Be Era Den franska natignalförsamlingens sista stunder. Vi-anse oss böra meddela en och annan akt, till fullständigare upplysning åf den sednaste revolutionära tilldragelsen i Frankrike, Då den nyss fullbordade statskuppen säkerligen är långt ifrån att ntgöra slutscenen i den tragikomedi, hvars första akt utfördes i Boulogne och Strasburg, skola. vi för de timande händelserna icke blott söka redogöra genom fullständiga referater, utan äfven genom upptagandet af sådana authentika handlingar, som förtydliga notiserna och bringa ordning och sammanhang i betraktandet af sakernas utveckling. Vi, meddela här nedan tvenne dylika akter. Den första utgör en skrifvelse från en ledamot af den upplösta nationalförsamlingen till Times,. De framlysånde sympathierna för församlingens majoritet stå för författarens egen räkning. Men de fakta, han berättar, tillhöra nutidens historia: : Dä om morgonen den 2 December folkets repre. sentanter vaknade och erforo att nägra af deras embetsbröder blifvit arresterade, skyndade de till nationalförsamlingen. Dörrarne voro besatte med Vincennerjägare — en soldat-kär, nyligen äterkommen frän Afrika och länge vand vid väldet i det Algeriska området, samt nu ytterligare eggad genom en gratifikation af 5 francs, hvilken tilldelades hvarje soldat, som denna dag befann sig i Paris. Likväl framträdde representanterna för att gä in, anförda af deras vice-president hr Daru. Denna blef väldsamt slagen af soldaterna, och de representanter som ätföljde honom tillbakadrefvos med gevärskolfven. Tre af dem, hrr Falhoaet, Etienne och Duparc, blefvo lätt särade; nägra andra fingo sina kläder genomborrade: Sädan var början. i Drifna från nationalförsamlingens dörrar, begäfvo de deputerade sig till det 10:de arrondissementets mär. De hade redan hunnit församla sig der till ett antal af 300, då trupper anlände, sperrade ingängarne och hindrade en stor mängd af representanterna att ingå i salen, ehuru ingen då nekades att derifrän utgå. Hvilka voro då dessa deputerade, som hade samlats i det 10:de arrondissementets märi, och hvad gjorde de der? Hvarje politisk fårg var i denna improviserade sammankomst representerad, men aderton af. dess medlemmar: tillhörde de olika konservativa partier, hvilka hade utgjort majoriteten. Denna församling. var anförd af 2:ne dess vice presidenter, hrr Vitet ochBenoist TAzy. Hr Daru var arresterad i sitt hem; den fjerde vice-presidenten, den utmärkte general Bedeau, hade blifvit sj i sin säng och som en 1ötvare belagd med handklofvar. Hvad presidenten Dupin angick, förundrade icke hans frånvaro nägon, emedan hans feghet var känd. . Församlingen var dessutom ätföljd af dess sekreterare, dess huissierer och dess snaboskrifvare, hvilka -skola ät efterverlden förvara protokollerna från denna sista och minnesvärda :ammankomst. Sålunda sammansatt; begynte församlingen nied att votera ett dekret af följande innehåll: I följe af grundlagens 68:de artikel, så lydande: Republikens president, ministrarne, utöfvarne och innehafvarne af offentlig makt äro, hvar och en i hvad på honom ankommer, ansvarig för allå styrelsens och förvaltningens handlingar; — en handling, genom hvilken: presidenten upplöser nationalförsamlingen, uppskjuter dess sammankomster, lägger hinder i vägen för atöfvandet af-dess makt, är Högförräderi; t ; Genom. denna handling är presidenten dessutom beröfvad all makt, -medborgarne äro pligtige att vidblifya sin,lydnad, men den utöfvande makten öfvergär med full rätt till natiopalförsamlingen, högsta domstolens ledamöter skola genast sammanträda vid straft af afsättning, de skola sammankalla juryn till det ställe der valen skola försiggä till dom öfver presidenten och hans medbrottslige, de skola ock utvälja de magistratspersonr, som skola ,öfvertaga ministrarnes platser ; Och dä nationalförsamlingen ser sig genom väld hindrad från utöfrandet af: sinvmakt, beslutar den följande, nemligen: Louis Napoleon Bonaparte är beröfvad all makt säsom republikens president. Folket är skyldigt att vidblifva sin lydnad; den utöfvande makien har med full rätt öfvergätt till nationalförsamlingen. Högsta domstolen är pligtig att genast sammanträda till doms öfver presidenten och hans medbrottslige. Följaktligen äro alla tjenstemän och innehafvare af offentlig makt skyldige att åtlyda hvarje handling, som utfärdas i nationalförsamlingens nämn, vid äfventyr att i önpat fall straffas säsom högförrädare. Gifvet och undertecknadt enhälligt och i allmän sammankomst den 2 Dec. 1851. 202 (230 pamnteckningar.) Alla dessa undertecknande medlemmar blefvo häktade; ätskilliga andra, hvilka bade lemnpat sina platser efter att hafva undertecknat; kunde man icke få reda på. It Å or de mest kände: berrar de Tracey, Malleville, de L ral Rulhicre. Sedan församlingen voterat detta första dekret, an-3 i ynt vek gont