ket ändamål redan 1 million doll. skulle var samlad. En ganska allvarsam omständighe är, att högst betydliga förråder af vapen oci krigsmunition blifvit uppköpta i Sydcarolin på statens vägnar. Landtibruk. Om koksaltets användande i landtbruket. Nyttan: af koksaltets användande ilandtbru ket, vare sig såsom gödning för vexteria, el jer såsom foder för djuren, har varit : föremå för många tvister och i sednare tider — äf ven för vetenskapliga undersökningar. I Eng land har man: häråt egnät mycken uppmärk samhet, sedan längre tid tillbaka, och i Frank. rike har regeringen föranledt grundliga forsk ningar i detta ämne, samt för vid pass 2:nt år sedan utfärdat ett cirkulär för att fäst: landtbrukarnes uppmärksamhet så väl å vig ten af att häröfver anställa försök, som å de icke obetydliga svårigheter, hvilka dessa försök voro underkastade. Detta cirkulär har. jemte åtskilliga vetenskapliga iakttagelser 1örande ämnet, blifvit meddeladt af hr L. Svanderg utilandtbruksakademiens handlingar (Del. IX sid: 81). Vi skola här försöka att gifvc en gammanträngd öfversigt af denna frågas närvarande praktiska ståndpunkt. Koksaltet ingår såsom en väsendtlig be ståndsdel såväl i sammansättningen af alla våra odlade vexter, som af husdjurens hela organism, och det får ej saknas i jorden eller i fodret om grödorna skola vexa och djuren trifvas. Men naturen har ej underlåtit att sörja för uppfyllandet af detta behof. All jord, som bär odlade grödor, innehåller koksalt, och -vexterna hemta derur sitt behof. Den mängd af koksalt, som jorden behöfver innehålla för att dermed förse de vexter som på henne odlas eller frivilligt vexa, är dock ganska ringa, och uppskattas vanligen till en tusendedel af jordens vigt. Stora qvantiteter salt i jorden verka deremot förstörande på vegetationen, och det är en följd häraf, att påförandet af salt såsom gödning stundom kan verka nyttigt, men stundom äfven skadligt. I länder omgifna af haf, såsom England, föres det stänk af hafsvatten som vid stormar uppkommer, genom vindens: verkan öfver landet, och Modden har beräknat att den qvantitet regn, som på ett år faller vid Penicuick, medförer 600 skälpund salt på en acre (— 26 kappland): Detta skulle kunna göra åkern alldeles ofruktbar, om ej starka slagregn borttvättade mera salt än de medföra. I trakter aflägsna från hafvet verkar deremot påförandet af salt oftast välgörande på jorden: — saltets dyrhet är: deremot ett af de största hindren för dess användaudesåsom gödning, och i vårt land synes något bruk deraf för sådant ändamål föga kunna komma 1 frågas Vida mera förtjent af uppmärksamhet är saltet såsom en beståndsdel af kreaturens utfodring, och så stark har öfvertygelsen om dess nödvändighet för busdjuren varit, att t. ex. i Preussen landtbrukaren är genom lag förbunden att köpa så mycket salt från statens saliner, som svarar mot det antal kreatur, hvilket vid egendomen underhålles. Att salt är en alldeles nödvändig beståndsdel af kreaturens föda kan ej förnekas. Men allt det foder som kreaturen vanligen erhålla, äfvensom BR på beten och ängar, innehåller koksalt. an har beräknat att en större oxe, i och med det gräs han på betet förtär, dagligen erhåller omkring 10 lod salt. Detta är dock i England, och det är troligt att denna qvantitet är betydligt mindre i de länder, der jorden icke är så rikt försedd med salt, som i nämnde land. Man här velat hemta ett bevis för nyttan af att särskildt gifva djuren salt, af den begärlighet hvarmed de förtära det; men detta kan så mycket mindre vara bevisande, som erfarenheten ofta visat menliga följder af att låta djuren förtära så mycket salt da önska. Frågan kan endast utredas genom komparativa praktiska försök. z Sådana hafva ock blifvit verkställda, ehuru ej alltid med tillräcklig noggrannhet. Bland antalet af sorgfälligt utförda försök måste vi utan tvifvel räkna Boussingaults. Han delade ett antal qvigor i tvenne hopar eller flockar, hvilka i 44 dagar erhöllo samma slags foder i samma qvantitet, under det att den ena flocken tillika erhöll en daglig ration salt, menl den andra icke något deraf. Vid försökets slut hade båda flockarne tilltagit lika i vigt, och voro — så vidt som kunde utrönas — vid lika god helsa. Mot Boussingaults försök har Johnston anmärkt, att deraf icke följer, att ej saltet kunde hafva gifvit ett bättre resultat med andra foderämnen, än de som användes; och Svanberg har erinrat, att saltets nteblifna verkan kan hafva sin orsak deri, attl djuren ej fingo äta så mycket de ville, ty om saltets verkan skulle vara att öka djurens aptit, och sätta dem i stånd att på samma tidl förtära och assimilera mera foder, samt derigenom gifva större afkastning, så vore detta en sak af stor vigt för mången boskapsskötare. Andra forskare hafva också vid kompara-! tiva gödningsförsök funnit att de djur, som er-. höllo salt, tilltogo på en månads. tid 5 pro-)! cent i vigt mera än de som deraf voro isakll nad. ; q 1 Bland -de i sednare tider verkställda försök, synas de af herrar de Behague och Baudement verkställda ) förtjena mycken uppmärksamhet. De anställdes med trenne kor af Durham-Charolais halfblod; alla unga djur, KvilAt TR on rn ) Annales naronomigues. Aenat. 1851. n. 120.