5 AA VN ningen hittills i sina ledande artiklar fört ett humant språk, och sökt undvika utgjutel-, ger af harm och bitterhet, ja till och med? starka uttryck i allmänhet, samt häri skiljt sig från de för det mesta låga och ovärdiga ; organer, som hittills med eller utan mask gått det konservativa partiets ärender och egentl ligen blott sökt verka för deras syftemål genom kalomnier emot hela den demokratiska sidan. ÅA andra sidan undra vi icke heller på, om redaktionen af Svenska Tidningen icke egentligen funnit sig road af, att Afton-. bladet påmint om den nyssnämnda historien, . och vi värdera till och med den pietet, som n kan föranleda Tiden att här uppträda såsom l, sektumdant. . Allt detta är således godt och väl. Men hvad den der förmenta justemilieun beträffar, . eller det konservatift reformerande elemen: tet, som Svenska Tidningen förmenas möjli! gen komma att omfatta, må det benäget ur-: säktas oss, om vi, oaktadt det humana språN ket, tills vidare höra till de tviflandes antal i och anse för en skyldighet att ännu fråga huruvida icke händerna äro Esaus, fastän rösten ! är Jakobs. : Vi medgifve att detta tvifvel kan kallas nåi got oartigt, men vi bekänna oss hafva länge : funderat utan att finna ett mera adeqvat ut; tryck för den tankan, att den Svenska Tidningens, redaktion möjligen icke nu genast : vill framträda så bestämdt och bjerti sin konservatism, som den sedan är ämnad att göra, utan fastmer i begynnelsen först skaffa sig popularitet genom sina hyggligheter, och man vet huru svag den svenska nationen af båda könen är för denna vackra egenskap. Är det åter fråga om, att Aftonbladet skulle begå en orättvisa mot Svenska Tidningen genom sjelfva suppositionen eller farhågan, att densamma verkligen är ämnad att verka för de ultrakonservativa och absolutistiska ideerna (alltid i politisk mening taladt) och emot de demokratiska, så finnes ett ganskalätt medel att i afseende härpå sätta kyrkan midt i byn genom ett rent och klart besvarande afj. några enkla katekesfrågor. . Vi taga oss friheten exempelvis uppgifva, nägra sådane. Har hr öfverste Hazelius så-!, som Svenska Tidningens hufvudredaktör, an. dra politiska äsigter nu, än han hade den) tiden han såsom adjutant skref i Posttidhningen de artiklar, hvilka sedan inställdes i an-,; seende till den impopularitet de genom sin. ultrakonservativa tendens väckte mot regeringen; eller har hr Hazelius såsom hufvudredaktör af den Svenska Tidningen, i någon mån ändrat eller modifierat de kända tänkesätt hvarmed han uppträdt såsom sekreterare . i krigsvetenskapsakademien? Om detta ej är fallet, hvad slags anledning har man då, att den Svenska tidningen i grunden skall komma att förfäkta andra läror än de förutnämnde, serdeles då bladets uppsättning utgått ifrån eller gynnats af just cheferra för riddarhusoch prelatmajoriteterna? Men om de politiska åsigerna icke förändrats, gå de icke då ut på att försvara just: det, som de liberala eiler lemokratiens anhängare anse nödigt att få reformeradt, såsom ett vilkor för samhällets pånyttfödelse; att bibehålla allenastyrandet med ett sken af ansvarighet på papperet, men ingen i verkligheten; att bibehälla klassväldet såsom grund för representation (i dessa båda punkter har Svenska Tidningen ock öppet bekänt sin konservatism); vidare att bibehålla och utvidga den dynastisktbyråkratiskt hierarkiskt militäriska makten till största möjliga styrka å ena sidan, medan den isoleras frän folket å den andra, samt sålunda grunda samhället på dynastiskt välde, hofvets välde, embetsmannavälde, polisvälde, kyrkans välde, soldatvälde, allt beherrskande folket och sugande dess must, i motsats till folkviljans antagande såsom statsskickets basis med representativoch sjelfstyrelse, samfäld valrätt och möjligaste utvidgning af frihetens och idväldets princip i allmänhet såsom motsats till klassväldets. Har icke Svenska Tidningen till och med uttryckligt tillkännagifvit, att den vill söka minska de demokratiska iddernas inflytelse? Huru kan Tiden då med billighet göra Aftonbladet en förebråelse derför att det erinrat om adjutantperioden? En sådan erinran kan väl icke heller i och för sig sjelf sägas innefatta något personligt anfall? Vi anhåa i öfrigt om ursäkt, att vi under de sista dagarna försummat att följa Svenska Tidningens ,ledande artiklar, ehuru flera ibland dem förtjena sådant, men få nu godtgöra detta fel. I går innehöll besagde tidning en sådan ledande artikel om Frankrike, hvilken det lönar mödan att taga i litet närmäre skärskådande. Det hufvudsakliga deraf lyder som följer: Rörande statskuppen i Paris ämna vi icke kanstöpa,. Mera än en gäng har det händt, att ett folk, . upptröttadt af folkförsamlingars inbördes split, af statsmyndigheternas tvister och af partiernas gräl, 1ätit den förstkommande dristige tillrycka sig magten, krossa svaga lagar, omstörta författningar, som voro utan rötter i nationens lynne. Louis Napoleon, Frankrikes herskare! — Detta var då frukten af 1848 ärs ärorika, äfven i värt land med nägra glädjetårar helsade statshvälfning! — frukten af republikanersd. och socialisters förenade ansträngningar! För detta pris skulle Ludvig Filip förjagas och med honom de ståtsmän, som voro den konstitutionela frihetens grundläggare, civilisationens och litteraturens prydnader! Den allmänna valrätten, som bereder ett folk så mycken lycka, den har nu, mer och mindre radikalt, i tre är herrskat i Frankrike. Hvilken frihet har den icke tillskyndat detta land! Och hvilket lugn! Den har beredt ett sädant tillständ af split och oreda, af störda industrieHa förhällanden, af otrefnad och obelätenhet, samt slutligen en sådan djup väda för hela samhällets beständ, genom socialisternes hotande seger, att ett helt folk läter nästan göra med sig hvad som helst, låter magten tagas af hvem som helst, endast förändringen synes lofva detsamma ro. Bekräftar det sig, att de allmänna fonderna, dessa säkra mätare å förtroendet till landets styrelse, icke genom denna statshvälfning faliit mera än 17 procent (såsom bekant är föllo de 50 procent vid Februari revolutionen), så är detta ett märkvärdigt bevis på, att man nästan föredrager den nya, i förening med belägringstillständet införda, diktaturen, frainför det nyss förflutna tillständet. Debra nya diktatur har på samma gäng godtyckligt ärerställt deh obegränsade valrätten, emedan man böppas, att genom de nya valen erhålla ett slags biföll till den bya ordningen. Denna artikel är, i vår tanka, mera hvad man kallar förnumstig, är rosinnig, och! ådaga! 2ger att ga förbisett fler I bhåillauden., Det är ganska savut, att det lera gånger höndt, att nationer, slitna af inbördes anlt anh nartioral Jätit den förstkoowmandie