Till Redaktionen aj Aftonbladet! Sedan tit. uti tidningspumret för den 9:de denne: omnämnt ett cirkulär, som skulle vara utfärdadt a tjenstemännen i general landtmäterikontoret, har er förklaring från bemälde tjenstemän blifvit itidninger för sistlidne gärdag införd; och finner jag mig i an ledning deraf både befogad och uppmanad till följande meddelande och beriktigande. Som jag varit sinnad att å laglig väg beifra tit:i företag, att offentliggöra enskildta bref och förhållanden, har jag derföre funnit onödigt att underteckna den mig jemte kamrater förelagda ofvannämnda förkläringen, oaktadt jag, liksom de, ej hade kännedom om1 nägot utfärdadt cirkulärs. Men dä tit. redan påföljde dag återtog sina yttranden angäende befintligheten af ifrågasatta cirkuläret, under betygande af sin ledsnad öfver att hafva gjort enskildta förhällanden till föremål för oftentlig behandling, fann jag min ofvanantydda ätgärd obehöflig. Att vänner förena sig om en handling af välvilja för en annan, synes mig lika lofligt, som det är vanligt; det är säledes endast om sättet, som tankarna kunna vara de lade. Jag har till nägra vänner och kamrater inom landtmätericorpsen aflätit bref, hvilka jag för lättnads skull i det närmaste stiliserat lika. Ingenting kan vara naturligare, än att jag deruti motiverat min framställning, äfvensom att jag lemnat kamraten frihet att meddela sig i ämnet -med sina vänner, om han så önskat. Hvad som berättigar att rubricera dessa mina ensildta skrifvelser för ncirkulärv, är mig oförklarligt: mä dock dermed gerna fortfaras om sädant kan göra nägon ett nöje. Stockholm den 13 Januari 1852. Adolj Helander, Ingeniör i Kgl. Gen. Landtm. K:t.