Manon och Desgrieux. Nu blir vår goda professor alldeles yr i hufvudet. Hvad, ropar han, ni båda, hjelten och bjeltinnaniPrevosts novell; är ni då icke heller döda; jag måste Föra eder bekantskap. Så sker det också med deras begifvande; vid närmare betraktande visar det sig att Manon och Desgrieux icke äro gifta, och icke hafva något bestämdt för sig, och på Mustels förslag besluta de att resa med honom till Braunschweig och göra bekantskap med Paul och Virginie. De gifva sig på vägen och blifva vid-sin framkomst förträffligt mottagna af Paul och Virginie, ett högst aktningsvärdt, lyckligt och sedigt äkta par, med mänga panter af ömsesidig tillgifvenhet lekande omkring sina knän. Under tiden gör Mustel några mils resa, för att uppsöka herr Goethe, som bodde der i nejden, en ung man af stor talent, men ännu icke mycket känd för verlden. Och hvem skulle Mastel möta i skaldens arbetsrum, om ej unga herr: Werther, stackars liten, som kommit till Goethe för att beklaga sig öfver Charlottes hårdhjertenhet.Goethe ger sig i sanital med Mustel, men då denne berättar om sin beKkantskap med detvenne romanhjelteparen, blir poeten häpen; skakar hufvudet och anar oråd. Och han har rätt; ty den lättsinnige Desgrieux känner en inom sig upplågande passion för Virginie; och Manon kan knappt dölja en uppväxande böjelse för Paul; ingendera af dessa böjelser-blir naturligtvis besvarad, Så, efter åtskilliga äfyentyr, händer det en vacker dag, att Man beger sig bort, och Desgrieux skjuFARA gö oh