Denne hade dock lyckats komma på flykten och medtaga de stwlna effekterna. I dag på middagen lyckades det (dock öfverkonstapeln Oven, ätföljd af poliskonstapell Holmqvist, att gripa den såväl för denne som en i eett hus vid Drottninggatan föröfvad stöld misstänkte : förre kronoarbetskarlen Petter August Blomqvist. Hr: polismästaren Sträle begafsig genast derpå till häktet, , för att anställa förhör med Blomqvist, da han erkändde sig hafva föröfrat omnämnde stölder. — Med . anledning af vice notarien Blackwoods försök, att, ppä grund af en mellan hofqvartermästaren hos H. Maaj:t Konungen, Lundholm, och spräkläraren Levisson uupprättad lösöreköpsafhandling, sätta sig i besittning af de i samma afhandling uppräknade effekter, somm funnos i mamsell Lindbergs bostad och till hvilka hon uppgaf sig säsom enda och rätte egaren, hade kuratorn i Levissons konkurs, kommissionären Lönnberg, instämt till härvarande rädhusrätt bemälte Lundholm, för att få utredt, huru sig verkligen med denna köpeafhandling, som törorsakat sä mycket brik, rätteligen kunde förhälla. Under denna rättegäng har den märkliga upplysning vunnits att något KR aldrig blifvit afslutadt, utan endast en köpeathandlimg upprättad och lemnad Lundbolm säsom säkerhet föör en af Levisson till Lundholm utgifven skuldsedel ä 666 rdr 32 sk., för hvilken dock Levisson uppgerr sig ej erhällit någon valuta alls, utan att dä denna sskulle lemnas, Lundholm velat korsa sig genom tvernne andra skuldsedlar, dem Levisson, som varit Lundlholms kommissionär i dennes penningutlå ningsaffäreer, lemnat Lundholm till belåning och Lundholm verklligen belänat, men hvarpä han förlorat hela det försträcckta kapitalet. i Sjelfva köpevittnena ha blifvit på ed hörda och sammanstämmande intygat, att vid köpeafhandlingens upprättande ej ringaste valuta blifvit gifven, eller ens tal om sädan förekommit. Deremot hade nota.ien Blackwoodl säsom vittne inkallat förre studeranden Hoffstedt, hvilken under äberopande af sin mängäriga bekantskapp med sä väl Lundholm som Levisson, berättade, attt han hört Levisson medgifva att valuta på sä sätt bliffvit lemnad att Lundholm korsat sig för säväl en rcevers, som genom Levisson blifvit belänad, men ej kunnat indritvas, som tör nägra Levissons skuldposterr, samt att resterande beloppet skulle kontant blifvitt Levisson lemnadt. Äfven trodde sig Hoffstedt veta att sjelfva möblerne skulle tillhöra Levisson och ejj Lindberg, samt att Levisson, med anledning af dee räd Hoffstedt, af Levisson rädfrägad, gifvit, för attt freda sig från utmätniog, skulle sistlidne sommar trransporterat sitt hyreskontrakt på m:ll Lindberg. Lömnberg gjorde genast mot Hoftstedts vittnesmål jäffsanmärkning, på den grund att Hoftstedt skulle blifvit dömd för sädant brott, som hindrade honom frän att vara vittnesgild. Hoftstedt äter bestridde denna jäfsanmärkning under yttrande att han vendast för förskingring af anförtrodt gods blifvit dömd till böter, hvillka i brist af tillgång förvandlats till fängelse vid isvatten och bröd. Då i gåår målet äter förekom, styrktes likväl att Hoftstedt tblifvit dömd för det han såsom ombudsman aoredligt coeb bedrägligt sig törhällits till 28 dygns fängelse vvid vatten och bröd, äfvensom käranden uppgaf att tveenne gånger förut H., enligt hvad de hos nedre justititierevisionen förde diarier utvisa, för enahanda förtbrytelser blifvit dömd till lika bestraffning. Rätten resolverade med anledning häraf att Hoftstedt vore till vittne oduglig. Ett annat at Lundholm äberopadt vittne, kammarvaktmästaren hos H. Maj:t Konungen, Cederholm, som äfven blifvit i mälet hörd utan att dock ega nägra vigtiga upplysningar att lemna, förklarades ocksä icke kunna i denna sak bära vittne, alllenstund mot Cederbolms bestrid: nde styrkt vore att Ievisson och Lindberg hade rättegäng mot Cederholn. Lönnberg ingat derefter sjelfva det af Hoftstedt omvittnade hyreskontraktet, som befanns vara uppnttadt redan vårtiden 1849 mellan Lindberg och husväden, och således aldrig kunnat, på sätt H. sökt omvitna, transporteras på Lindberg för att freda. Levisson tän utmätning. Svarandens ombud, hr Blackwood, ble med anledning häraf, och synnerligast af det företedde kontraktet alldeles öfverraskad. Målet uppsköts för protokollsjustering till den 22 innevarande månad. — Ynglingen Erik Wilhelm Eriksson, 19 är gam, mal, var i gär till poliskammaren inkallad, derföre, att han föregäende dag öfverfallit och slagit sin fa-); der, arbetskarlen Erik Wilbelm Eriksson, boende i huset AM 2 vid Atervändsgränden å Norrmalm. 9Sonen hade,, enligt hvad han sjelf medgaf, vid tillfället varit af starka drycker öfverlastad, samt derunder kommit i gräl med andra personer, och dä fadren härför skolat tillrättavisa sonen, hade denne våldfört sig på fadiren. Det upplystes äfven attfadren förhällit sig på ett olämpligt sätt, i det han fattat en eldgaffel ochi dermed slagit sonen öfver ansigtet, hvarigenom deenne blifvit ytterligare uppretad. Måäletuppsköts. . — Akarne Olof Petter Berglund, Erik Wessell och Anders Gtustaf Terning, hvilka genom egna erkännanden och vittnens berättelser ansetts lagligen öfvertygade att hafva, mändagen den 8 nästl. September, dä äkaren Joban Olsson, hvilien af Handelseeh Ekonomilollegium erhällit tillständ att här i staden utöfva älareyrket, infunnit sig med häst och kärra, å hvilken sednare behörigt nummer varit anbragt, vid Nybrohamnen, för a!t allmänheten med körslor tillhandagå, under förmenande, att Olsson dertill ej vore berättigad, honom frän utöfningen af äkareyrket egenmäktigt förhindrat, dömdes den 1 dennes af Stockholms rädlhusrätts femte afdelning, att, med tillämpning af gsrunderna i 1 kap. 4 utsökningsbalken, säsom de dier gripit öfverstäthällareembetet för polisärender i embetet, att hvar för sig böta tjugu daler silfvermymt med 6 rdr 32 sk., samt dessutom, för det de ä gata äkaren Olsson ofredat, att, jemlikt 21 kap. 8 missgrerningsbalken böta, hvar och en fem daler med en rdr 32 sk. allt bko, och att gemensamt eller hvilkendera bäst gälda gitter, ersätta äkaren Olssons rättegängskostnader med 6 rdr 32 sk. bko, samt af honom. äberopade vittnen för deras inställelsebesvär; hvarförutan äkaren Berglund serskildt, för det ban stadsfiskalen hr borgmästaren Gustaf Adolf Mellbin med smädeord i och för embetets skull öfverfallit och ä allmän gata utbrustit i svordomar, i förmågo af 3 kap. I och 18 kap. 9 f, den sednare 8 sädan den lyder i kongl. förordningen den 29 Jan. 1779, dörmdes att böta femton daler silfvermynt med 5 rdr bkoo, samt förpligtades derjemie, att godtgöra af hr borrgmästaren äberopade vittnen för deras inställelse. — Snidekareenkan Lindvall, bekant sedan det stora uppträdet:t i Mallengska egendomen vid Nytorget, med vice värdden tullvakimästaren Dyker, då Lindvall, som icks betaalt sin hyra och skulle afnysas, reqvirerade patrull frrån stadsmilitärskasernen, hvilken under befål af koorporalen Fröberg misshandlade husvärden, är nu äter ttilltalad att hafva förorsakat ett nära dylikt uppträde.. Uti ezendomen 2 5 vid Catharina Qvarngränd förbyrer enkan Lindvall ett rum, uti hvilket hon inkyst en mängd personer. Qvinspersonerna Bös och Thilda Klinthoft, hvilka bland mänga andra bo i huset, hade i söndags afton varit ute på ett dansnöje, oeh dervrid gjort sädane affärer att då de på midnatten hemhkommo en liten glögg, skulle förtäras. För att verkställa glöggningen, hade jungfru Bös lagt embargo ä . enkan Lindvalls kaftepanna och kastat ut L:s g0oa kabffesump. Lindvall hade då blifvit mäkta vred, hvarefterr diverse oqvädinsord vexlats, men hvilka jungfru I Bös besvarat med att kasta kaffesumpen i synen på ILindvall, som legat i sängen. En snickaregesäll, LLundström, som lärer vara intimare bekant med enkkan och som ätven varit tillta!u. ir väldet u:i Malldongska egendomen, hade derpå rusat upp urif