heter, eller i ett fritt land en usurpator till-
skansar sig väldet, eller makten missbrukas
till frihetens undertryckande, eller lagarne för-
trampas af just dem som äro tillsatte för att
vaka öfver deras upprätthållande, då anse vi
folket ega både rätt och pligt att resa sig
emot tyranniet. Långt ifrån att vi skulle
kunna fördöma de män ur hopen, som upp-
fordra till eller ställa sig 1 spetsen för en dy-
lik resning, så följa vi dem med våra var-
mäste sympathier, och vi hylla dem såsom
folkens befriare, om de lyckas, såsom frihe-
tens martyrer, om de misslyckas.
Har Svenska Tidningen -med - sina män ur
hopen, som uppvigla folken emot furstarne
och tillställa statshvälfningar, menat dessa, så
äro vi följaktligen långt ifrån att instämma i
dess fördömelse. Vi skulle då äfven fördöma
vårt eget fäderneslands befriare, ifrån Engels
brecht och Gustaf Wasa ända till Georg Ad-
lerspårre. Vi skulle då äfven fördöma Wil-
helm af Oranien och Washington, Marcos
Bozz2aris och Schamyl. Men vi skänka alla
dessa vår hyllning såsom frihetens försvarare.
Och om det än endast är genom framgången,
som medborgarekronan förvärfvas, så kan äf-
ven den olyckliga utgången icke hindra oss
att åtminstone med känslans hela värma skänka
en lika hyllning åt de män ur hopen, som
i Polen, i Ungern, i Italien, ja nu sednast på
barrikaderna i Paris, kämpat och blödt för
frihetens försvar emot förtrycket. Samma
känsla af deltagande, blott ännu mera stegrad
— vi bekänna det öppet — egna vi, och
skola vi fortfarande egna åt hvarje försök till
motstånd eller resning emot förtrycket, hvar-
om dunkla sägner någon gång -sväfva öfver
till oss, äfven från andra sidan Östersjön.
Må man här icke tala om politisk mened.
Den ed, som despotens undersåter svurit, har
ingen giltighet; om den inneburit afsägelsen
af rättigheter; som menniskan icke får, icke
kan afsäga sig, utan att i och med detsamma
upphöra att vara en fri person. Och i det
fria samhället gäller icke medborgarens tro-
hetsed emot fursten längre, sedan denne re-
dan har brutit sin.
Vi: hafva. härmed, såsom vi tro, tillräckli-
gen-tydligt besvarat Svenska Tidningens frå-
gor. i: detta ämnej och vi hafva på samma
gång gått. .dess önskan till mötes att mäta
furstarne och männen ur. hopen med samma
mått. Vi vörda den färste, som i ett monarkiskt
samhälle uppfattar och uppfyller sitt höga kall
att vara den lagbundna-frihetens värn och den
framskridande civilisationens - befordrare, och
vi älska icke att undergräfva den aktning, som
honom i dessa- afseenden med rätta tillkom-
mer. . Men vi vörda äfven de män ur hopen,
hvilka, när farsten sviker sin pligt, förblifva
sin trogne, att sjelfve, om det gäller, värna
ae fäderneslands frihet, sjelfständighet och
agar.
an skall kanske anmärka, att vi på detta
sätt föra revolutionens språk, att vi hylla in-
surrektionens rätt.
Näväl! Vi svara härtill öppet: ja. Vi föra
revolutionens språk på det sätt, som det fö-
res af vårt eget fäderneslands, af vår nuva-
rande dynästis, af Europas, af hela verldens
historia. Vi hylla. insurrektionens rätt, lika-
som våra fäder före oss hyllat den, när mak-
ten missbrukats till våld och. förtryck emot
friheten. Men vi förklara på samma gång.
att vi skilja emellan :insurrektion och rebel-
lion, emellan folkresning och uppror, och att
lika afgjordt som vi hylla den förras rätt un-
der de omständigheter vi antydt, lika afgjordt
fördöma och afsky vi det sednare. :Skilnaden
mellan båda låta vi dock icke bestämmas ge-
nom framgången, utan genom motståndets
rättmätighet; och vi medgifva-gerna att det
hör till de mest grannlaga frågor, som nå-
gonsin kunna framställas till menniskors be-
dömande, att i: hvarje fall med säkerhet kunns
urskilja den: gräns, hvar den ena eller det an-
dra begynner eler slutar.
Vi upprepa ännu en gång: våra inre för-
hållanden: hafva icke gifvit oss den ringaste
anledning att nu upptaga detta ömtåliga ämne.
och vi hoppas med Guds: hjelp, att de aldrig
skola göra det. Hvem föredrager-icke den
lugna och fredliga, om än långsamma utveck-
lingen under lagarnes skydd, der man ännu
kan höppas en sådan, framför revolutio
skakningar? - Men man har fordrat att höra
vår mening, och vi hafva icke bort skygga
tillbaka för ett öppet svar. Det är då icke
vårt. fel, om. upptagandet: af detta ämne till-
äfventyrs -skulle störa någon politisk oskuld i
sin behagliga ro, eller om vi härmed ånyo
skulle vara vållande dertill; att Svenska Tid-
ningens redaktion blir mörkrädd vid en viss
tid om aftnarav.
— Svenska Tidningen yttrade i går, utien
uppsats om grefve von Platens afgäng ur mi-
nisteren, följande:
Men mindre värdigt tyckes det vara af de pres-
sens: organer, hvilka vi ganska väl minnas en dag
högt uppburo! grefve Plates och hans äsigter — un-
der den tid memligen;-då grefven sjelf förfor mindre
skonsamt mot konungens dävarande. rädgifvare (1840)
— att nu fråndöma, honom och hans förvaltning af sjö
departementet allt värde. .- (Se Aftonbladet vid förra
årets-slut).. SE
CEmot den beskyllning för mindre värdigt
uppförande, hvilken Svenska Tidningen hör
riktat emot Aftonbladet, anse vi oss böra pro.
testeras Det är nemliget dels icke sannty att
Aftonbladet fråndömt grefve von Platen och
hans förvaltning af. sjödepartementetallt vär
de, -och dels: är det orimligt ätt fordra, att er
liberal tidning skall i allo gilla och berömm
allt hvad som göres af personer, som tillhör