Article Image
Några: ord om den passiva lydnaden i : militärståndet. Det sista statsstrecket i Frankrike, säger man, är ett resultat af den passiva lydnaden hos militären, och man underlåter icke att tala derom i alla kretsar. Vi ha hört flera yttra sig, att franska armåen är en förträfflig armå med utmärkt esprit och-disciplin, och att ingen soldat kan och : bör handla annorlunda vid valet emellan lydnadens och öfvertygelsens pligter, än som fransmännen gjorde. sDet är bedröfligt, sade häromdagen en militär med en höjning på axlarna; men jag tror, att man i tjensten icke får tveka, då man fått befällning att handla; jag går, dit mina ordres bjuda, vore det ock icke öfverensstämmande med hvad .jag annars skulle anse förenligt med medborgerlig pligt och rätt. Nå väl! det finnes således ensoldatmoral, som kan ha sin princip utom gränsorna af den allmänna moralen? Vi undra till en början, huru långt den kan sträcka sig utom dem? Måhända skulle man, om man i korthet genomgår någta af de tio budorden med tillägg af några frågor och svar, kunna få en liten öfversigt af saken. Du skall inga andra gudar hafva för mig, säger Herren i det första budet, och ingen kristen soldat skulle väl gerna erkänna; lika så litet; som någon annan medborgare, att han vore en afgudadyrkare. Vi anse det dock såsom ett slags afgudadyrkan, :om någon är så vacklande i sin moral, att han med berådt mod förnekar något enda af budorden, eller trampar det fräckt under sina fötter, han må göra det på eget bevåg eller på andras befallning; ty utan gerningar är man blott en miänkristen, och en tro utan kärlek-till-sanning och rätt är blott en död tro, som är utan allt värde. Ty har Herren sjelf idskrifvit sin lag i menniskans hjerta, så fordrar han, såsom högste -befälhafvare här i verlden, lydnad för sin vilja framför alla jordens konungar, och man får icke ursäkta sig dermed, att man fått befallning af sin närmaste chef; ty denne står under ett högre befäl, och har ej: rätt att handla mot uttryckliga ordres. Nå väl! låtom oss höra, huru en annan g i detta ordningsreglemente lyder: du skall icke missbruika Herrans din Guds namn; ty Herren skall icke låta honom blifva ostraffad, som hans namn missbrukar. Detta vill med andra ord säga till en börjang att menniskan icke får vara i okunnighet om sina pligter; ty annars kan hon missbruka

9 januari 1852, sida 2

Thumbnail