Denne hade dock lyckats komma på flykten och med-
taga de stwlna effekterna. I dag på middagen lyc-
kades det (dock öfverkonstapeln Oven, ätföljd af po-
liskonstapell Holmqvist, att gripa den såväl för denne
som en i eett hus vid Drottninggatan föröfvad stöld
misstänkte : förre kronoarbetskarlen Petter August Blom-
qvist. Hr: polismästaren Sträle begafsig genast derpå
till häktet, , för att anställa förhör med Blomqvist, da
han erkändde sig hafva föröfrat omnämnde stölder.
— Med . anledning af vice notarien Blackwoods för-
sök, att, ppä grund af en mellan hofqvartermästaren
hos H. Maaj:t Konungen, Lundholm, och spräkläraren
Levisson uupprättad lösöreköpsafhandling, sätta sig i
besittning af de i samma afhandling uppräknade ef-
fekter, somm funnos i mamsell Lindbergs bostad och
till hvilka hon uppgaf sig säsom enda och rätte ega-
ren, hade kuratorn i Levissons konkurs, kommissio-
nären Lönnberg, instämt till härvarande rädhusrätt
bemälte Lundholm, för att få utredt, huru sig verk-
ligen med denna köpeafhandling, som törorsakat sä
mycket brik, rätteligen kunde förhälla. Under denna
rättegäng har den märkliga upplysning vunnits att
något KR aldrig blifvit afslutadt, utan endast en kö-
peathandlimg upprättad och lemnad Lundbolm säsom
säkerhet föör en af Levisson till Lundholm utgifven
skuldsedel ä 666 rdr 32 sk., för hvilken dock Levis-
son uppgerr sig ej erhällit någon valuta alls, utan att
dä denna sskulle lemnas, Lundholm velat korsa sig
genom tvernne andra skuldsedlar, dem Levisson, som
varit Lundlholms kommissionär i dennes penningutlå
ningsaffäreer, lemnat Lundholm till belåning och Lund-
holm verklligen belänat, men hvarpä han förlorat hela
det försträcckta kapitalet.
i Sjelfva köpevittnena ha blifvit på ed hörda och
sammanstämmande intygat, att vid köpeafhandlingens
upprättande ej ringaste valuta blifvit gifven, eller ens
tal om sädan förekommit. Deremot hade nota.ien
Blackwoodl säsom vittne inkallat förre studeranden
Hoffstedt, hvilken under äberopande af sin mängäriga
bekantskapp med sä väl Lundholm som Levisson, be-
rättade, attt han hört Levisson medgifva att valuta på
sä sätt bliffvit lemnad att Lundholm korsat sig för
säväl en rcevers, som genom Levisson blifvit belänad,
men ej kunnat indritvas, som tör nägra Levissons
skuldposterr, samt att resterande beloppet skulle kon-
tant blifvitt Levisson lemnadt. Äfven trodde sig Hoff-
stedt veta att sjelfva möblerne skulle tillhöra Levis-
son och ejj Lindberg, samt att Levisson, med anled-
ning af dee räd Hoffstedt, af Levisson rädfrägad, gif-
vit, för attt freda sig från utmätniog, skulle sistlidne
sommar trransporterat sitt hyreskontrakt på m:ll Lind-
berg. Lömnberg gjorde genast mot Hoftstedts vitt-
nesmål jäffsanmärkning, på den grund att Hoftstedt
skulle blifvit dömd för sädant brott, som hindrade ho-
nom frän att vara vittnesgild. Hoftstedt äter bestridde
denna jäfsanmärkning under yttrande att han vendast
för förskingring af anförtrodt gods blifvit dömd till
böter, hvillka i brist af tillgång förvandlats till fän-
gelse vid isvatten och bröd.
Då i gåår målet äter förekom, styrktes likväl att
Hoftstedt tblifvit dömd för det han såsom ombudsman
aoredligt coeb bedrägligt sig törhällits till 28 dygns
fängelse vvid vatten och bröd, äfvensom käranden upp-
gaf att tveenne gånger förut H., enligt hvad de hos
nedre justititierevisionen förde diarier utvisa, för ena-
handa förtbrytelser blifvit dömd till lika bestraffning.
Rätten resolverade med anledning häraf att Hoftstedt
vore till vittne oduglig. Ett annat at Lundholm
äberopadt vittne, kammarvaktmästaren hos H. Maj:t
Konungen, Cederholm, som äfven blifvit i mälet hörd
utan att dock ega nägra vigtiga upplysningar att
lemna, förklarades ocksä icke kunna i denna sak bära
vittne, alllenstund mot Cederbolms bestrid: nde styrkt
vore att Ievisson och Lindberg hade rättegäng mot
Cederholn. Lönnberg ingat derefter sjelfva det af
Hoftstedt omvittnade hyreskontraktet, som befanns
vara uppnttadt redan vårtiden 1849 mellan Lindberg
och husväden, och således aldrig kunnat, på sätt H.
sökt omvitna, transporteras på Lindberg för att freda.
Levisson tän utmätning. Svarandens ombud, hr Black-
wood, ble med anledning häraf, och synnerligast af
det företedde kontraktet alldeles öfverraskad. Målet
uppsköts för protokollsjustering till den 22 inneva-
rande månad.
— Ynglingen Erik Wilhelm Eriksson, 19 är gam- ,
mal, var i gär till poliskammaren inkallad, derföre,
att han föregäende dag öfverfallit och slagit sin fa-);
der, arbetskarlen Erik Wilbelm Eriksson, boende i
huset AM 2 vid Atervändsgränden å Norrmalm. 9So-
nen hade,, enligt hvad han sjelf medgaf, vid tillfäl-
let varit af starka drycker öfverlastad, samt derunder
kommit i gräl med andra personer, och dä fadren
härför skolat tillrättavisa sonen, hade denne våldfört
sig på fadiren. Det upplystes äfven attfadren förhäl-
lit sig på ett olämpligt sätt, i det han fattat en eld-
gaffel ochi dermed slagit sonen öfver ansigtet, hvari-
genom deenne blifvit ytterligare uppretad. Måäletupp-
sköts. .
— Akarne Olof Petter Berglund, Erik Wessell och
Anders Gtustaf Terning, hvilka genom egna erkän-
nanden och vittnens berättelser ansetts lagligen öf-
vertygade att hafva, mändagen den 8 nästl. Septem-
ber, dä äkaren Joban Olsson, hvilien af Handels- eeh
Ekonomilollegium erhällit tillständ att här i staden
utöfva älareyrket, infunnit sig med häst och kärra,
å hvilken sednare behörigt nummer varit anbragt,
vid Nybrohamnen, för a!t allmänheten med körslor
tillhandagå, under förmenande, att Olsson dertill ej
vore berättigad, honom frän utöfningen af äkareyrket
egenmäktigt förhindrat, dömdes den 1 dennes af Stock-
holms rädlhusrätts femte afdelning, att, med tillämp-
ning af gsrunderna i 1 kap. 4 utsökningsbalken, sä-
som de dier gripit öfverstäthällareembetet för polis-
ärender i embetet, att hvar för sig böta tjugu daler
silfvermymt med 6 rdr 32 sk., samt dessutom, för det
de ä gata äkaren Olsson ofredat, att, jemlikt 21 kap.
8 missgrerningsbalken böta, hvar och en fem daler
med en rdr 32 sk. allt bko, och att gemensamt el-
ler hvilkendera bäst gälda gitter, ersätta äkaren Ols-
sons rättegängskostnader med 6 rdr 32 sk. bko, samt
af honom. äberopade vittnen för deras inställelsebe-
svär; hvarförutan äkaren Berglund serskildt, för det
ban stadsfiskalen hr borgmästaren Gustaf Adolf Mell-
bin med smädeord i och för embetets skull öfverfal-
lit och ä allmän gata utbrustit i svordomar, i för-
mågo af 3 kap. I och 18 kap. 9 f, den sednare 8
sädan den lyder i kongl. förordningen den 29 Jan.
1779, dörmdes att böta femton daler silfvermynt med
5 rdr bkoo, samt förpligtades derjemie, att godtgöra
af hr borrgmästaren äberopade vittnen för deras in-
ställelse.
— Snidekareenkan Lindvall, bekant sedan det stora
uppträdet:t i Mallengska egendomen vid Nytorget, med
vice värdden tullvakimästaren Dyker, då Lindvall, som
icks betaalt sin hyra och skulle afnysas, reqvirerade
patrull frrån stadsmilitärskasernen, hvilken under be-
fål af koorporalen Fröberg misshandlade husvärden, är
nu äter ttilltalad att hafva förorsakat ett nära dylikt
uppträde..
Uti ezendomen 2 5 vid Catharina Qvarngränd
förbyrer enkan Lindvall ett rum, uti hvilket hon in-
kyst en mängd personer. Qvinspersonerna Bös och
Thilda Klinthoft, hvilka bland mänga andra bo i hu-
set, hade i söndags afton varit ute på ett dansnöje,
oeh dervrid gjort sädane affärer att då de på midnat-
ten hemhkommo en liten glögg, skulle förtäras. För
att verkställa glöggningen, hade jungfru Bös lagt em-
bargo ä . enkan Lindvalls kaftepanna och kastat ut L:s
g0oa kabffesump. Lindvall hade då blifvit mäkta vred,
hvarefterr diverse oqvädinsord vexlats, men hvilka
jungfru I Bös besvarat med att kasta kaffesumpen i sy-
nen på ILindvall, som legat i sängen. En snickare-
gesäll, LLundström, som lärer vara intimare bekant
med enkkan och som ätven varit tillta!u. ir väldet
u:i Malldongska egendomen, hade derpå rusat upp urif