Solons Uder: 4 Hvilken tafla, att se Nötre-Dame de Paris inför den döende Frebruari-republiken återkläda sig i kröningspomp och kröningsståt, för att fira, hvad? — återväljandet af dennalc samma republiks president! S Hvilket skådespel, att se Tuilerierna, somlit denna samma republik för tre år sedan gjordelc till ett höspital för civila invalider, återöppnas vid glansen af kungliga mottagningar! I Hvilka rika källor till betraktelser, att selr de män, som för några år sedan, gernals 1 r r Av skulle hafva omstörtat en monarki, endast i anledning af en frigifven förbrytares olaga arrestering, nu med fanatism applådera vid de anseddaste medborgares fängslande, finna detlt ganska bra att det förlänges och till och med (jag talar dock icke om alla) ganska illa att någon lindring i deras öde beredes. Huru sorgligt, eller heldre, huru förödmjukande, att se andra, som icke ens ville göra Louis Napoleon någon rättvisa, nu hasta atts tillskrifva honom för att uttrycka-sin underdå-t niga smärta att ej hafva blifvit upptagne i konsultativ-kommissionen! Jag nämner ingen, menlu jag tror mig citera. b vilken olycka att icke förstå att uppfattat allt detta! d Tidningarne hafva meddelat alla :offent-Ih liga detaljer af de ceremonier, som egt rum,la och det är följaktligen onödigt att här upp-il: repa dem. En särskild omständighet vid hvardera villlo jag dock anmärka. P Vid mottagningarne på aftonen den 31 De-In cember var denanmärkningsvärdaste omstän-!k digheten: ordet republik, ganska tydligt accen-!d tueradt af erkebiskopen i Paris uti hans lillals tal till presidenten. Det var utan tvifvel ettls minne, som monseigneur BSibour ville gifvals sin ärade vän, general Cavaignac. b Man har anmärkt, att presidenten i sitt svarsj hade den grannlagenheten att bespara erkebi-!n skopen att höra upprepas ordet republik. s Vid Te Deum, sedan erkebiskopen uttalatli sitt Domine salvum fac Napoleonem, och, såsomls tillbörligt var, tillagt prcesidem nostrum, lutadel sig en snillrik man, som är van att se tilllti grunden i hvarje sak, till sin grannes öra och st yttrade: Vi hafva en erkebiskop som ej kanls latin; han använder ej det rätta ordetv. h Vid mottagningarne i Tuilerierna efter Telst Deum — hölls intet tal. — Jag tillstår, attla! jag för min enskilda del-är den nya regimenir derför oändligen förbunden. st Slutsumman af det hela är, att man hört! temligen talrika rop: af Lefve kejsaren! Dålst blusmännen upphäfde detta rop, yttrade enlir af våra embetsmän: Det synes som stadshus-!E klockan ginge för fort, hvarpå någon sva-lå rade: Det är möjligt, men den går ändock efter Elysåe-palatsets. Jag anför dessa yttranden, till hvilka jag skulle kunna lägga flera andra, emedan de kunna tjena att karakterisera opinionen. Hvad Elysåe angår, så synes den kejserliga örnens återställande på fanorna, Tuileriernas förvandlande till presidentens officiella boning, en förtrogen väns (general dHautpouls) afresa med. uppdrag, säges det, att i utlandet se sig om hvilken prinsessa skulle hafva smak för Frankrike och namnet Bonaparte — så synes, säger jag, allt detta, äfvensom några andra facta, antyda att till och med, enligt Elysåes nuvarande planer, den tillkommande bruden icke är ämnad att förmäla sig endast med en president på tio år. ri Betecknande i denna riktning är äfven det!a4 nya påbudet om presidentens bild på republi-!d kens mynt. li Ytterligare kan tilläggas, att isynnerhet ar-r meen med otålighet afvaktar kejsardömets åter-!b upprättande, att den redan drömmer om dessa ära och dess lagrar, och att den till och medln redan nu mycket sysselsätter sig med bildan-!n det af det nya: gardet. Pp Men detta är ännu framtidsdrömmar, åtmin-b. stone för närvarande. Fp Min uppgift är att låta er så troget som lti möjligt lära känna situationen. Jag anser mig derföre böra framlägga dess särskilda förete-!3 elser, -lemnande åt edra läsares omdöme att!b söka sambandet dem emellan. fö Nyårsdagen gör alltid ett afbrott i den po-lg litiska verksamheten, under hvilka omständig-m heter denna dag än må inträffa. Bonbons,bi presenter och visiter sysselsätta de allvarsam-fr maste medborgare. Butikernas polichineller!n, afvända uppmärksamheten från de öfriga. Detlli är således för närvarande en mycket ofördel-lti aktig tidpunkt att observera menniskor och! ting, isynnerhet då man befinner sig i en afla dessa i Frankrike så sällsynta epoker, då manlu tiger mer än man talar. å re Emellertid är det intressant att iakttaga på ll hvad uppmärksamheten är riktad. SR De rent politiska personligheterna äro ickelfc utan bekymmer i afseende på den financieilag ställningen. Jag har hört ansedda och kom-lIh petenta personer yttra, att de för närvarande lj; tillgängliga ordinarie tillgångarne icke skolalb förslå öfver Februari månad. Man måstelr; följaktligen taga sin tillflykt till beskattning! n eller lån, som dock alltid i sista hand drab-lg bar beskattningen. En mycket dålig debut!la Det är motsatsen som skulle passa för den P nya regimens populära roll. .Om den mening, sg hvarom jag talat, är grundad, så har man attln vänta nya finanskombinationer, och man sy-lg nes frukta att den nuvarande finansministernh ej skall taga sin tillflykt till de lyckligaste. lv Den artikel, som Constitutionnel för nå-P gon tid sedan innehöll om femprocentsräntans förvandling, har väckt mycken oro, och allalti möjliga meddelade, artiklar skola ej förmålG utplåna intrycket deraf. h Under denna sakernas ställning frukta godste egarne en förhöjning i grundskatterna; kapi-d talisterna frukta en motsvarande beskattningh på inkomsten och anse sannolikt, att presi-lv denten skall vilja, i massornas intresse ochls för att bland dem bibehålla sin popularitet,!s införa en minskning i de indirektaeller konlt sumtionsskatterna. v Som man vet är det genom att väcka öf-ls verspända förhoppningar på förbättring i den financiella ställninosen som nva reoimers upp-le ON BA JO on TmM SH a PR