LITTERATUR. I Horatii Oden, öfversatta och kommenterade af L. F. Kumlin, Ng et -poös. lector i Strengnäs. Stockholm 1851. Häft. I och II IPris I rdr 24 sk. bko. ) På en tid, då den klassiska litteraturen räknar färre vänner än fordom, finner man, ege nog, flera arbeten än någonsin, hvilkas ändamål är att göra ungdomen bekant med forntidens yppersta alster. I de flesta europeiska länder utkomma årligen nya upplagor af de Iklassiska författarnes verk, försedda med anmärkningar, beräknade att göra dem mera njutbara; och man torde med skäl kunna säga, att de gamla språkens studium i intensitet vinner en ersättning för hvad det måhända förlorat i extensitet. I vårt fädernesland återstår visserligen ännu mycket att göra i detta hänseende: Men äfven här hafva på de sednaste åren flera arbeten af värde blifvit utgifna, och till dessa hör hr lektor Kumlins öfversättning af Horatii Oden jemte kommentarier. Hr K. har — förmodligen för att ej öka bokens volym och pris — icke meddelat den latinska texten, utan förutsatt att den tyska stereotypupplagan, såsom både korrekt och billig, är i de flesta studerandes: händer. Till denna text sluter sig öfversättningen äfvensom kommentarierna. Vi kunna ej annat än dela hr K:s i förordet uttalade åsigt; att den s. k. grundligheten, ingalunda behöfver lida af arbeten sådana som det ifrågavarande; och när man tagit närmare kännedom af boken, måste man tvertom anse densamma lemnasett välkommet bidrag till befrämjande af just denna: grundllighet, i det läraren med skäl kan fordra, att lärjungen, försedd -med så goda hjelpredor, skall kunna tolka: månget svårare ställe hos Horatius, hvarvid han, utan dessa, -merendels stannar i bryderi. Hr K:s öfversättning är i de flesta fall så ordagrann, som vårt språk medgifvit, och allt synes vara beräknadt på att låta ynglingen intränga i originalets anda. I förordet yttrar hr K., att han sjelf snarare vill räkna sin bok till skolans litteratur än till den egentliga skönlitteraturen; och om arbetet försakar en plats inom denna sednare, skall det så mycket säkrare intaga ett aktadt rum inom den förra. Öfversättningen är gjord med omsorg och om den, i följd af dess nyss nämnda uppgift, någon gång saknar den poetiska lyftning, som utmärker Adlerbeths öfversättning, så är den deremot mera trogen samt eger ett obestridligt företräde framför de öfversättningar i obunden stil, hvilka hittills hos oss varit utgifna. Hr K. har, såsom man lätt finner; med urskillning begagnat de bästa upplagor af Horatii Oden, som i Tyskland utkommit på sednare åren, och stundom äfven med framgång tillåtit sig en sjelfständig, från öfriga utgifvare afvikande tolkning. Såsom ett exempel härpå torde vi få hänvisa till början af första bokens; 3:dje ode. Vid tolkningen af vissa ställen; hos Horatius måste mycket bero af det subjektiva omdömet; men om än ref. af detta skäl angående ett eller annat hyser en annan åsigt än hr K., så torde dock här icke vara rätta stället att göra denna åsigt gällande. Af kommentarierna omfattar det hittills utkomna häftet de två första böckerna af odena. Man finner här goda och riktiga anmärkningar såsom stöd för och ytterligare förklaring wf den meddelade öfversättningen, och dertill en större fullständighetän man torde träffa i! de flesta andra dylika arbeten. Jemte de upplysningar, hvilka egentligen äro ämnade utt begagnas vid läsningen af odena, har hr K. företagit åtskilliga excurser på det synorymiska och grammatiska gebietet. I dessa xcurser skall: icke blott den mera försigsomne lärjungen, utan äfven läraren, träffa nycket af värde. Såsom exempel härpå mål införas hvad som blifvit meddeladt om Ablaivus respiciendi på. odet I, 5, v. 5, åtskil-j iga anmärkningar om ut, quemadmodum och nam I. 9, v. 1, synonymiska bestämningar if antiquus, vetus, recens och novus I, 10,! 2, en god förklaring af det omtvistade ut: rycket quinta pars I, 13, v. 16, om etsi, ametsi, etiamsi, quamquam o. d. I, 14, v.! 11, om ullus och quisquam I, 24, v. 8, omi! Modus i relativsatser I, 32, v. 2, om Tem-j ora i conditionalsatser I, 37, v. 4, om quil ch quis I, 1; v. 29, om an I, 4, v. 13.) RR i stället för Futurum Simplex, TEA LGANon de Ref. tillåter sig endast några få och obe-j: ydliga anmärkningar. -I odet I, 5 har utrycket xequora ventis aspera blifvit återgifvetj ned den af mörka vindkast spetsade (!) hafstan, hvilket synes vara något vågadt. Hvar-!: