tier. Louis Napoleon Frankrikes herrskare! Detta var då frukten c., utropar Svenska Tidningen. Men dess red. har då förbisett, att vi ännu blott sett katastrofens första akt; att enligt hvad man hittills vet, har Louis Napoleon ännu ej lyckats göra sig til herrskare vidare, oaktadt hans bemödanden länge otvetydigt syftat ditåt, än att han upplöst nationalförsamlingen och förklarat den turut påbjudna oinsk ikta varätten böra äterställas och sya val förrättas, samt att då detta i allt fall är otagligt, så kan man ännu icke presist veta hur det slutas. Då Svenska Tidningen vidare ironiskt talar om den frihet och det lugn, som allmänna valrätten tillskyndat Frankrike, och jemväl ordar om det pris, för hvilket Ludvig Filip skulle förjagas, har den tydligen icke ihågkommit, hvad som dock alla äro öfverens om, att I fall Ludvig Filip och hans ministrar icke så envist hade satt sig emot den ganska moderata begäran, som det demokrai partiet gjorde är 1547, att de så kallade iteterna, d. v. s. personer med vissa ågalagda egenskaper eller intyg i alseende på sin intelligens, bade fått inrymmas bland de valberättigade, utan afseende på förmögenhet, så hade ganska säkert konungadömet ännu: stått qvar och den politiska rörelsen en fängre tid stannat. I alla fall är det väl ine galunda underligt, om icke hela sambället kan somma så hastigt i fullkomlig jemnvigt! vid en så stor förändring, som katastrofen af 1525 innebar; det ör mycket nog, att allärerna inom tre år derefter hade återkommit i så godt skick, att om republiken och konstitutionen blott fått vara i fred för sina fienders intriger från flere håll, så hade nu sannolikt föga spår funnits qvar af stormen. Det räckte vida längre i Förenta Staterna, ipuan lugnet återvände efter revolutionen derstädez, och alla som läst historien veta huru länge det samhället skakades af striden emellan federalister och unitarier. För öfrigt hafve vi redan långt före detta vid många tillfillen anmärkt, att det fransyska statsskicket änru har att dragas med två stora olägenheden ena valsättet medelst den så kallade n des listes, eller de deputerades utväli le departementsvis med en mängd ledamöter hvarje lista, hvilket i sjelfva verket gör valen beroende af de klubbar eller kommittger som uppställa. kandidaterna, .och förvandlar hvarje val till ett slags batalj mellan tvenne partier af bjertaste motsatta politiska firg, då hela det blifvande systemets kastuning åt den ena eller andra ytterligbeten kan bero på några få tusen röster; och det andra den omätliga hären af lönade tjenstemän jemte den stora armåen, hvilka äro följder af den under kejsartiden införda centralisationen. Så länge dessa brister icke blifvit till det väsendtliga afhjelpta, skall alltid republiken komma att dragas med några svårigheter; men å andra v är det lika säkert, att om ej just dessa ,euheter, hvaraf den ena är ett arf från varkiens tid, nu bidraga till dess störtande, somma, de småningom att afskaf Allt, hvad vi nu anfört utgör emellertid omständigheter, som de, hvilka fördöma tillståndet i Frankrike egentligen derföre att det är republik, och för den våda, som exemplet derisrån kan medföra för allt slags monarkist absolutism om republiken får 1 fred stadga ig, icke gerna vilja höra talas om. De an2. då vanligen det lilla konstgreppet, att framställa de oroligheter, som de fria författningarnas fiender ästadkomma genom sina er, gåsom bevis på dessa statsskicks oarhet. Så skedde det efter Ferdinand den sjundes restauration i Spanien, der den iiberala konstitutionen först krossades med våld genom utländsk öfvermakt, och dess undergång sedermera af de reaktionära åberopades såsom bevis, att konstitutionen icke dugde, icke var nationell, o. s. s. Samma slags logik ser man öfverallt komma fram i likartade fall, men den börjar nu snart att icke kunna förvilla någon. Vi medgifva dock med nöje, att bland dem som begagnat detta argumentationssätt, har Svenska Tidningen ätminstone gjort det med hofsamhet i orden. I dag innebäller Svenska Tidningen utdrag ländska artiklar mot Kossuth, hvilka gö som Sv. T. sjelf säger, att klarligen igga den märkvärdige mannens siorade byeklerib. Vi medhbiona nu icke någor re revy af dessa utdrag, men de kuune ertid citeras såsom 1 sin mån betecke den juste-milieu hos Sv. T., hvaron Tiden talat. 8 — — Förläggaren af tidningen Folkets Rös har nyligen åter förehaft en liten manöver som kan förtjena att bemärkas såsom bidrag till historien om den del af pressen som nämnd: tidning representerar. I sin harm deröfver att Aftonbladet förs kom att omtala att afsättningen på Folkröster under Oktober och November månader betyd. ligt aftagit, och att sanningen af denna upp git sedermera styrktes medelst uppgift an gående bevillningsstimplingsafgiften, äfvenson