5 AA VN
ningen hittills i sina ledande artiklar fört
ett humant språk, och sökt undvika utgjutel-,
ger af harm och bitterhet, ja till och med?
starka uttryck i allmänhet, samt häri skiljt
sig från de för det mesta låga och ovärdiga ;
organer, som hittills med eller utan mask
gått det konservativa partiets ärender och egent- l
ligen blott sökt verka för deras syftemål ge-
nom kalomnier emot hela den demokratiska
sidan. ÅA andra sidan undra vi icke heller
på, om redaktionen af Svenska Tidningen
icke egentligen funnit sig road af, att Afton-.
bladet påmint om den nyssnämnda historien, .
och vi värdera till och med den pietet, som n
kan föranleda Tiden att här uppträda såsom l,
sektumdant.
. Allt detta är således godt och väl. Men
hvad den der förmenta justemilieun beträffar, .
eller det konservatift reformerande elemen- :
tet, som Svenska Tidningen förmenas möjli- !
gen komma att omfatta, må det benäget ur-:
säktas oss, om vi, oaktadt det humana språ- N
ket, tills vidare höra till de tviflandes antal i
och anse för en skyldighet att ännu fråga hu-
ruvida icke händerna äro Esaus, fastän rösten !
är Jakobs. :
Vi medgifve att detta tvifvel kan kallas nå- i
got oartigt, men vi bekänna oss hafva länge :
funderat utan att finna ett mera adeqvat ut- ;
tryck för den tankan, att den Svenska Tid-
ningens, redaktion möjligen icke nu genast :
vill framträda så bestämdt och bjerti sin kon-
servatism, som den sedan är ämnad att göra,
utan fastmer i begynnelsen först skaffa sig
popularitet genom sina hyggligheter, och man
vet huru svag den svenska nationen af båda
könen är för denna vackra egenskap.
Är det åter fråga om, att Aftonbladet skulle
begå en orättvisa mot Svenska Tidningen
genom sjelfva suppositionen eller farhågan,
att densamma verkligen är ämnad att verka
för de ultrakonservativa och absolutistiska ide-
erna (alltid i politisk mening taladt) och emot
de demokratiska, så finnes ett ganskalätt me-
del att i afseende härpå sätta kyrkan midt i
byn genom ett rent och klart besvarande afj.
några enkla katekesfrågor. .
Vi taga oss friheten exempelvis uppgifva,
nägra sådane. Har hr öfverste Hazelius så-!,
som Svenska Tidningens hufvudredaktör, an- .
dra politiska äsigter nu, än han hade den)
tiden han såsom adjutant skref i Posttidhnin-
gen de artiklar, hvilka sedan inställdes i an-,;
seende till den impopularitet de genom sin.
ultrakonservativa tendens väckte mot regerin-
gen; eller har hr Hazelius såsom hufvudre-
daktör af den Svenska Tidningen, i någon
mån ändrat eller modifierat de kända tänke-
sätt hvarmed han uppträdt såsom sekreterare .
i krigsvetenskapsakademien? Om detta ej är
fallet, hvad slags anledning har man då, att
den Svenska tidningen i grunden skall komma
att förfäkta andra läror än de förutnämnde,
serdeles då bladets uppsättning utgått ifrån
eller gynnats af just cheferra för riddarhus-
och prelatmajoriteterna?
Men om de politiska åsigerna icke förän-
drats, gå de icke då ut på att försvara just:
det, som de liberala eiler lemokratiens an-
hängare anse nödigt att få reformeradt, så-
som ett vilkor för samhällets pånyttfödelse;
att bibehålla allenastyrandet med ett sken
af ansvarighet på papperet, men ingen i verk-
ligheten; att bibehälla klassväldet såsom grund
för representation (i dessa båda punkter har
Svenska Tidningen ock öppet bekänt sin kon-
servatism); vidare att bibehålla och utvidga den
dynastiskt- byråkratiskt - hierarkiskt - militäriska
makten till största möjliga styrka å ena sidan,
medan den isoleras frän folket å den andra,
samt sålunda grunda samhället på dynastiskt
välde, hofvets välde, embetsmannavälde, po-
lisvälde, kyrkans välde, soldatvälde, allt be-
herrskande folket och sugande dess must, i
motsats till folkviljans antagande såsom stats-
skickets basis med representativ- och sjelfsty-
relse, samfäld valrätt och möjligaste utvidg-
ning af frihetens och idväldets princip i all-
mänhet såsom motsats till klassväldets. Har
icke Svenska Tidningen till och med ut-
tryckligt tillkännagifvit, att den vill söka min-
ska de demokratiska iddernas inflytelse? Huru
kan Tiden då med billighet göra Aftonbladet
en förebråelse derför att det erinrat om adju-
tantperioden? En sådan erinran kan väl icke
heller i och för sig sjelf sägas innefatta något
personligt anfall?
Vi anhåa i öfrigt om ursäkt, att vi under
de sista dagarna försummat att följa Sven-
ska Tidningens ,ledande artiklar, ehuru flera
ibland dem förtjena sådant, men få nu godt-
göra detta fel. I går innehöll besagde tid-
ning en sådan ledande artikel om Frankrike,
hvilken det lönar mödan att taga i litet när-
märe skärskådande. Det hufvudsakliga deraf
lyder som följer:
Rörande statskuppen i Paris ämna vi icke kanstö-
pa,. Mera än en gäng har det händt, att ett folk, .
upptröttadt af folkförsamlingars inbördes split, af
statsmyndigheternas tvister och af partiernas gräl, 1ä-
tit den förstkommande dristige tillrycka sig magten,
krossa svaga lagar, omstörta författningar, som voro
utan rötter i nationens lynne. Louis Napoleon, Frank-
rikes herskare! — Detta var då frukten af 1848 ärs
ärorika, äfven i värt land med nägra glädjetårar
helsade statshvälfning! — frukten af republikanersd.
och socialisters förenade ansträngningar! För detta
pris skulle Ludvig Filip förjagas och med honom de
ståtsmän, som voro den konstitutionela frihetens
grundläggare, civilisationens och litteraturens prydna-
der! Den allmänna valrätten, som bereder ett folk
så mycken lycka, den har nu, mer och mindre radi-
kalt, i tre är herrskat i Frankrike. Hvilken frihet
har den icke tillskyndat detta land! Och hvilket
lugn! Den har beredt ett sädant tillständ af split
och oreda, af störda industrieHa förhällanden, af
otrefnad och obelätenhet, samt slutligen en sådan
djup väda för hela samhällets beständ, genom sociali-
sternes hotande seger, att ett helt folk läter nästan
göra med sig hvad som helst, låter magten tagas
af hvem som helst, endast förändringen synes lofva
detsamma ro. Bekräftar det sig, att de allmänna
fonderna, dessa säkra mätare å förtroendet till lan-
dets styrelse, icke genom denna statshvälfning faliit
mera än 17 procent (såsom bekant är föllo de 50
procent vid Februari revolutionen), så är detta ett
märkvärdigt bevis på, att man nästan föredrager den
nya, i förening med belägringstillständet införda,
diktaturen, frainför det nyss förflutna tillständet.
Debra nya diktatur har på samma gäng godtyckligt
ärerställt deh obegränsade valrätten, emedan man
böppas, att genom de nya valen erhålla ett slags bi-
föll till den bya ordningen.
Denna artikel är, i vår tanka, mera hvad
man kallar förnumstig, är rosinnig, och!
ådaga! 2ger att ga förbisett fler I
bhåillauden., Det är ganska savut, att det lera
gånger höndt, att nationer, slitna af inbördes
anlt anh nartioral Jätit den förstkoowmandie