yckades, utan att föreståndarne för Jupiter
Ammons tempel, dit han sednast vände sig,
ill och med skickade sändebud till Sparta för
tt anklaga honom för det han försökt genom
nutor förleda presterna, hvarföre äfven den
illämnade statskuppen uteblef. Det var he-
dendomens prester, som så handlade.
När en karrikatur af Napoleon i våra dagar
yenom mened, stöld och mord söndersliter
sitt fäderneslands författning och krossar dess
frihet, utan någon annan bevekelsegrund, än
för att befästa sin egen upphöjelse, men be-
ledsagar sitt dåd med några salvelsefulla fra-
ser af ett fräckt skrymteri, då skyndar påfven
att tvätta honom ren från all skuld, och bi-
skopar och prester läsa välsignelsen öfver hög-
förrädaren och mana folket att hylla honom
såsom en frälsare. Det är i vår tid, i midten
af det nittonde århundradet, ett sig så kal-
lande kristeligt presterskap, ja den allena sa-
liggörande kyrkans, som så handlar.
Må man icke. prisa mensklighetens sedanl!
tvåtusen år vunna framsteg och åtnöja sig
med att konservera det bestående!
0 Vi hafva i en serskild artiker hör ofvan
framställt vår tanka. om den moraliska halten
af Louis Napoleons: -statsstreck. i Frankrike;
innan jubilerandet i vissa kretsar härstädes
hinner blifva alltför stort i anledning af den
betydliga majoritet, som denne usurpator vid
den så kallade fria omröstningen den 20 och
21 December erhållit, och innan man gör sig
ailtför; mycket besvär med reflexioner öfver
fransyska folkets strötthet vid den parlamenta-
riska styrelsens med flera förnumstiga saker,
som nu från vissa håll ieke lära uteblifva,
anse vi ett något närmare skärskådande af
äfven denna omröstning från statistisk syn-
pinkt vara både nödigt och nyttigt. Vore
nemligen- förhållandet sådant, att pluraliteten
af fransmännen, sedan de i fyra år varit i åt-
njutande af folksuveränitetens utöfvande ge-
nom :en nationalförsamling, i sjelfva verket
skulle vara, såsom det från den reaktionära
sidan påstås, så likgiltig för, eller mätt på,
utöfningen af denna rättighet, att de af fri
vilja vore färdiga att gifva alla sina medbor-
gerliga rättigheter till pris åt en person med
en moraliska halt, som denne Louis Napo-
leon — då skulle man visserligen begynna
förtvifla om möjligheten af rättsgruudsatsernas
och frihetens slutliga seger, äfven ibland ett
folk, som likväl under de sista 60 åren med
hängifvenhet offrat mera för deras skull, än
någon annan nation på jorden. Förhållandet
gestaltar sig likväl något annorlunda, om man.
betraktar omständigheterna vid valet närmare.
Enligt underrättelserna med förra posten voro
i Paris inskrifna 290,000 valmän, af hvilka
284, 000sägasröstat, samtbland dem 194.000 för
och 90,000 emot C. Napoleon. För det för-
sta måste det uppgifna nummertalet af de in-
skrifna valmännen, 284,000, väcka den allra-
atörsta förvåning. Man vet nemligen, att Pa-
ris och dess förstäder ej har fullt 900.000
invånare,. när militären ej inräknas. Hälften
häraf är qvinnor; af den andra hälften 450,000
kan väl åter fullt ut en hälft antagas bestå
dels af barn och ynglingar under 21 år, dels
af icke politiskt berättigade, såsom personer
fällda för någon förbrytelse, vagabonder, fat-
tiga som hafva allmänt understöd, skröpliga
gubbar eller sjuklingar, som ej kunna lemna
sina rum, Ö. 8. Vv. Efter denna räkningj
skulle således återstå 225,000, som kunna 1e-
gitimera sig, hvaruti då likväl måste inberäk-
nas hvarenda enskild tjenare, hvarenda arbe-
tare, huru angelägna sysselsättningar sådana
än måtte hafva haft i annan väg, och hvar-
enda borgare i hela Paris; och ändå felas
50,000. för att hinna till den uppgifna siffran.t
Men härtill kommer nu vidare, att enhvar, för
att blifva inregistrerad, borde legitimera sig
i märiet genom bevis på sin älder och bostad.
Häraf är klart, att uti siffran 290,000 in-
skrifnas ligger någonting högst förunderligt;
och efter all anledning utgör denna siffra,
likasom mycket annat, en väsendtlig del af
sjelfva statskuppen, eller innesluter åtminston
en gåta, som framtiden nog lärer upplysa.
Ty man begriper lätt, att det icke ens varit
en fysisk möjlighet, att hvarenda valberättigad
person i hela Paris kunnat presentera och le-
gitimera sig såsom valman, äfven om det ej
af andra skäl vore gifvet, att en stor mängd
uteblifvit.
Är det tänkbart — vi fråga hvar och en —
att icke i en så stor hufvudstad som Paris,
under de omständigheter som förefallit, åtmin-
stone hvar tionde valman dels varit förhin-
drad, dels af föresats underlåtit att deltaga i
omröstningen. Detta gör ett antal af ormikring
29.000, hvilket först kulle afgå från den upp-
aa summan af dem som röstat ja. an-
dra sidan deremot kan man vara fullt öfver-
tygad, att antalet af dem, som röstat nej,
50.000 icke blifvit för högt upptaget. Vidare
får märkas, att icke på något ställe i landet
ett så stort antal personer, antingen i egen-
skap af tjenstemän eller af andra skäl står i
mer eller mindre omedelbart beroende af mak-
ten, som i Paris, och det torde ingalunda vara
för högt tilltaget om man uppskattar dessas
antal till 50,000.
Sammanräknas alla dessa förhållanden och
derbredvid ställes det factum, att 90.000 af
hufvudstadens invånare ändock voterat nej;
lägger man härtill, att detta skett under det
icke ett ord vid hårdt ansvar fått skrifvas,
tryckas eller talas emot bifall til presidentens
antagande, men att deremot alla regeringens
tidningar sent och bittida användt alla möjliga
förespeglingar för att tillvägabringa ett bifall,
att detta skett dels under ett system af skräm-
sel, polisspioneri och arresteringar, för hvilka
ingen ansett sig säker, och dels under utbre-
dande af lögnaktiga öfverdrifter om karakteren
af motståndet i departementerna, såsom om
detsamma egentligen hade haft plundring,
rcordbrand m. m. till föremål (bland annat
föregafs t. ex. att bönderna i hopar af flere
t
MN me Et VU PT OCD tå (D bt CN KE