. Herre, vi utgöra här den lagliga myndigheten och:
Iden enda makten för lag och rätt. Vi veta, att vil
-lej kunna motsätta oss eder fysiska styrka, men blott
dtvungna lemna vi detta rum; vi vilja ej skingra oss.
Gripen oss och fören oss i fängelse. Alla, alla!
utbröto församlingens medlemmar. Efter mycken tve-
kan beslöto poliskommissarierna sig till handling. Del
läto gripa de bäda presidenterna vid kragen. Däre-
ste sig hela den öfriga skaran, och arm i arm, två
och tvä, följde de presidenterna, som leddes ut. : På
Idetta sätt uppnädde vi gatan och gingo tvärt igenom
staden, utan att veta hvart det bar.
Man hade sökt att bland pöbeln och trupperna ut-l:
sprida att en samling af socialister och röda republi-
kaner blifvit arresterade; men då folket, bland dem
som sålunda, likt en skara missgerningsmän, släpades
till fots i smutsen genom Paris, fick se personer, de
mest utmärkta genom sina talenter och sina dygder,
exministrar, exambassadörer, generaler, amiraler,
store talare, store litteratörer omgifvas af soldaternas
bajonetter, då höjdes ett rop af vive FAssemblee na-
tionale! De deputerade åtföljdes af dessa rop ända
till dess de uppnädde kasernerna vid Quai dOrsay,
der de- inspärrades. Natten inbröt och vädret var
kallt och fuktigt. Likväl lemnades församlingen i
två timmars tid under bar himmel, som om styrelsen
icke värdigades ihågkomma deras tillvaro. Repre-
Isentanterna gjorde här sina sista upprop, i härvaåro af
sina snåbbskrifvare, som hade ätföljt dem. Det när-
varande antalet utgjordes af 218, till hvilket under
aftonens lopp kom ungefärligen 20, bestäende af 1e-
damöter, hvilka frivilligt hade lätit arreslera sig.
Nästan alla de män, kände af Frankrike och Eu-
ropa, hvilka utgjorde majoriteten af den lagstiftande
församlingen, voro hoppackade på detta ställe. Fäl!
fattades, med undantag af sädana, hvilka, i likhet
med hr Mol, icke hade tillåtits ätfölja sina embets-
bröder. Bland andra voro der närvarande Hertigen
af Broglie, hvilken, ehuru illamående, hade infunnit
sig; församlingens fader, den vördnadsvärde Keraftry;
hvars fysiska styrka var hans moraliska underlägsen,
och hvilken mäste placeras på en halmstol på kasern-
gärden ; Odillon Barrot, Dufaure, Berryer, Remusat,
Duvergier de Hauranne, Gustave de Beaumont, Toc-
queville, Falloux; Lanjuinais, amiral Cecile, genera-
lerna Oudinot och Lauriston, hertigarne af Luynes och
Montebello, o. s. v.; 12 exministrar, af hvilka 9 hade
tjenat under Louis Napoleon sjelf; 8 medlemmar afl
institutet, allt sädana män, hvilka i tre är hade sträf-
vat att försvara samhället och att motårbeta den upp-
roriska faktionen. När två timmar voro förlidna blef
denna församling jagad in i kasernrummen i de öfre
våningarne, der de flesta tillbringade natten utan eld I
och nästan utan föda, liggande på bänkarne. Det
äterstod nu endast att föra i fängelse dessa aktnings-.
värde män, icke skyldige till nägot annat brott än
att hafva försvarat sitt lands lagar. För detta än-
damäl vidtogos de eländigaste och nedrigaste medel.
De i celler indelade vagnar, i hvilka galerslafvar fö-
ras till bagnerna, framskaffades; i dessa äkdon in-
packades de män, som hade tjenat och gjort sitt land P
heder, och de - fördes, likt tre skaror af brottslingar,k
somliga till fästningen Mont Valerian, somliga till
fängelset Mazat i Paris, och de öfrige till Vincennes.
Det allmänna föraktet tvingade styrelsen att två da-
gar derefter lösgifva största delen af dem ; nägra häl-
las ännu i fängsligt förvar, ur ständ att erhålla hvar-
ken sin frihet eller sin dom. Sädant var det ovär-
diga sätt, på hvilket man behandlade nationalförsam-
lingens ledamöter.
Den andra ännu märkligare akten är det i
lithografierade aftryck utdelade protokollet c
ver Nationalförsamlingens sista sammankomst i
Mairiet, hvarifrån den af militär fördrefs. Vi
meddela det in extenso:
Byräån bestod. af vicepresidenterna Benoist VAzy
och Vitet, samt sekreterarne Chapot, Moulin och Gri-
mault; och närvarande voro ungefär trehundrade re-
presentanter. KI. 11 öppnade Benoist I Azysessionhen,
med tillkännagifvande att flera ledamöter föreslagit v
en protest, som han nu ville uppläsa. v
Berryer: Jag tror ej att det anstår församlingen att
protestera; hon- mäste uppträda i handling. Jag for-
drar att vi skola bete oss säsom en fri församling, i9
konstitutionens nämn. fi
Vitet föreslär att man bör komma öfverens om an-,
nan mötesplats, innan man härifrån fördrifves.
Bizio erbjuder sitt hus.
Berryer: Detta kan blifva det andra föremålet för
vära förhandlingar. Det första bör vara att försam-
lingen, som redan är beslutmessig, utfärdar ett de-
kret (Ja, ja!) Vi ha mähända blott en fjerdedels
timma på oss; låtom oss skynda. Jag föreslär att, i
öfverensstämmelse med konstitutionens 68:de artikel,
i betraktande deraf att hinder blifvit lagda i vägen
för utförandet af församlingens uppdrag, hon må de-
kretera att Louis Napoleon Bonaparte är afsatt frän
republikens presidentur, och att följaktligen den verk-n
ställande makten öfvergätt till henne. Jag äskar att
dekretet undertecknas af alla närvarande ledamöter.
Presidenten; Dekretet skall i ögonblicket blifva
tryckt, med de medel vi kunna åtkomma. Jag sät-
ter det nu under omröstning (Antages enhälligt, un-
der ropen: Lefve konstitutionen! Lefve republiken!
Lefve lagen!,)
Fallouz föreslår en proklamation.
Berryer; I en privat förening utfärdar man prokla.
mationer; men här äro vi i en regelmessig national-
församling. (För att påskynda dekretets underskrif-
vande, utdelas lösa blad, på hvilka, enhvar tecknar
sitt namn, och hvilka sedan skola fästas vid dekretet.
Salen är så uppfylld af åhörare, att man ber nägra
af dem aflägsna sig; detta framkallar :en strid, som
indas genom nägra ord af Piscatory).
Presidenten uppläser en ny motion: Nationalför-
jamlingen reqvirerar, i enlighet med konstitutionens
;2:dra artikel, nationalgardets tionde legion, för att
it re församlingens mötesplats.. (Antages enhäl-
igt).
En ledamot begär att församlingen må förblifya i
jermanens; ty skiljer den sig innan trupperna kom-
na, sä kan den icke mer samla sig. 4
Faureau, Monet och Dariel berätta om den våld-
samma behandling, de på morgonen mäst undergå i
örsamlingens vanliga konferenssal.
Piscatory förtäljer att han ett ögonblick varit ute
ör att skaffa in nägra. representanter, som stodo u-
nföre. Polisbetjenter hade tillsagt honom, att mä-
en befallt att ingen finge släppas in; hvarpå han gätt
ill mären och delgifvit honom dekretet om presiden-
ens afsättning. Under vägen hade nägon ropat till
AN Skynda er; inom få ögonblick äro soldater-
a här. v
Berryer: Jag föreslår ett dekret, som älägger mä-
en att lemna salens ingångar fria. -
Fallouz: Vi glömma tvä ting, tycker jag: fördet
första att vära befallningar icke verkställas, för det
andra att vi härifrån torde fördrifvas. Vi mäste öf-
rerenskomma -om ny mötesplats.
Berryer: Det: sednare är gagnlöst, då så många
remmande höra oss. nr ra
Dufaure föreslär att byrån må välja den nya mö-
esplatsen. ; A
IF detta ögonblick inrusar en representant och ro-
ar: pSkyndom oss! Soldaterna äro här!, (Djup tyst-
ad.) Efter en paus säger
Thouret: Eftersom de; som besätta märiet, icke trä-
la in i denna sal för att upplösa detta möte, som är
let enda lagliga, så begär jag att vär president, i
ationalförsamlingens namn, genom en deputation
Ppmanar trupperna att draga sig tillbaka.
Pascal Duprat: Vi måste skicka bud till alla delar
f Paris, särdeles förstäderna, för att säga befolk-
ingen att församlingen ännu finnes till; och att hon
lagens namn vädjar till folket. Detta är vårt enda
äddningsmedel. ;
Flera frame Man kommer! Man kommer! po
Presidenten: Stilla, mina herrar! kommen ihäg att),;
ela Europa betraktar er. Re
Vitet och Chapot, beledsagade af flera ledamöter.
ä till dörren och öppna den. En sergeant och att tlöl