Engelsk korrespondens från Paris. (Slut från gärdagsbl.) Tredje dagen var verkligen en fasans dag. Allt är förändradt: äfven Rue Rivoli har mistat något af sin lättsinnighet. Man kan nu gå hvar som helst utan att möta en enda glad uppsyn. Boulevarderna erbjuda en högst ömkJig anblick; på Rue Richelieu finnes knappast ett enda fönster, hvars rutor ej blifvit af muskötkulor förvandlade till ett slags såll; emellanåt röjer en krossad mur eller ett vidunderligt hål, ofta af sällsamt noggrann rundning, att kanonkulor der -ilat fram. Gatorna intagas af kyrassiersqvadroner, gom göra front emot trottoirerna, med pistolerna riktade åt fotgängarne, hvilka smyga sig fram långsåt väggarne, så stumma, att deSknappast våga andas. Om några yttranden, vare sig för eller mot Napoleon, kan icke under dylika omständigheter vara fråga; passagerarne är ej tillåtet att förråda något slags mening. Beträffande de scgrande trupperna sjelfve, så hafva de icke något triumferande utseende; alla ffortfara att se hemska och dystra ut. Lördagen är inne och Paris lugmt: så har blifvit förklaradt genom offentliga anslag på dess gathörn; och i sanning: för: en stad i belägringstillstånd, der invånarne i vissa trakter icke få stänga sina portar för soldathoparne på gatan — der karabinierer slagit läger på flera häll, — der skarpskyttir med spejande blickar och laddade studsare tåga fram . och åter i hemlighetsfulla ärenden, — i en stad med kulrefflade bodskvltar, splittrade pilastrar och stympade byggnadsornamenter — med lik och döende om hvarandra — med krossade fönsterrutor — att ej nämna krossade hjertan — för en stad i sådamt skick är Paris verkligen ganska lugnt; gatuänslagen äro bokstafligen sanna. Om de äro sanna i meningen äfven, blir en fråga för sig. Gåut på de allmännast besökta torgen och gatorna, och ni skall åter varseblifva en märkvärdig förändring sedan gårdagen; allting visar sig verkligen förvånande stilla 1 jemförelse med hvad det var då, i För det första kan man nu gå omkring på de flesta ställen utan äfventyr att blifva nedskjuten, om man tiger. På morgonen, fann man de strängaste förbud anslagna mot spridningen af ogrundade rykten; den som nu träffar någon på gatan och berättar en nyhet,. som han icke ögonskenligen kan styrka, utsätter sig i följd af detta förbud för att omedelbart bli skjuten utån dom och ransakning. Skall; förbudet tillämpas. och folket icke är mindre talträngdt än vanligtvis, så förestå åtminstone arresteringar utan ända; kafgerna —) det kan man taga för gifyet — äro i dag öfverfyllda med spioner. På :Montmartres kyrkogård såg jag nyss 39 lik utlagda under en halmmatta, i ändamål att kunna igenkännas af vänner och fränder; 36 voro ganska välklädda, med sina ur, guldkedjor, bref och papper lagda bredvid sig, allt vittnande om att det varit välmående folk, sannolikt öfverraskade af döden under det de på gatan gingo i sina enskilda ärenden. Ensamt den 37:de var en ouvrier, i blus; den 38:de var en bäjersk qvastmånglerska, igenkänlig genom sin drägt och sin vara. En stor mängd lik äro till igenkännelse utlagda i Bazar du Boulevard Bonne Nouvelle. Jag har gjort en utvandring från Barricre! de V!Etoile till Barrigre du Tröne vid slutet af Faubourg S:t Antoine och till Boulevard: Bonne Nouvelle; längre fick man ej framtränga. Skaror af nyfikna, i vagn och till fots, trängdes här om att granska spåren af förödelsen på de vackra byggnaderna i dessa trakter. Det tycks att man velat injaga skräck hos de rika, som gynna legitimistiska syften; de praktfuilaste bland de moderna boningshusen-i Paris tillhöra denna klass och ligga just vid Boulevard Poisonniere och Boulevard Bonne Nouvelle. Hvarje här belägen byggnad, som prålade med utsökta arkitektoniska prydnader, med pelare och granna fönsterkarnisser af marmor, bär oräkneligi märken efter kulor. Vid ingången till Faubourg S:t Antoine sågos spår efter en barrikad; två andra dylika qvarlefvor visa sig på Rue Charonne och längre fram, men anmärkningsvärdt är det oskadade tillståndet hos husen derstädes, hvarest likväl en långt häftigare sammandrabbning synes hafva bordt äga rum, än utanför de rika invånarnes hus vid de två sistnämnde boulevarderna. Frånvaron af stridens minnesmärken i barrikadernas grannskap tycks alltså röja, att dessa barrikader icke blifvit försvarade med någon ifver, elier att de kanske aldrig blifvit uppresta i afsigt att försvaras, utan blott att eröfras. Arbetsklasserna i dessa trakter såg man äfven qvar vid sitt arbete, -både före, under och efter gatustriderna. När jag återvände långsåt boulevarderna såg jag äfven här arbetsfolk i full och ifrig verksamhet; men det var för att utplåna spåren efter förödelsen. En ofantlig skara glasmästare, murare och väggmålare täflade med hvarandra i att insätta nya rutor i stället för de sönderskjutna, att plåstra igen kulhål med gips och förse husen med ny rappning och anstrykning Jag begagnar den förödelsens tystnad, som för ögonblicket hvilar öfver Paris, för att tillligga några anmärkningar om statskuppen i det hela. Jag kan icke förena mig med dem som antingen beundra skickligheten, prisa djerfheten eller medgifva nödvändigheten af Ludvig Napoieons tilltag, eller vänta en lycklig utgång derpå till slut. Jag har efter sorgfällig granskning af alla omständigheter kommit till den öfvertygelsen, att ibland alla de missdåd historien har att berätta efter fräcka nidingar, kan hon icke framvisa någon mer oblyg kränk ning af ett högt och heligt förtroende, en mera trolös mened, ett mera lågt anslag emot ett! folks frihet, än statsstrecket af den 2 December 1831. Detta är icke svårt att ådagalägga äfven sedan man utan förbehåll uppräknat allt hvad som blifvit anfördt till hans urskuldande.