Be - Era
Den franska natignalförsamlingens
sista stunder.
Vi-anse oss böra meddela en och annan
akt, till fullständigare upplysning åf den sed-
naste revolutionära tilldragelsen i Frankrike,
Då den nyss fullbordade statskuppen säkerli-
gen är långt ifrån att ntgöra slutscenen i den
tragikomedi, hvars första akt utfördes i Bou-
logne och Strasburg, skola. vi för de timande
händelserna icke blott söka redogöra genom
fullständiga referater, utan äfven genom upp-
tagandet af sådana authentika handlingar, som
förtydliga notiserna och bringa ordning och
sammanhang i betraktandet af sakernas utveck-
ling.
Vi, meddela här nedan tvenne dylika akter.
Den första utgör en skrifvelse från en leda-
mot af den upplösta nationalförsamlingen till
Times,. De framlysånde sympathierna för
församlingens majoritet stå för författarens egen
räkning. Men de fakta, han berättar, tillhöra
nutidens historia: :
Dä om morgonen den 2 December folkets repre.
sentanter vaknade och erforo att nägra af deras em-
betsbröder blifvit arresterade, skyndade de till natio-
nalförsamlingen. Dörrarne voro besatte med Vincen-
nerjägare — en soldat-kär, nyligen äterkommen frän
Afrika och länge vand vid väldet i det Algeriska om-
rådet, samt nu ytterligare eggad genom en gratifika-
tion af 5 francs, hvilken tilldelades hvarje soldat,
som denna dag befann sig i Paris. Likväl framträd-
de representanterna för att gä in, anförda af deras
vice-president hr Daru. Denna blef väldsamt slagen
af soldaterna, och de representanter som ätföljde
honom tillbakadrefvos med gevärskolfven. Tre af
dem, hrr Falhoaet, Etienne och Duparc, blefvo lätt
särade; nägra andra fingo sina kläder genomborrade:
Sädan var början. i
Drifna från nationalförsamlingens dörrar, begäfvo
de deputerade sig till det 10:de arrondissementets
mär. De hade redan hunnit församla sig der till ett
antal af 300, då trupper anlände, sperrade ingängar-
ne och hindrade en stor mängd af representanterna
att ingå i salen, ehuru ingen då nekades att derifrän
utgå. Hvilka voro då dessa deputerade, som hade
samlats i det 10:de arrondissementets märi, och hvad
gjorde de der?
Hvarje politisk fårg var i denna improviserade sam-
mankomst representerad, men aderton af. dess med-
lemmar: tillhörde de olika konservativa partier, hvilka
hade utgjort majoriteten. Denna församling. var an-
förd af 2:ne dess vice presidenter, hrr Vitet ochBe-
noist TAzy. Hr Daru var arresterad i sitt hem; den
fjerde vice-presidenten, den utmärkte general Bedeau,
hade blifvit sj i sin säng och som en 1ötvare be-
lagd med handklofvar. Hvad presidenten Dupin an-
gick, förundrade icke hans frånvaro nägon, emedan
hans feghet var känd. . Församlingen var dessutom
ätföljd af dess sekreterare, dess huissierer och dess
snaboskrifvare, hvilka -skola ät efterverlden förvara
protokollerna från denna sista och minnesvärda :am-
mankomst.
Sålunda sammansatt; begynte församlingen nied
att votera ett dekret af följande innehåll:
I följe af grundlagens 68:de artikel, så lydande:
Republikens president, ministrarne, utöfvarne och
innehafvarne af offentlig makt äro, hvar och en i
hvad på honom ankommer, ansvarig för allå styrel-
sens och förvaltningens handlingar; — en handling,
genom hvilken: presidenten upplöser nationalförsam-
lingen, uppskjuter dess sammankomster, lägger hin-
der i vägen för atöfvandet af-dess makt, är Högför-
räderi; t ;
Genom. denna handling är presidenten dessutom be-
röfvad all makt, -medborgarne äro pligtige att vidblifya
sin,lydnad, men den utöfvande makten öfvergär med full
rätt till natiopalförsamlingen, högsta domstolens leda-
möter skola genast sammanträda vid straft af afsätt-
ning, de skola sammankalla juryn till det ställe der
valen skola försiggä till dom öfver presidenten och
hans medbrottslige, de skola ock utvälja de magi-
stratspersonr, som skola ,öfvertaga ministrarnes
platser ; -
Och dä nationalförsamlingen ser sig genom väld
hindrad från utöfrandet af: sinvmakt, beslutar den
följande, nemligen:
Louis Napoleon Bonaparte är beröfvad all makt
säsom republikens president. Folket är skyldigt att
vidblifva sin lydnad; den utöfvande makien har med
full rätt öfvergätt till nationalförsamlingen. Högsta
domstolen är pligtig att genast sammanträda till doms
öfver presidenten och hans medbrottslige. Följaktli-
gen äro alla tjenstemän och innehafvare af offentlig
makt skyldige att åtlyda hvarje handling, som utfär-
das i nationalförsamlingens nämn, vid äfventyr att i
önpat fall straffas säsom högförrädare.
Gifvet och undertecknadt enhälligt och i allmän
sammankomst den 2 Dec. 1851.
202 (230 pamnteckningar.)
Alla dessa undertecknande medlemmar blefvo häk-
tade; ätskilliga andra, hvilka bade lemnpat sina plat-
ser efter att hafva undertecknat; kunde man icke få
reda på. It Å or de mest kände: berrar de
Tracey, Malleville, de L
ral Rulhicre.
Sedan församlingen voterat detta första dekret, an-3
i
ynt vek gont-