Louis Bonapartes socialism. — jtkr
Under denna titel meddelar Berlinerbladet d6
National-Zeitung nedanstående artikel, somj.
för sitt träffande innehåll säkerligen skall lä-
sas med intresse:
Då vi erforo de åtgärder, hvarmed Bona-
parte vill realisera de förlidet år uti veckotid-?!
ningen Napoleon uttalade idcerna och pu- 5
rificera Frankrikes, kommo vi att tänka på
vissa experimenter, som af naturforskare blif- st
vit utförde med djur. På grodor och andrajT?
amfibier, samt, om vi minnas rätt, äfven på tt
kattor, har man opererat hjernan ur hufvudet.
Dessa djur hafva då lefvat veckor och måna-
der efter operationen, försett sig med födajt?
och förmått smälta densamma; men alla funk- kl
tiomer och förmögenheter, som stå öfver de8
lägsta trappstegen af det djuriska lifvet, voro
försvunna. Experimentets offer öppnade ickel
mera ögonen och hade antingen helt och hål-
let upphört att röra sig, eller ock skedde det
såsom i ett tillstånd af druckenhet; deras sin-
nen voro liksom siutna; de åtskiljde sig från!!
vexterna endast genom sina konvulsiviska rö-
relser.
Det är samma experiment som Louis Na-
poleon nu företager med franska folket. Han!3
opererar bort Frankrikes hjerna och hjerta. t
Han vill förvandla den lefvande organism. (
som vi kaila folk, till en Vaucansonsk anka.j
Allt hvad snile, talang, karakter och veten- k
skap heter har helt säkert, med få undantag. ?
i den sista generationens politiska strid blif- E
vit inveckladt i något hemligt sällskap, och en )
hvar, som hört till ett hemligt sällskap, skall, Y
om det behagar hr Bonaparte, blifva landsför-
vist till Cayennes träsktrakter eller Algeriens
brännande hedar. Pressen är strypt; endast
Elystes lejda skribenter få tala till folket!
Under de tyska konservatives bifall försökerlr
Louis Napoleon bokstafligen det system, soml dj
de vansinnigaste bland de franska socialisterna F
uttänkt, och med hvars skräckbild ordnings-lx
partiet så länge fört de goda borgarne i led-lu
and och hvarmed han sjelf, ännu under detli;
han planlade sitt statsstreck, uppskrämde me-t
delklassen — han försöker bilda ett nytt sam-IN
hälle! Men detta samhälle är icke uppförd!l,
på den grund, hvarpå, äfven efter vår öfver-s
tygelse, en gång nya, lyckligare samfunds- 3
förhållanden skola uppstå, nemligen lika rät:l.
för alla, utan på lika slafveri för alla; ocbli
det är ämnadt att utvecklas, icke genom del.
gagnande intressenas samverkan, utan förme- I I
-
4
!
I
f
-—
sv
-
3 Oo
0
delst en rysk despotism; icke inora loppet al
en menniskoålder, utan under en enda natt;
icke genom själens och bhjertats högsta ut-
veckling, utan genom den yttersta grad af
dumhet och förslappning; icke i skön huma-
nitet, utan i blodig terrorism.
Men Louis Bonaparte bortskär icke blottl:
Frankrikes hjerna och bjerta, utan vill äfvenli
sätta sig sjelf i deras ställe. JIan skall fram-.
deles tänka och känna för Frankrike, hurul.
ringa förmåga han än må ega för ett sådant
värf! -
Om planen lyckas, då har :Constitutionnel-
rätt uti att förklara den sociala frågan löst,
eller åtminstone undanröjd. Buskmännen, Pa-
puas och Peschereerna känna icke den so-
ciala frågan; oxar och får känna den icke
heller. De känna den endast stundom — när
de qväljas af hunger. Den sociala frågan är
uppvext tillsamman med den månghundraåriga
civilisationen, med individens befrielse. Om
det lyckas Louis Bonaparte att föra Frankrike
500 år tillbaka, då skall säkert ingen syssel-
sätta sig med den sociala frågan!
Man kan icke neka vansinnet en viss stor-
artad natur. Men vi behöfva icke uppsöka
metafysiska bevis för att lägga detsamma i
dagen. Om ej förr, skall detsamma på gan-
ska prosaiskt sätt komma på skam — ge-
nom bankrutt!
Antingen måste herr Bonaparte utbyta jac-
quardmachinen mot Jirgens spinnrock, kro-
nometern mot Peter Heles niirnbergska ägg.
ångmaschinen mot hästkraften, samt telegra-
fen mot den gamla riksposten — och då
skulle nationalvälståndet snart blifva en myth
från förflutna tider — eller ock vill han, hvil-
ket synes vara hans afsigt, uppdrifva produk-
tionen till det yttersta, och sedan skall han
äfven nödgas. fördraga vetenskaperna, som
räcka handen åt produktionen och utan hvil-
kas sorgfälliga, oaflåtliga vårdande, ett folk
snart sjunker nedom gradmätaren för civilise-
rade nationer.
De engelska arrendatorerna, säger man, för-
stå konsten att dana djur i öfverensstämmelse
med det bruk man vill göra af dem, t. ex.
med spensliga lemmar om de skola begagnas
som springare, samt med kraftfulla bringor
om man ämnar dem till dragare; de förstå,
allt efter slagtarens önskan, förskaffa slagtbo-
skapen feta lår, eller feta njurar. Att i med-
let af nittonde århundradet uppfostra ett helt
folk med godtycklig ensidighet, till stora tän-
kare uti naturvetenskaperna och stora dum-
hufvuden i politiken; att placera allt fett kring
förvärfningsorganerna, men deremot låta sin-
nena för alla ädlare egenskaper förtorka: det
är ett konststycke, som kan misslyckas för
bättre hufvuden. Furst Metternich föreställde
sig att han lyckats lösa detta experiment, och
— många trodde det med honom. En vacker
vårmorgon skingrade dock detta sjelfbedrä-
eri.
Eller vill Louis Bomtaparte måhända vara
hela Frankrikes enda matematiker, naturfor-
skare, nationalekonom?
Vi kunna icke dölja, att L. Napoleon, ian-
seende till de oerhörda mekaniska krafter,
som den franska centralisationen erbjuder ho-
nom, tyvärr kan alltför länge fortsätta sina
experimenter och bringa outsägligt mycket
elände öfver Frankrike, och att, för hela kon-