Louis Bonapartes socialism. — jtkr Under denna titel meddelar Berlinerbladet d6 National-Zeitung nedanstående artikel, somj. för sitt träffande innehåll säkerligen skall läsas med intresse: Då vi erforo de åtgärder, hvarmed Bonaparte vill realisera de förlidet år uti veckotid-?! ningen Napoleon uttalade idcerna och pu5 rificera Frankrikes, kommo vi att tänka på vissa experimenter, som af naturforskare blifst vit utförde med djur. På grodor och andrajT? amfibier, samt, om vi minnas rätt, äfven på tt kattor, har man opererat hjernan ur hufvudet. Dessa djur hafva då lefvat veckor och månader efter operationen, försett sig med födajt? och förmått smälta densamma; men alla funkkl tiomer och förmögenheter, som stå öfver de8 lägsta trappstegen af det djuriska lifvet, voro försvunna. Experimentets offer öppnade ickel mera ögonen och hade antingen helt och hållet upphört att röra sig, eller ock skedde det såsom i ett tillstånd af druckenhet; deras sinnen voro liksom siutna; de åtskiljde sig från!! vexterna endast genom sina konvulsiviska rörelser. Det är samma experiment som Louis Napoleon nu företager med franska folket. Han!3 opererar bort Frankrikes hjerna och hjerta. t Han vill förvandla den lefvande organism. ( som vi kaila folk, till en Vaucansonsk anka.j Allt hvad snile, talang, karakter och vetenk skap heter har helt säkert, med få undantag. ? i den sista generationens politiska strid blifE vit inveckladt i något hemligt sällskap, och en ) hvar, som hört till ett hemligt sällskap, skall, Y om det behagar hr Bonaparte, blifva landsförvist till Cayennes träsktrakter eller Algeriens brännande hedar. Pressen är strypt; endast Elystes lejda skribenter få tala till folket! Under de tyska konservatives bifall försökerlr Louis Napoleon bokstafligen det system, soml dj de vansinnigaste bland de franska socialisterna F uttänkt, och med hvars skräckbild ordnings-lx partiet så länge fört de goda borgarne i led-lu and och hvarmed han sjelf, ännu under detli; han planlade sitt statsstreck, uppskrämde me-t delklassen — han försöker bilda ett nytt sam-IN hälle! Men detta samhälle är icke uppförd!l, på den grund, hvarpå, äfven efter vår öfver-s tygelse, en gång nya, lyckligare samfunds3 förhållanden skola uppstå, nemligen lika rät:l. för alla, utan på lika slafveri för alla; ocbli det är ämnadt att utvecklas, icke genom del. gagnande intressenas samverkan, utan förmeI I 4 ! I f -— sv 3 Oo 0 delst en rysk despotism; icke inora loppet al en menniskoålder, utan under en enda natt; icke genom själens och bhjertats högsta utveckling, utan genom den yttersta grad af dumhet och förslappning; icke i skön humanitet, utan i blodig terrorism. Men Louis Bonaparte bortskär icke blottl: Frankrikes hjerna och bjerta, utan vill äfvenli sätta sig sjelf i deras ställe. JIan skall fram-. deles tänka och känna för Frankrike, hurul. ringa förmåga han än må ega för ett sådant värf! Om planen lyckas, då har :Constitutionnelrätt uti att förklara den sociala frågan löst, eller åtminstone undanröjd. Buskmännen, Papuas och Peschereerna känna icke den sociala frågan; oxar och får känna den icke heller. De känna den endast stundom — när de qväljas af hunger. Den sociala frågan är uppvext tillsamman med den månghundraåriga civilisationen, med individens befrielse. Om det lyckas Louis Bonaparte att föra Frankrike 500 år tillbaka, då skall säkert ingen sysselsätta sig med den sociala frågan! Man kan icke neka vansinnet en viss storartad natur. Men vi behöfva icke uppsöka metafysiska bevis för att lägga detsamma i dagen. Om ej förr, skall detsamma på ganska prosaiskt sätt komma på skam — genom bankrutt! Antingen måste herr Bonaparte utbyta jacquardmachinen mot Jirgens spinnrock, kronometern mot Peter Heles niirnbergska ägg. ångmaschinen mot hästkraften, samt telegrafen mot den gamla riksposten — och då skulle nationalvälståndet snart blifva en myth från förflutna tider — eller ock vill han, hvilket synes vara hans afsigt, uppdrifva produktionen till det yttersta, och sedan skall han äfven nödgas. fördraga vetenskaperna, som räcka handen åt produktionen och utan hvilkas sorgfälliga, oaflåtliga vårdande, ett folk snart sjunker nedom gradmätaren för civiliserade nationer. De engelska arrendatorerna, säger man, förstå konsten att dana djur i öfverensstämmelse med det bruk man vill göra af dem, t. ex. med spensliga lemmar om de skola begagnas som springare, samt med kraftfulla bringor om man ämnar dem till dragare; de förstå, allt efter slagtarens önskan, förskaffa slagtboskapen feta lår, eller feta njurar. Att i medlet af nittonde århundradet uppfostra ett helt folk med godtycklig ensidighet, till stora tänkare uti naturvetenskaperna och stora dumhufvuden i politiken; att placera allt fett kring förvärfningsorganerna, men deremot låta sinnena för alla ädlare egenskaper förtorka: det är ett konststycke, som kan misslyckas för bättre hufvuden. Furst Metternich föreställde sig att han lyckats lösa detta experiment, och — många trodde det med honom. En vacker vårmorgon skingrade dock detta sjelfbedräeri. Eller vill Louis Bomtaparte måhända vara hela Frankrikes enda matematiker, naturforskare, nationalekonom? Vi kunna icke dölja, att L. Napoleon, ianseende till de oerhörda mekaniska krafter, som den franska centralisationen erbjuder honom, tyvärr kan alltför länge fortsätta sina experimenter och bringa outsägligt mycket elände öfver Frankrike, och att, för hela kon