. Herre, vi utgöra här den lagliga myndigheten och: Iden enda makten för lag och rätt. Vi veta, att vil -lej kunna motsätta oss eder fysiska styrka, men blott dtvungna lemna vi detta rum; vi vilja ej skingra oss. Gripen oss och fören oss i fängelse. Alla, alla! utbröto församlingens medlemmar. Efter mycken tvekan beslöto poliskommissarierna sig till handling. Del läto gripa de bäda presidenterna vid kragen. Däreste sig hela den öfriga skaran, och arm i arm, två och tvä, följde de presidenterna, som leddes ut. : På Idetta sätt uppnädde vi gatan och gingo tvärt igenom staden, utan att veta hvart det bar. Man hade sökt att bland pöbeln och trupperna ut-l: sprida att en samling af socialister och röda republikaner blifvit arresterade; men då folket, bland dem som sålunda, likt en skara missgerningsmän, släpades till fots i smutsen genom Paris, fick se personer, de mest utmärkta genom sina talenter och sina dygder, exministrar, exambassadörer, generaler, amiraler, store talare, store litteratörer omgifvas af soldaternas bajonetter, då höjdes ett rop af vive FAssemblee nationale! De deputerade åtföljdes af dessa rop ända till dess de uppnädde kasernerna vid Quai dOrsay, der deinspärrades. Natten inbröt och vädret var kallt och fuktigt. Likväl lemnades församlingen i två timmars tid under bar himmel, som om styrelsen icke värdigades ihågkomma deras tillvaro. RepreIsentanterna gjorde här sina sista upprop, i härvaåro af sina snåbbskrifvare, som hade ätföljt dem. Det närvarande antalet utgjordes af 218, till hvilket under aftonens lopp kom ungefärligen 20, bestäende af 1edamöter, hvilka frivilligt hade lätit arreslera sig. Nästan alla de män, kände af Frankrike och Europa, hvilka utgjorde majoriteten af den lagstiftande församlingen, voro hoppackade på detta ställe. Fäl! fattades, med undantag af sädana, hvilka, i likhet med hr Mol, icke hade tillåtits ätfölja sina embetsbröder. Bland andra voro der närvarande Hertigen af Broglie, hvilken, ehuru illamående, hade infunnit sig; församlingens fader, den vördnadsvärde Keraftry; hvars fysiska styrka var hans moraliska underlägsen, och hvilken mäste placeras på en halmstol på kaserngärden ; Odillon Barrot, Dufaure, Berryer, Remusat, Duvergier de Hauranne, Gustave de Beaumont, Tocqueville, Falloux; Lanjuinais, amiral Cecile, generalerna Oudinot och Lauriston, hertigarne af Luynes och Montebello, o. s. v.; 12 exministrar, af hvilka 9 hade tjenat under Louis Napoleon sjelf; 8 medlemmar afl institutet, allt sädana män, hvilka i tre är hade sträfvat att försvara samhället och att motårbeta den upproriska faktionen. När två timmar voro förlidna blef denna församling jagad in i kasernrummen i de öfre våningarne, der de flesta tillbringade natten utan eld I och nästan utan föda, liggande på bänkarne. Det äterstod nu endast att föra i fängelse dessa aktnings-. värde män, icke skyldige till nägot annat brott än att hafva försvarat sitt lands lagar. För detta ändamäl vidtogos de eländigaste och nedrigaste medel. De i celler indelade vagnar, i hvilka galerslafvar föras till bagnerna, framskaffades; i dessa äkdon inpackades de män, som hade tjenat och gjort sitt land P heder, och de fördes, likt tre skaror af brottslingar,k somliga till fästningen Mont Valerian, somliga till fängelset Mazat i Paris, och de öfrige till Vincennes. Det allmänna föraktet tvingade styrelsen att två dagar derefter lösgifva största delen af dem ; nägra hällas ännu i fängsligt förvar, ur ständ att erhålla hvarken sin frihet eller sin dom. Sädant var det ovärdiga sätt, på hvilket man behandlade nationalförsamlingens ledamöter. Den andra ännu märkligare akten är det i lithografierade aftryck utdelade protokollet c ver Nationalförsamlingens sista sammankomst i Mairiet, hvarifrån den af militär fördrefs. Vi meddela det in extenso: Byräån bestod. af vicepresidenterna Benoist VAzy och Vitet, samt sekreterarne Chapot, Moulin och Grimault; och närvarande voro ungefär trehundrade representanter. KI. 11 öppnade Benoist I Azysessionhen, med tillkännagifvande att flera ledamöter föreslagit v en protest, som han nu ville uppläsa. v Berryer: Jag tror ej att det anstår församlingen att protestera; honmäste uppträda i handling. Jag fordrar att vi skola bete oss säsom en fri församling, i9 konstitutionens nämn. fi Vitet föreslär att man bör komma öfverens om an-, nan mötesplats, innan man härifrån fördrifves. Bizio erbjuder sitt hus. Berryer: Detta kan blifva det andra föremålet för vära förhandlingar. Det första bör vara att församlingen, som redan är beslutmessig, utfärdar ett dekret (Ja, ja!) Vi ha mähända blott en fjerdedels timma på oss; låtom oss skynda. Jag föreslär att, i öfverensstämmelse med konstitutionens 68:de artikel, i betraktande deraf att hinder blifvit lagda i vägen för utförandet af församlingens uppdrag, hon må dekretera att Louis Napoleon Bonaparte är afsatt frän republikens presidentur, och att följaktligen den verk-n ställande makten öfvergätt till henne. Jag äskar att dekretet undertecknas af alla närvarande ledamöter. Presidenten; Dekretet skall i ögonblicket blifva tryckt, med de medel vi kunna åtkomma. Jag sätter det nu under omröstning (Antages enhälligt, under ropen: Lefve konstitutionen! Lefve republiken! Lefve lagen!,) Fallouz föreslår en proklamation. Berryer; I en privat förening utfärdar man prokla. mationer; men här äro vi i en regelmessig nationalförsamling. (För att påskynda dekretets underskrifvande, utdelas lösa blad, på hvilka, enhvar tecknar sitt namn, och hvilka sedan skola fästas vid dekretet. Salen är så uppfylld af åhörare, att man ber nägra af dem aflägsna sig; detta framkallar :en strid, som indas genom nägra ord af Piscatory). Presidenten uppläser en ny motion: Nationalförjamlingen reqvirerar, i enlighet med konstitutionens ;2:dra artikel, nationalgardets tionde legion, för att it re församlingens mötesplats.. (Antages enhäligt). En ledamot begär att församlingen må förblifya i jermanens; ty skiljer den sig innan trupperna komna, sä kan den icke mer samla sig. 4 Faureau, Monet och Dariel berätta om den våldsamma behandling, de på morgonen mäst undergå i örsamlingens vanliga konferenssal. Piscatory förtäljer att han ett ögonblick varit ute ör att skaffa in nägra. representanter, som stodo unföre. Polisbetjenter hade tillsagt honom, att mäen befallt att ingen finge släppas in; hvarpå han gätt ill mären och delgifvit honom dekretet om presidenens afsättning. Under vägen hade nägon ropat till AN Skynda er; inom få ögonblick äro soldatera här. v Berryer: Jag föreslår ett dekret, som älägger mäen att lemna salens ingångar fria. Fallouz: Vi glömma tvä ting, tycker jag: fördet första att vära befallningar icke verkställas, för det andra att vi härifrån torde fördrifvas. Vi mäste öfrerenskomma -om ny mötesplats. Berryer: Det: sednare är gagnlöst, då så många remmande höra oss. nr ra Dufaure föreslär att byrån må välja den nya möesplatsen. ; A IF detta ögonblick inrusar en representant och roar: pSkyndom oss! Soldaterna äro här!, (Djup tystad.) Efter en paus säger Thouret: Eftersom de; som besätta märiet, icke träla in i denna sal för att upplösa detta möte, som är let enda lagliga, så begär jag att vär president, i ationalförsamlingens namn, genom en deputation Ppmanar trupperna att draga sig tillbaka. Pascal Duprat: Vi måste skicka bud till alla delar f Paris, särdeles förstäderna, för att säga befolkingen att församlingen ännu finnes till; och att hon lagens namn vädjar till folket. Detta är vårt enda äddningsmedel. ; Flera frame Man kommer! Man kommer! po Presidenten: Stilla, mina herrar! kommen ihäg att),; ela Europa betraktar er. Re Vitet och Chapot, beledsagade af flera ledamöter. ä till dörren och öppna den. En sergeant och att tlöl