Till den välgörande allmänheten. En tafla af nöd, sådan den säkert aldrig förekoramer i värt land, då en mensklig husbonde uppfyller mensklighetens pligter mot sitt tjenstefolk, uppmanar menniskovännen till deltagande och biständ. På torpet Bodal under Gängsätra på Lidingön lefde en stattorpare Fredman med hustru oeh fem barn. Mannen var 43 är, säledes i sin kraftigaste älder. Bäde han, hustrun och trenne af barnen insjuknade i en gastrisk nervfeber. De sjuka skickade bud till sin husbonde, v. v. arrendatorn af Gängsätra för att bedja om läkarebjelp. Denne besökte då Fredman, men förklarade, efter hvad tillförlitlig person för mig Brandelius berättat, att han ansäg sjukdomen böra botas med käppen. Sålunda hotad af sin husbonde, afled statdrängen, eeh läkaren, som först ett par dagar efter dödsfallet erhöll ordres att besöka Bodal, harintygat att den sjuke omkommit af brist på läkarevärd. Den arma enkan med sina fem faderlösa barn, behöfreri sanning barmhertiga menniskors understöd, helst hon ännu, med 2:ne af dem, är sjuk. Den enkla framställningen af de olyckligas belägenhet talar för dem bättre än allt annat. Rörde af medlidande, hafva vi undertecknade åtagit oss att lemna dem det understöd, som ädla oah välgörande medmenniskor finna för godt att meddela, om medlen inlemnas på Aftonbladskontoret vid Mynttorget, der anteekningslista befinnes. Steckbolm d. 20 Dee. 1851. G. H. Mellin, P. Brandelius, Utnämnd Kyrkoherde. Prev. Läkare.