Engelsk korrespondens från Paris.
(Slut från gärdagsbl.)
Tredje dagen var verkligen en fasans dag.
Allt är förändradt: äfven Rue Rivoli har mi-
stat något af sin lättsinnighet. Man kan nu gå
hvar som helst utan att möta en enda glad
uppsyn. Boulevarderna erbjuda en högst ömk-
Jig anblick; på Rue Richelieu finnes knappast
ett enda fönster, hvars rutor ej blifvit af mu-
skötkulor förvandlade till ett slags såll; emel-
lanåt röjer en krossad mur eller ett vidunder-
ligt hål, ofta af sällsamt noggrann rundning,
att kanonkulor der -ilat fram. Gatorna intagas
af kyrassiersqvadroner, gom göra front emot
trottoirerna, med pistolerna riktade åt fotgän-
garne, hvilka smyga sig fram långsåt väggarne,
så stumma, att deSknappast våga andas. Om
några yttranden, vare sig för eller mot Na-
poleon, kan icke under dylika omständigheter
vara fråga; passagerarne är ej tillåtet att för-
råda något slags mening. Beträffande de sc-
grande trupperna sjelfve, så hafva de icke
något triumferande utseende; alla ffortfara att
se hemska och dystra ut.
Lördagen är inne och Paris lugmt: så har
blifvit förklaradt genom offentliga anslag på
dess gathörn; och i sanning: för: en stad i
belägringstillstånd, der invånarne i vissa trak-
ter icke få stänga sina portar för soldatho-
parne på gatan — der karabinierer slagit lä-
ger på flera häll, — der skarpskyttir med spe-
jande blickar och laddade studsare tåga fram .
och åter i hemlighetsfulla ärenden, — i en
stad med kulrefflade bodskvltar, splittrade pi-
lastrar och stympade byggnadsornamenter —
med lik och döende om hvarandra — med
krossade fönsterrutor — att ej nämna kros-
sade hjertan — för en stad i sådamt skick är
Paris verkligen ganska lugnt; gatuänslagen
äro bokstafligen sanna. Om de äro sanna i
meningen äfven, blir en fråga för sig. Gåut
på de allmännast besökta torgen och gatorna,
och ni skall åter varseblifva en märkvärdig
förändring sedan gårdagen; allting visar sig
verkligen förvånande stilla 1 jemförelse med
hvad det var då, i
För det första kan man nu gå omkring på
de flesta ställen utan äfventyr att blifva ned-
skjuten, om man tiger. På morgonen, fann
man de strängaste förbud anslagna mot sprid-
ningen af ogrundade rykten; den som nu träf-
far någon på gatan och berättar en nyhet,.
som han icke ögonskenligen kan styrka, ut-
sätter sig i följd af detta förbud för att ome-
delbart bli skjuten utån dom och ransakning.
Skall; förbudet tillämpas. och folket icke är
mindre talträngdt än vanligtvis, så förestå åt-
minstone arresteringar utan ända; kafgerna —)
det kan man taga för gifyet — äro i dag öf-
verfyllda med spioner.
På :Montmartres kyrkogård såg jag nyss 39
lik utlagda under en halmmatta, i ändamål
att kunna igenkännas af vänner och fränder;
36 voro ganska välklädda, med sina ur, guld-
kedjor, bref och papper lagda bredvid sig,
allt vittnande om att det varit välmående folk,
sannolikt öfverraskade af döden under det de
på gatan gingo i sina enskilda ärenden. En-
samt den 37:de var en ouvrier, i blus; den
38:de var en bäjersk qvastmånglerska, igen-
känlig genom sin drägt och sin vara.
En stor mängd lik äro till igenkännelse ut-
lagda i Bazar du Boulevard Bonne Nouvelle.
Jag har gjort en utvandring från Barricre!
de V!Etoile till Barrigre du Tröne vid slutet
af Faubourg S:t Antoine och till Boulevard:
Bonne Nouvelle; längre fick man ej fram-
tränga. Skaror af nyfikna, i vagn och till
fots, trängdes här om att granska spåren af
förödelsen på de vackra byggnaderna i dessa
trakter. Det tycks att man velat injaga skräck
hos de rika, som gynna legitimistiska syften;
de praktfuilaste bland de moderna bonings-
husen-i Paris tillhöra denna klass och ligga
just vid Boulevard Poisonniere och Boulevard
Bonne Nouvelle. Hvarje här belägen bygg-
nad, som prålade med utsökta arkitektoniska
prydnader, med pelare och granna fönster-
karnisser af marmor, bär oräkneligi märken
efter kulor. Vid ingången till Faubourg S:t
Antoine sågos spår efter en barrikad; två an-
dra dylika qvarlefvor visa sig på Rue Cha-
ronne och längre fram, men anmärkningsvärdt
är det oskadade tillståndet hos husen derstä-
des, hvarest likväl en långt häftigare sam-
mandrabbning synes hafva bordt äga rum, än
utanför de rika invånarnes hus vid de två
sistnämnde boulevarderna. Frånvaron af stri-
dens minnesmärken i barrikadernas grannskap
tycks alltså röja, att dessa barrikader icke
blifvit försvarade med någon ifver, elier att
de kanske aldrig blifvit uppresta i afsigt att
försvaras, utan blott att eröfras. Arbetsklas-
serna i dessa trakter såg man äfven qvar vid
sitt arbete, -både före, under och efter gatu-
striderna.
När jag återvände långsåt boulevarderna såg
jag äfven här arbetsfolk i full och ifrig verk-
samhet; men det var för att utplåna spåren
efter förödelsen. En ofantlig skara glasmä-
stare, murare och väggmålare täflade med
hvarandra i att insätta nya rutor i stället för
de sönderskjutna, att plåstra igen kulhål med
gips och förse husen med ny rappning och
anstrykning
Jag begagnar den förödelsens tystnad, som
för ögonblicket hvilar öfver Paris, för att till-
ligga några anmärkningar om statskuppen i
det hela.
Jag kan icke förena mig med dem som an-
tingen beundra skickligheten, prisa djerfheten
eller medgifva nödvändigheten af Ludvig Na-
poieons tilltag, eller vänta en lycklig utgång
derpå till slut. Jag har efter sorgfällig gransk-
ning af alla omständigheter kommit till den
öfvertygelsen, att ibland alla de missdåd hi-
storien har att berätta efter fräcka nidingar,
kan hon icke framvisa någon mer oblyg kränk
ning af ett högt och heligt förtroende, en mera
trolös mened, ett mera lågt anslag emot ett!
folks frihet, än statsstrecket af den 2 Decem-
ber 1831. Detta är icke svårt att ådagalägga
äfven sedan man utan förbehåll uppräknat
allt hvad som blifvit anfördt till hans urskul-
dande.