tier. Louis Napoleon Frankrikes herrskare!
Detta var då frukten c., utropar Svenska
Tidningen. Men dess red. har då förbisett,
att vi ännu blott sett katastrofens första akt;
att enligt hvad man hittills vet, har Louis
Napoleon ännu ej lyckats göra sig til herr-
skare vidare, oaktadt hans bemödanden länge
otvetydigt syftat ditåt, än att han upplöst na-
tionalförsamlingen och förklarat den turut på-
bjudna oinsk
ikta varätten böra äterställas
och sya val förrättas, samt att då detta i allt
fall är otagligt, så kan man ännu icke presist
veta hur det slutas.
Då Svenska Tidningen vidare ironiskt talar
om den frihet och det lugn, som allmänna
valrätten tillskyndat Frankrike, och jemväl or-
dar om det pris, för hvilket Ludvig Filip
skulle förjagas, har den tydligen icke ihåg-
kommit, hvad som dock alla äro öfverens
om, att I fall Ludvig Filip och hans mini-
strar icke så envist hade satt sig emot den
ganska moderata begäran, som det demokra-
i partiet gjorde är 1547, att de så kallade
iteterna, d. v. s. personer med vissa å-
galagda egenskaper eller intyg i alseende på
sin intelligens, bade fått inrymmas bland de
valberättigade, utan afseende på förmögenhet,
så hade ganska säkert konungadömet ännu:
stått qvar och den politiska rörelsen en
fängre tid stannat. I alla fall är det väl ine
galunda underligt, om icke hela sambället kan
somma så hastigt i fullkomlig jemnvigt!
vid en så stor förändring, som katastrofen af
1525 innebar; det ör mycket nog, att allä-
rerna inom tre år derefter hade återkommit i
så godt skick, att om republiken och konsti-
tutionen blott fått vara i fred för sina fienders
intriger från flere håll, så hade nu sannolikt
föga spår funnits qvar af stormen.
Det räckte vida längre i Förenta Staterna,
ipuan lugnet återvände efter revolutionen der-
städez, och alla som läst historien veta huru
länge det samhället skakades af striden emel-
lan federalister och unitarier. För öfrigt haf-
ve vi redan långt före detta vid många till-
fillen anmärkt, att det fransyska statsskicket
änru har att dragas med två stora olägenhe-
den ena valsättet medelst den så kallade
n des listes, eller de deputerades utväl-
i le departementsvis med en mängd ledamöter
hvarje lista, hvilket i sjelfva verket gör valen
beroende af de klubbar eller kommittger som
uppställa. kandidaterna, .och förvandlar hvarje
val till ett slags batalj mellan tvenne partier
af bjertaste motsatta politiska firg, då hela
det blifvande systemets kastuning åt den ena
eller andra ytterligbeten kan bero på några få
tusen röster; och det andra den omätliga hä-
ren af lönade tjenstemän jemte den stora ar-
måen, hvilka äro följder af den under kej-
sartiden införda centralisationen. Så länge
dessa brister icke blifvit till det väsendtliga
afhjelpta, skall alltid republiken komma att
dragas med några svårigheter; men å andra
v är det lika säkert, att om ej just dessa
,euheter, hvaraf den ena är ett arf från
varkiens tid, nu bidraga till dess störtande,
somma, de småningom att afskaf
Allt, hvad vi nu anfört utgör emellertid om-
ständigheter, som de, hvilka fördöma tillstån-
det i Frankrike egentligen derföre att det är
republik, och för den våda, som exemplet
derisrån kan medföra för allt slags monarkist
absolutism om republiken får 1 fred stadga
ig, icke gerna vilja höra talas om. De an-
2. då vanligen det lilla konstgreppet, att
framställa de oroligheter, som de fria författ-
ningarnas fiender ästadkomma genom sina
er, gåsom bevis på dessa statsskicks o-
arhet. Så skedde det efter Ferdinand
den sjundes restauration i Spanien, der den
iiberala konstitutionen först krossades med
våld genom utländsk öfvermakt, och dess un-
dergång sedermera af de reaktionära åberopa-
des såsom bevis, att konstitutionen icke dug-
de, icke var nationell, o. s. s. Samma slags
logik ser man öfverallt komma fram i likar-
tade fall, men den börjar nu snart att icke
kunna förvilla någon. Vi medgifva dock med
nöje, att bland dem som begagnat detta ar-
gumentationssätt, har Svenska Tidningen ät-
minstone gjort det med hofsamhet i orden.
I dag innebäller Svenska Tidningen utdrag
ländska artiklar mot Kossuth, hvilka gö
som Sv. T. sjelf säger, att klarligen
igga den märkvärdige mannens sior-
ade byeklerib. Vi medhbiona nu icke någor
re revy af dessa utdrag, men de kuune
ertid citeras såsom 1 sin mån beteck-
e den juste-milieu hos Sv. T., hvaron
Tiden talat.
8
—
— Förläggaren af tidningen Folkets Rös
har nyligen åter förehaft en liten manöver
som kan förtjena att bemärkas såsom bidrag
till historien om den del af pressen som nämnd:
tidning representerar.
I sin harm deröfver att Aftonbladet förs
kom att omtala att afsättningen på Folkröster
under Oktober och November månader betyd.
ligt aftagit, och att sanningen af denna upp
git sedermera styrktes medelst uppgift an
gående bevillningsstimplingsafgiften, äfvenson