LITTERATUR.
I Horatii Oden, öfversatta och kommenterade
af L. F. Kumlin, Ng et -poös. lector i
Strengnäs. Stockholm 1851. Häft. I och II
IPris I rdr 24 sk. bko.
) På en tid, då den klassiska litteraturen räk-
nar färre vänner än fordom, finner man, ege
nog, flera arbeten än någonsin, hvilkas ända-
mål är att göra ungdomen bekant med forn-
tidens yppersta alster. I de flesta europeiska
länder utkomma årligen nya upplagor af de
Iklassiska författarnes verk, försedda med an-
märkningar, beräknade att göra dem mera
njutbara; och man torde med skäl kunna säga,
att de gamla språkens studium i intensitet vin-
ner en ersättning för hvad det måhända för-
lorat i extensitet. I vårt fädernesland åter-
står visserligen ännu mycket att göra i detta
hänseende: Men äfven här hafva på de sed-
naste åren flera arbeten af värde blifvit ut-
gifna, och till dessa hör hr lektor Kumlins
öfversättning af Horatii Oden jemte kommen-
tarier.
Hr K. har — förmodligen för att ej öka
bokens volym och pris — icke meddelat den
latinska texten, utan förutsatt att den tyska
stereotypupplagan, såsom både korrekt och
billig, är i de flesta studerandes: händer. Till
denna text sluter sig öfversättningen äfven-
som kommentarierna. Vi kunna ej annat än
dela hr K:s i förordet uttalade åsigt; att den
s. k. grundligheten, ingalunda behöfver lida
af arbeten sådana som det ifrågavarande; och
när man tagit närmare kännedom af boken,
måste man tvertom anse densamma lemnasett
välkommet bidrag till befrämjande af just
denna: grundllighet, i det läraren med skäl
kan fordra, att lärjungen, försedd -med så
goda hjelpredor, skall kunna tolka: månget
svårare ställe hos Horatius, hvarvid han, utan
dessa, -merendels stannar i bryderi. Hr K:s
öfversättning är i de flesta fall så ordagrann,
som vårt språk medgifvit, och allt synes vara
beräknadt på att låta ynglingen intränga i ori-
ginalets anda. I förordet yttrar hr K., att han
sjelf snarare vill räkna sin bok till skolans
litteratur än till den egentliga skönlitteraturen;
och om arbetet försakar en plats inom denna
sednare, skall det så mycket säkrare intaga
ett aktadt rum inom den förra.
Öfversättningen är gjord med omsorg och
om den, i följd af dess nyss nämnda uppgift,
någon gång saknar den poetiska lyftning, som
utmärker Adlerbeths öfversättning, så är den
deremot mera trogen samt eger ett obestrid-
ligt företräde framför de öfversättningar i obun-
den stil, hvilka hittills hos oss varit utgifna.
Hr K. har, såsom man lätt finner; med ur-
skillning begagnat de bästa upplagor af Ho-
ratii Oden, som i Tyskland utkommit på sed-
nare åren, och stundom äfven med framgång
tillåtit sig en sjelfständig, från öfriga utgifvare
afvikande tolkning. - Såsom ett exempel härpå
torde vi få hänvisa till början af första bokens;
3:dje ode. Vid tolkningen af vissa ställen;
hos Horatius måste mycket bero af det sub-
jektiva omdömet; men om än ref. af detta
skäl angående ett eller annat hyser en annan
åsigt än hr K., så torde dock här icke vara
rätta stället att göra denna åsigt gällande.
Af kommentarierna omfattar det hittills ut-
komna häftet de två första böckerna af odena.
Man finner här goda och riktiga anmärknin-
gar såsom stöd för och ytterligare förklaring
wf den meddelade öfversättningen, och dertill
en större fullständighet- än man torde träffa i!
de flesta andra dylika arbeten. Jemte de
upplysningar, hvilka egentligen äro ämnade
utt begagnas vid läsningen af odena, har hr
K. företagit åtskilliga excurser på det syno-
rymiska och grammatiska gebietet. I dessa
xcurser skall: icke blott den mera försig-
somne lärjungen, utan äfven läraren, träffa
nycket af värde. Såsom exempel härpå mål
införas hvad som blifvit meddeladt om Abla-
ivus respiciendi på. odet I, 5, v. 5, åtskil-j
iga anmärkningar om ut, quemadmodum och
nam I. 9, v. 1, synonymiska bestämningar
if antiquus, vetus, recens och novus I, 10,!
2, en god förklaring af det omtvistade ut:
rycket quinta pars I, 13, v. 16, om etsi,
ametsi, etiamsi, quamquam o. d. I, 14, v.!
11, om ullus och quisquam I, 24, v. 8, omi!
Modus i relativsatser I, 32, v. 2, om Tem-j
ora i conditionalsatser I, 37, v. 4, om quil
ch quis I, 1; v. 29, om an I, 4, v. 13.)
RR i stället för Futurum Simplex,
TEA LGANon de
Ref. tillåter sig endast några få och obe-j:
ydliga anmärkningar. -I odet I, 5 har ut-
rycket xequora ventis aspera blifvit återgifvetj
ned den af mörka vindkast spetsade (!) hafs-
tan, hvilket synes vara något vågadt. Hvar-!: