mer hemmas Såsom en medlem af det Can-
Hilgskå partiet, af hvilket han är den siste
öfverlefvande af någon betydenhet, ansågs lord
Palmerston snarare gifva efter för parlaments-
reformens tvingande nödvändighet än nitiskt
understödja dess sak. - Hans åsigter och önsk-
ningar hafva möjligen blifvit missförstådda,
men helt visst har han hittills blifvit betrak-
tad såsom en af dessa politici; hvilkas sym-
pathi för folkfriheten är obegränsad, så länge
den är abstrakt och befinner sig på tillbörligt
afstånd, men som icke älskar någon alltför
nära beröring med demokratien 1 sitt eget
fädernesland.
Utdrag af korrespondenser från Paris.
Paris den 28 Dec. Det är anmärknings-
värdt, att oaktadt voteringen utfallit till hr
Bonapartes fördel, knappt en enda medlem af
anseende utaf någon domarecorps har förkla-
rat sin anhängighet till statsstrecketo. Ingen
enda domstol i någon större stad har lyckön-
skat presidenten till hans framgång. Man har,
efter hvad jag vet, också i tankarne att un-
dergräfva hela domstolsväsenhdets sjelfständig-
het, genom att tillintetgöra grundsatsen af do-
marnes oafsättlighet, hvilken är en af de vackra
dragen uti 1848 års missbrukade konstitution.
Det är säkert, att Elysge känt sig på det
högsta förnärmadt genom denna köld och
återhållsamhet å domstolarnes sida, och hvarje
dag ger oss nya exempel på att en sådan
hämndkänsla hos personer, som sitta vid sty-
ret, af dem i ögonblicket tillfredsställes på
det skamligaste sätt.
Till följd häraf väntar man ett dekret, som
skall göra innehafvandet af juridiska embeten
beroende af den exekutivä makten.
— — Jag mötte nyligen presidenten på
Champs Elysges. Han åkte i en lätt prome-
nadvagn jemte sin adjutant Fleury. Två ky-
rassierer redo bredvid med spända pistoler och
en talrik eskort af samma vapen omgaf helt
och hållet. åkdonet, ,som i hastig fart for ut
genom Barriere de FEtoile. ö
I anledning af frågan om reorganisation af
municipalrådet i Paris, yttrar korrespondenten:
Att fylla alla platser med styrelsens krea-
tur är att söka korrumpera en hel nation, ge-
nom att uppmuntra slafvisklieten och krossa
sjelfständigheten. Konseqvent utfördt måste
ett sådant system leda til att all manlighet
och dygd blitver bannlyst, att hela folkets
moral förderfvas. Det är att begynna hvarest
Ludvig Filip slutade, och att med ens adop-
tera de grundsatser, om omstörtade Juli-
mönarkien.
Man har rapporterat att Cahaigne, en af
Sobriers kamrater, som, under det han fördes
såsom fånge från en fästning till en annan,
began ett förolämpande språk emot befäl-
hafvaren för eskorten, blef med kallt blod,
utan ceremoni, — ihjälskjuten.
1 de lyckönskningsbref, som Bonaparte emot-
tagit från Rysslands, Österrikes och Preussens
regeringar, är tydligen framhållet, att den ar-
tikel i Wienertraktaten, enligt hvilken ingen
medlem af Napoleons familj kan bestiga Frank-
rikes thron, måste strängt iakttagas. Denna
obehagliga påminnelse allarmerade -och förvir-
rade presidenten till den grad, att han ögon-
blickligt afsände. sin förtrognaste vän, Per-
signy, till Petersburg, Berlin och Wien, för
att så kraftigt som möjligt framställa först
och främst, att hvarje europeisk throns säker-
het beror på ett skyndsamt återställande af
kejsardömet i Frankrike, och sedermera att
den ende, som kan grunda detta välde, är
Louis Napoleon Bonaparte.
Vid Persignys återkomst från sin sändning,
skall han blifva anställd såsom minister un-
der den nya konstitutionen, då Turgot, den
nuvarande utrikesministern (hvars embete skall
upphöra) anses alldeles oduglig till en sådan
befattning. Turgot skulle i stället bli leda-
mot af den nya senaten.
Under allt detta äro Pariss salonger i ett
tillstånd af den yttersta oro. -Något lugn der
kommer icke i fråga. Förskräckte äro de dock
just icke. Parti-andan stiger hvar dag allt
högre, och har redan framkallat mycken per-
sonlig hätskhet. Napoleonisterna och national-
församlingens vänner stå med dragna svärd
emot hvarandra. Försoning är omöjlig. Den
nya konstitutionen, som redan är färdig, och
inom få dagar kommer att publiceras, skall
ej behaga någon. Den skall speciellt söka
att vinna Thierss vile multitude, (den ge-
mena hopen); i sjelfva verket blir den en
koncentrering och utveckling af hvad som nu
kallas: Napoleonistisk demokrati., Legitimi-
sterna skola bita sönder läpparne deröfver, tills
de ej kunna tala längre. Presidentens stående
fras är nu: folket. Han skall bli folkets fa-
ders, herden för sin hjord, skall följa och
skydda dem i döden, o. 8. v.
Kossutb och Mazzini.