heter, eller i ett fritt land en usurpator tillskansar sig väldet, eller makten missbrukas till frihetens undertryckande, eller lagarne förtrampas af just dem som äro tillsatte för att vaka öfver deras upprätthållande, då anse vi folket ega både rätt och pligt att resa sig emot tyranniet. Långt ifrån att vi skulle kunna fördöma de män ur hopen, som uppfordra till eller ställa sig 1 spetsen för en dylik resning, så följa vi dem med våra varmäste sympathier, och vi hylla dem såsom folkens befriare, om de lyckas, såsom frihetens martyrer, om de misslyckas. Har Svenska Tidningen -med sina män ur hopen, som uppvigla folken emot furstarne och tillställa statshvälfningar, menat dessa, så äro vi följaktligen långt ifrån att instämma i dess fördömelse. Vi skulle då äfven fördöma vårt eget fäderneslands befriare, ifrån Engels brecht och Gustaf Wasa ända till Georg Adlerspårre. Vi skulle då äfven fördöma Wilhelm af Oranien och Washington, Marcos Bozz2aris och Schamyl. Men vi skänka alla dessa vår hyllning såsom frihetens försvarare. Och om det än endast är genom framgången, som medborgarekronan förvärfvas, så kan äfven den olyckliga utgången icke hindra oss att åtminstone med känslans hela värma skänka en lika hyllning åt de män ur hopen, som i Polen, i Ungern, i Italien, ja nu sednast på barrikaderna i Paris, kämpat och blödt för frihetens försvar emot förtrycket. Samma känsla af deltagande, blott ännu mera stegrad — vi bekänna det öppet — egna vi, och skola vi fortfarande egna åt hvarje försök till motstånd eller resning emot förtrycket, hvarom dunkla sägner någon gång -sväfva öfver till oss, äfven från andra sidan Östersjön. Må man här icke tala om politisk mened. Den ed, som despotens undersåter svurit, har ingen giltighet; om den inneburit afsägelsen af rättigheter; som menniskan icke får, icke kan afsäga sig, utan att i och med detsamma upphöra att vara en fri person. Och i det fria samhället gäller icke medborgarens trohetsed emot fursten längre, sedan denne redan har brutit sin. Vi: hafva. härmed, såsom vi tro, tillräckligen-tydligt besvarat Svenska Tidningens frågor. i: detta ämnej och vi hafva på samma gång gått. .dess önskan till mötes att mäta furstarne och männen ur. hopen med samma mått. Vi vörda den färste, som i ett monarkiskt samhälle uppfattar och uppfyller sitt höga kall att vara den lagbundna-frihetens värn och den framskridande civilisationens befordrare, och vi älska icke att undergräfva den aktning, som honom i dessaafseenden med rätta tillkommer. . Men vi vörda äfven de män ur hopen, hvilka, när farsten sviker sin pligt, förblifva sin trogne, att sjelfve, om det gäller, värna ae fäderneslands frihet, sjelfständighet och agar. an skall kanske anmärka, att vi på detta sätt föra revolutionens språk, att vi hylla insurrektionens rätt. Näväl! Vi svara härtill öppet: ja. Vi föra revolutionens språk på det sätt, som det föres af vårt eget fäderneslands, af vår nuvarande dynästis, af Europas, af hela verldens historia. Vi hylla. insurrektionens rätt, likasom våra fäder före oss hyllat den, när makten missbrukats till våld och. förtryck emot friheten. Men vi förklara på samma gång. att vi skilja emellan :insurrektion och rebellion, emellan folkresning och uppror, och att lika afgjordt som vi hylla den förras rätt under de omständigheter vi antydt, lika afgjordt fördöma och afsky vi det sednare. :Skilnaden mellan båda låta vi dock icke bestämmas genom framgången, utan genom motståndets rättmätighet; och vi medgifva-gerna att det hör till de mest grannlaga frågor, som någonsin kunna framställas till menniskors bedömande, att i: hvarje fall med säkerhet kunns urskilja den: gräns, hvar den ena eller det andra begynner eler slutar. Vi upprepa ännu en gång: våra inre förhållanden: hafva icke gifvit oss den ringaste anledning att nu upptaga detta ömtåliga ämne. och vi hoppas med Guds: hjelp, att de aldrig skola göra det. Hvem föredrager-icke den lugna och fredliga, om än långsamma utvecklingen under lagarnes skydd, der man ännu kan höppas en sådan, framför revolutio skakningar? Men man har fordrat att höra vår mening, och vi hafva icke bort skygga tillbaka för ett öppet svar. Det är då icke vårt. fel, om. upptagandet: af detta ämne tilläfventyrs -skulle störa någon politisk oskuld i sin behagliga ro, eller om vi härmed ånyo skulle vara vållande dertill; att Svenska Tidningens redaktion blir mörkrädd vid en viss tid om aftnarav. — Svenska Tidningen yttrade i går, utien uppsats om grefve von Platens afgäng ur ministeren, följande: Men mindre värdigt tyckes det vara af de pressens: organer, hvilka vi ganska väl minnas en dag högt uppburo! grefve Plates och hans äsigter — under den tid memligen;-då grefven sjelf förfor mindre skonsamt mot konungens dävarande. rädgifvare (1840) — att nu fråndöma, honom och hans förvaltning af sjö departementet allt värde. .(Se Aftonbladet vid förra årets-slut).. SE CEmot den beskyllning för mindre värdigt uppförande, hvilken Svenska Tidningen hör riktat emot Aftonbladet, anse vi oss böra pro. testeras Det är nemliget dels icke sannty att Aftonbladet fråndömt grefve von Platen och hans förvaltning af. sjödepartementetallt vär de, -och dels: är det orimligt ätt fordra, att er liberal tidning skall i allo gilla och berömm allt hvad som göres af personer, som tillhör