Orsakerna till de nyssnämnda, i allt fal
märkvärdiga omföstningsresultaterna hafva så-
ledes varit helt andra, än en - fritt utöf-
vad vilja hos plutäliteten af de röstande, och
denna tanka vinner än mera styrka, då man
ser, att ingen enda person, af ett förut kändt
större medborgerligt anseende och karakter j
ett land, som likväl har ett öå stört förråd på
utmärkta personer, omgifver usurpatorns per-
son, .och att t. ex. bland dem, som efter va-
let uppvaktat Louis Napoleon för att gifva
honom sin hyllning, knappt finnes någon en-
da medlem af domarekåren i Frankrikes -en
klass, som är af. hela samhället högt respek-
terad. Den naturliga förklarihgsgrunden till
valets utgång ligget också troligen (längre fram
får man väl närmare se, huru härmed förhåller
gig): dels uti det kombinerade ochmed en förr
ohörd djerfhet utförda lögn- och skräcksy-
stem, som i alla riktningar blifvit användt,
och hvilket på många ställen föranledt dem,
som hade velat rösta nej, att afhålla sig från
voteringen, dels ock deruti, att en stor mängd
ersoner sannolikt ansett, att ett tilltag af den
heskattenhet som detta statsstreck, i allt fall
omöjligt kunde hafva någon varaktig fram-
ång.
vad det sistnämnda - antagandet - beträffar,
så torde det tvärtom vara att befara, att det
onda icke har en så hastig öfvergång, så län-
ge det kan lyckas presidenten att genom sme-
kande af armeens intressen och dess isole-
rande från folket hafva den på sin sida, helst
då -de generaler, som deltagit i utförandet af
våldsbragden, lika med usurpatorn äro solida-
riskt ansvariga, och således snarare måste
drifva sin nya herre allt längre framför sig på
den bana de nu gemensamt beträdt, ända till
dess hela företaget faller för sin egen ytter-
lighet. Året 1852 bär också utan tvifvel i
det ena och andra hänseendet ännu i sitt
sköte en märkvärdig utveckling, hvars: be-
skaffenhet ingen kan ana, allrahelst då huf-
vudröllen spelas af en så desperat och för in-
nting ryggände karakter, som Louis Napo-
eons, samt nästan hvarje dag uppenbarar oss
det ena vilda draget af godtycke och despo-
tism efter det andra. Men de facta, som här
ofvan äro upptagna, i förening med hvad man
allmänt känner om ,valfrihetens, beskaffen-
het, äro åtminstone mer än tillräckliga för att
gendrifva det från de reaktionåra med en viss
flit upprepade föregifvandet, som skulle den
stora majoriteten för presidentens diktatur be-
tyda, att franska folket vore trött vid den par-
lamentariska styrelsen, det vill med andra ord
säga, vid sjelfva rättstillståndet i samhället
och vid utöfvandet af folkets egen vilja.
——— RA