Orsakerna till de nyssnämnda, i allt fal märkvärdiga omföstningsresultaterna hafva således varit helt andra, än en fritt utöfvad vilja hos plutäliteten af de röstande, och denna tanka vinner än mera styrka, då man ser, att ingen enda person, af ett förut kändt större medborgerligt anseende och karakter j ett land, som likväl har ett öå stört förråd på utmärkta personer, omgifver usurpatorns person, .och att t. ex. bland dem, som efter valet uppvaktat Louis Napoleon för att gifva honom sin hyllning, knappt finnes någon enda medlem af domarekåren i Frankrikes -en klass, som är af. hela samhället högt respekterad. Den naturliga förklarihgsgrunden till valets utgång ligget också troligen (längre fram får man väl närmare se, huru härmed förhåller gig): dels uti det kombinerade ochmed en förr ohörd djerfhet utförda lögnoch skräcksystem, som i alla riktningar blifvit användt, och hvilket på många ställen föranledt dem, som hade velat rösta nej, att afhålla sig från voteringen, dels ock deruti, att en stor mängd ersoner sannolikt ansett, att ett tilltag af den heskattenhet som detta statsstreck, i allt fall omöjligt kunde hafva någon varaktig framång. vad det sistnämnda antagandet beträffar, så torde det tvärtom vara att befara, att det onda icke har en så hastig öfvergång, så länge det kan lyckas presidenten att genom smekande af armeens intressen och dess isolerande från folket hafva den på sin sida, helst då -de generaler, som deltagit i utförandet af våldsbragden, lika med usurpatorn äro solidariskt ansvariga, och således snarare måste drifva sin nya herre allt längre framför sig på den bana de nu gemensamt beträdt, ända till dess hela företaget faller för sin egen ytterlighet. Året 1852 bär också utan tvifvel i det ena och andra hänseendet ännu i sitt sköte en märkvärdig utveckling, hvars: beskaffenhet ingen kan ana, allrahelst då hufvudröllen spelas af en så desperat och för innting ryggände karakter, som Louis Napoeons, samt nästan hvarje dag uppenbarar oss det ena vilda draget af godtycke och despotism efter det andra. Men de facta, som här ofvan äro upptagna, i förening med hvad man allmänt känner om ,valfrihetens, beskaffenhet, äro åtminstone mer än tillräckliga för att gendrifva det från de reaktionåra med en viss flit upprepade föregifvandet, som skulle den stora majoriteten för presidentens diktatur betyda, att franska folket vore trött vid den parlamentariska styrelsen, det vill med andra ord säga, vid sjelfva rättstillståndet i samhället och vid utöfvandet af folkets egen vilja. ——— RA