RK Ra oo AMN OO KE oa 2
komma fram med siådane i ögonen fallande
lögnhistorier, äfven (om man af sin ,rättskaf-
fenshet är oförhindrad att kolportera dem.
Hvarje tänkande fosterlandsvän lärer ej
kunna undgå att finna, att bränvinet är cn af
Sveriges vådligaste ffiender. Men striden mot
denna fiende, den mnå utföras genom bildan-
det af nykterhetsföjreningar eller med andra
lofliga vapen, blir i det stora hela ändamåls-
lös och utan gagn, så länge ekonomiska för-
delar eller okunnighet om sädens fördelakti-
gare användande på annat sätt uppehålla brän-
vingspekulationen i sitt flor.
Flertalet af bränvinsbrännare ega för när-
varande eller tro sig ega ett stort skäl för sitt
yrkes drifvande dentinnan, att större delen af
årets skördade spammål är af beskaffenhet,
att ej med fördel kanna magasineras; och un-
der nuvarande förhållanden blir deraf en fö jd,
att såväl större som mindre jordbrukare upp-
bränna den spanmål, som ej på annat sätt
kan förvandlas i pe:nningar.
Här är således icke af minsta gagn att med
en del tidningar enidast skrika och hojta öf-
ver bränvinsproducemternas landsförderfliga för-
farande, så länge lagen sanktionerar deras rö-
relse såsom loflig; det visserligen högst o-
lyckliga förhållandet kan ej annorlunda än på
ekonomisk väg ned någon synnerlig fram-
ång rubbas, genon att uppvisa fördelar för
fandtmannen af ett annat sätt att fördelaktigt
tillgodogöra hans jords afkastning.
Innan ett mera rationelt landtbruk kan hinna
allmännare införas, och mera vård om ladu-
gårdsskötseln derigeenom vinnas, blir alltid för
större delen af Sweriges nuvarande, hufvud-
sakligen sädesproduicerande, landtmän, då de
ej vilja tillgripa bräänvinspannan, denna fråga
af mycken vigt: hvru skall man säkrast kunna
minska qvantiteten af den mindre magasinbara
spanmålen?
Vi tro knappast, att något kraftigare mede!
för detta ändamål:s vinnande kan uppgifvas,
än ett allmännare införande af finnarnes sätt
att på halmen torka sin spanmål uti ria.
Att man långt för detta insett behofvet af
rior, bevisas bäst deraf, att redan för femton
år sedan en af hr Schmiedte konstruerad, än-
damålsenlig tork-ria blifvit prisbelönt med
5000 rdr, och man kan med trygghet vädja
till de få upplysta jordbrukare, som tillegnat
sig denna vackra uppfinning, om de ej anse
en sådan inrättnimg behöflig, ja oumbärlig,
för ett väl ordnadtt landtbruk, och om ej kost-
naden för dess anhläggning mångdubbelt blif-
vit ersatt under cden tid de begagnat sig a!
densamma.
Men nyssnämnåde ria, så ändamålsenlig der
ock är för en jordlbrukare i större skala, bli
till. följd af sin (dyrhet aldrig användbar fö;
den mindre bemedlade, och kan således svår.
ligen bli nationel. Härtill fordras en inrätt
ning af så ringa kostnad som den finska bond.
rian; och det är sannolikt, att svenska all.
mogen, efter gjord bekantskap med grannar.
nes sätt att torka sin spanmål, gerna skulle
tillegna sig denna för dem vinstgifvande me-
thod.
Såsom skäl emcot anläggande af eldrior hö-
rer man ofta anföjras skogarnes medtagna till-
stånd och deraf tilltagande vedbrist, Dett
inkast är dock af? ingen betydenhet, om mai
derigenom kunde inskränka bränvinsproduk
tionen, som anses i Sverige årligen öda när
en million famnar ved.
Ett annat skäl, som större spanmålsprodu:
center ej sällan anföra, är svårigheten att vid
ett jordbruk af fera hundrade tunnors utsäde
kunna få en ria så konstruerad, att skörden
utan uppehåll under tjenligaste tiden kan fortgå.
Erkännas måste, att detta är en stor svårig-
het; men då fördelen af ritorkad spanmål
allmänhet tyckes vara erkänd af hrr posses
sionater, så är jur ingen ting som hindrar, at
man torkar så mycket som medhinnes, hvar
igenom åtminstome ett säkert utsäde erhålles
Fördelarne för landtmannen af eld-riors be
gagnande äro många. De hufvudsakligast
äro: ett godt och säkert utsäde; — att kunn
med trygghet magasinera spanmål; — Bamt öka
spanmålsvinst vid tröskningen.
Under sommaren 1843, då i allmänhet et
temligen godt begningsväder inträffade, va
hos hr direktör 2. tillfälle att bedöma skillna
den emellan torkid och otorkad spanmåls före
träde såsom utsäde. Flera försök utföllo så
lunda, att då a torkad 90 å 93 4, grodde
så lemnade den otorkade blott 70 å 75. En
dast detta förhållande borde väcka hågen fö
införandet af rior, om ock inga andra förde
lar dermed vore förenade.
Den från Finland årligen till utsäde inför
skrifna spanmålen är väl numera, sedan han
delsförbindelserna med nämnde land år frår
år aftagit, ej till tunntal serdeles stor
men hvarföre kan den ej helt och hållet upp:
höra, då vi inom eget land ega materialet til
samma vara, blott vi vilja begagna finnarne:
sätt att bereda det? Och hvarföre kunna e
de enorma qvantiteter spanmiål, som nu årli.
gen konsumeras för en erkändt skadlig öfver.
flödsartikel, göras dugliga till en för lande
vinstgifvando exportvara?
Mängen torde anmärka, att en sak, s
gammal och redan så länge -känd, som de:
LM BS I FA a 1 Kr a