yckades, utan att föreståndarne för Jupiter Ammons tempel, dit han sednast vände sig, ill och med skickade sändebud till Sparta för tt anklaga honom för det han försökt genom nutor förleda presterna, hvarföre äfven den illämnade statskuppen uteblef. Det var hedendomens prester, som så handlade. När en karrikatur af Napoleon i våra dagar yenom mened, stöld och mord söndersliter sitt fäderneslands författning och krossar dess frihet, utan någon annan bevekelsegrund, än för att befästa sin egen upphöjelse, men beledsagar sitt dåd med några salvelsefulla fraser af ett fräckt skrymteri, då skyndar påfven att tvätta honom ren från all skuld, och biskopar och prester läsa välsignelsen öfver högförrädaren och mana folket att hylla honom såsom en frälsare. Det är i vår tid, i midten af det nittonde århundradet, ett sig så kallande kristeligt presterskap, ja den allena saliggörande kyrkans, som så handlar. Må man icke. prisa mensklighetens sedanl! tvåtusen år vunna framsteg och åtnöja sig med att konservera det bestående! 0 Vi hafva i en serskild artiker hör ofvan framställt vår tanka. om den moraliska halten af Louis Napoleons: -statsstreck. i Frankrike; innan jubilerandet i vissa kretsar härstädes hinner blifva alltför stort i anledning af den betydliga majoritet, som denne usurpator vid den så kallade fria omröstningen den 20 och 21 December erhållit, och innan man gör sig ailtför; mycket besvär med reflexioner öfver fransyska folkets strötthet vid den parlamentariska styrelsens med flera förnumstiga saker, som nu från vissa håll ieke lära uteblifva, anse vi ett något närmare skärskådande af äfven denna omröstning från statistisk synpinkt vara både nödigt och nyttigt. Vore nemligenförhållandet sådant, att pluraliteten af fransmännen, sedan de i fyra år varit i åtnjutande af folksuveränitetens utöfvande genom :en nationalförsamling, i sjelfva verket skulle vara, såsom det från den reaktionära sidan påstås, så likgiltig för, eller mätt på, utöfningen af denna rättighet, att de af fri vilja vore färdiga att gifva alla sina medborgerliga rättigheter till pris åt en person med en moraliska halt, som denne Louis Napoleon — då skulle man visserligen begynna förtvifla om möjligheten af rättsgruudsatsernas och frihetens slutliga seger, äfven ibland ett folk, som likväl under de sista 60 åren med hängifvenhet offrat mera för deras skull, än någon annan nation på jorden. Förhållandet gestaltar sig likväl något annorlunda, om man. betraktar omständigheterna vid valet närmare. Enligt underrättelserna med förra posten voro i Paris inskrifna 290,000 valmän, af hvilka 284, 000sägasröstat, samtbland dem 194.000 för och 90,000 emot C. Napoleon. För det första måste det uppgifna nummertalet af de inskrifna valmännen, 284,000, väcka den allraatörsta förvåning. Man vet nemligen, att Paris och dess förstäder ej har fullt 900.000 invånare,. när militären ej inräknas. Hälften häraf är qvinnor; af den andra hälften 450,000 kan väl åter fullt ut en hälft antagas bestå dels af barn och ynglingar under 21 år, dels af icke politiskt berättigade, såsom personer fällda för någon förbrytelse, vagabonder, fattiga som hafva allmänt understöd, skröpliga gubbar eller sjuklingar, som ej kunna lemna sina rum, Ö. 8. Vv. Efter denna räkningj skulle således återstå 225,000, som kunna 1egitimera sig, hvaruti då likväl måste inberäknas hvarenda enskild tjenare, hvarenda arbetare, huru angelägna sysselsättningar sådana än måtte hafva haft i annan väg, och hvarenda borgare i hela Paris; och ändå felas 50,000. för att hinna till den uppgifna siffran.t Men härtill kommer nu vidare, att enhvar, för att blifva inregistrerad, borde legitimera sig i märiet genom bevis på sin älder och bostad. Häraf är klart, att uti siffran 290,000 inskrifnas ligger någonting högst förunderligt; och efter all anledning utgör denna siffra, likasom mycket annat, en väsendtlig del af sjelfva statskuppen, eller innesluter åtminston en gåta, som framtiden nog lärer upplysa. Ty man begriper lätt, att det icke ens varit en fysisk möjlighet, att hvarenda valberättigad person i hela Paris kunnat presentera och legitimera sig såsom valman, äfven om det ej af andra skäl vore gifvet, att en stor mängd uteblifvit. Är det tänkbart — vi fråga hvar och en — att icke i en så stor hufvudstad som Paris, under de omständigheter som förefallit, åtminstone hvar tionde valman dels varit förhindrad, dels af föresats underlåtit att deltaga i omröstningen. Detta gör ett antal af ormikring 29.000, hvilket först kulle afgå från den uppaa summan af dem som röstat ja. andra sidan deremot kan man vara fullt öfvertygad, att antalet af dem, som röstat nej, 50.000 icke blifvit för högt upptaget. Vidare får märkas, att icke på något ställe i landet ett så stort antal personer, antingen i egenskap af tjenstemän eller af andra skäl står i mer eller mindre omedelbart beroende af makten, som i Paris, och det torde ingalunda vara för högt tilltaget om man uppskattar dessas antal till 50,000. Sammanräknas alla dessa förhållanden och derbredvid ställes det factum, att 90.000 af hufvudstadens invånare ändock voterat nej; lägger man härtill, att detta skett under det icke ett ord vid hårdt ansvar fått skrifvas, tryckas eller talas emot bifall til presidentens antagande, men att deremot alla regeringens tidningar sent och bittida användt alla möjliga förespeglingar för att tillvägabringa ett bifall, att detta skett dels under ett system af skrämsel, polisspioneri och arresteringar, för hvilka ingen ansett sig säker, och dels under utbredande af lögnaktiga öfverdrifter om karakteren af motståndet i departementerna, såsom om detsamma egentligen hade haft plundring, rcordbrand m. m. till föremål (bland annat föregafs t. ex. att bönderna i hopar af flere t MN me Et VU PT OCD tå (D bt CN KE